Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-19 09:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-snygg-dockterapi-i-toy-story-4/

Filmrecensioner

Filmrecension: Snygg dockterapi i ”Toy story 4”

Ur ”Toy Story 4”. Foto: Pixar

Fjärde ”Toy Story”-filmen blandar leksaksterapi och dockdepressioner med fantasieggande miljöer, bland annat en snyggt spökig antikhandel och ett festligt nöjesfält.

1995 avslöjade ”Toy story” att leksaker har ett hemligt liv. Utom synhåll för människor kvicknar leksaker till och planerar sin verksamhet i barnens tjänst.

I den fjärde ”Toy story”-filmen har Woody, Buzz, Jessie och de andra leksakerna i gänget gått i arv från Andy till lilla Bonnie. Första dagen på lekskolan pysslar Bonnie med hjälp av en plastgaffel och piprensare ihop en egen docka, Gaffe. Gaffe blir en älskling.

Men det före detta engångsbesticket ser sig själv som skräp och vill maniskt slänga bort sig. Woody får ideligen fiska upp Gaffe ur papperskorgar. När familjen drar på campingtur med husbilen och alla leksakerna leder Gaffe-jakten till turer genom en kuslig antikhandel och ett nöjesfält.

”Toy story 4” lever på nya och fantasieggande miljöer. Det är sämre fart på leksakerna, som hamnar i knipor och gör fantomräddningar i samma stil som tidigare, och nästan tycks lite trötta på sig själva. 

”Toy Story 4”. Foto: Pixar

Det är mycket dock-depression i ”Toy story 4”. Anknytningsproblematik i barn-leksak-relationer har alltid varit ett kärt ämne i filmerna. Här frossas det i det så det blir tjatigt. Gång på gång ska dockor och gosedjur övervinna känslor av övergivenhet och otillräcklighet.

”Toy story”-bolaget Pixar har från början haft ambitionen att lyfta animerad film till nya nivåer. De har också verkligen skrivit filmhistoria. Men ivern att väcka stora känslor med små figurer kan ibland bli ocharmigt påträngande.

Miljöerna räddar dock filmen. En snutt ”The shining”-musik hörs när vi kommer in i den ålderdomliga antikhandeln. Där väntar zombieliknande buktalardockor på att få jaga Woody och Gaffe genom gångarna. Det ambulerande nöjesfältet är ljusare och festligare, ett nytt hem för ett litet slitet gäng kasserade leksaker.

De spelplatserna är sevärdheter, även om vägen dit ackompanjeras av många dockterapifloskler:

– Allt kan inte handla om barnet du inte kan släppa taget om.

Se mer. Tre andra filmer från bolaget Pixar, där ”Toy story” föddes: ”Hitta Nemo” (2003), ”Råttatouille” (2007), ”Upp” (2009).

Läs fler filmrecensioner i DN