Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 20:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-spiondramat-red-joan-om-rysskarlek-svek-och-atombomber/

Filmrecensioner

Filmrecension: Spiondramat ”Red Joan” om rysskärlek, svek och atombomber

Bild 1 av 4 Ben Miles och Judi Dench i ”Red Joan”.
Foto: Nick Wall
Bild 2 av 4 ”Red Joan”
Foto: Nick Wall
Bild 3 av 4 ”Red Joan”
Foto: Nick Wall
Bild 4 av 4 ”Red Joan”
Foto: Scanbox

”Red Joan” innehåller alla uppslag för en rafflande spionthriller: kärlek, sex, svek och atomklyvning. Tyvärr spelas den upp lite som ett dokudrama eller en dockskåpslek i tidstypiska kläder, skriver Kerstin Gezelius.

Rätta artikel

En gammal änka arresteras i sitt lilla hus med rosenträdgård i förorten. Hon har mjukisbyxor och kort permanentat hår och ser så förvirrad, omtöcknad och söt ut som bara gamla kan. 

De säger att hon är misstänkt för landsförräderi och för att ha samarbetat med KGB. Det förefaller högst osannolikt. Hennes son, en klanderfri advokat i stilig kostym, är oerhört upprörd över den skandalösa hanteringen av hans mycket oskyldiga lilla mamma och så vidare.

Under förhören kommer minnena tillbaka av när Joan var en ung fysikstudent vid Cambridge som hamnade i dåligt, eller i alla fall kommunistiskt, sällskap; en vacker rysk pojke och hans världsvana kusin. Att Joan så småningom blir assistent vid forskningsanstalten där man utvecklar en engelsk atombomb passar hennes sovjetvänliga vänner mycket bra. 

Det var sagt att de allierade skulle dela på allt, men Sovjet har undanhållits information och forskning. Och det är inte rättvist, tycker Joan, som oerhört tidigt förstår terrorbalansens fredspotential.

Det kunde ha varit en rafflande historia förstås. Spioner, kärlek, sex, svek och atomklyvning. Tyvärr spelas den upp lite som ett dokudrama eller en dockskåpslek, med väldigt söta huvudpersoner i prydligt tidstypiska kläder som rör sig i nostalgiska universitetsmiljöer; bruna toner med guldig kvällssolsbelysning; och alltid säger exakt det dramat föreskriver. 

Dench är gripande i rollen som gamla Joan. Hon släpper sin vanliga powertrip och är bara skör och trovärdig och sorglig. I fyrtiotalsdräkt och frisyr har Sophie Cookson, som spelar unga Joan, rent Lauren Bacallska kvaliteter och är den mest levande av dockorna. 

Ibland grips man av hennes kvinnoöde, hur svårt det var att få ligga utan enorma konsekvenser, hur lätt att hamna i ensamhet. Men runt henne är det tomt och manuset är tråkigt. 

Ibland kan man smälta ett stelbent dokudrama för att man lär sig något nytt, men ”Red Joan” är inte ens ”baserad på” historien om ”spionmormor” Melita Norwood, bara ”inspirerad av” den. 

Den sanna historien verkar ha varit jobbigare både ideologiskt och känslomässigt. Mer i stil med något ur den ultimata spionserien, ”The Americans”. Varför Trevor Nunn och Judi Dench, två gamla teaterrävar från Royal Shakespeare Company och det röda sextiotalet, i stället berättar om en äppelkindad kärnfysiker som kämpar för världsfreden i form av ett kallt krig, är en intressant story i sig.

Se mer. Tre andra filmer med Judi Dench: ”Philomena” (2015), ”Victoria & Abdul” (2017), ”Nothing like a dame” (2018).

Läs fler filmrecensioner i DN