Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Filmrecension: Starkt och smärtsamt om brutalt övergrepp

Helena Lindblad om ”Skönheten och Odjuren” av långfilmsdebuterande Kaou­ther Ben Hania.

3

Drama

"Skönheten och odjuren"

Regi, manus: Kaouther Ben Hania

I rollerna:  Mariam Al Ferjani, Anissa Daoud, Chedly Arfaoui, Mohamed Akkari m fl. Längd: 1 tim 40 min (från 15 år) Språk: arabiska.

 

Mariam går på fest med några universitetskompisar. En snygg kille, som hänger lite nonchalant vid sidan av dansgolvet, väcker hennes intresse. De två går ut på den närliggande stranden för att få vara i fred. Knappast något brott. Eller?

Klipp till en scen där stämningen är allt annat än ljuv och förälskad. Den festklädda Mariam flyr i sin tunna klänning längs nattomma gator med utsmetat läppstift och kladdigt ögonsmink. Killen, Yossef, kommer springande efter.

”Skönheten och Odjuren” bygger på ett verkligt rättsfall som ägde rum i huvudstaden Tunis strax efter den så kallade Jasminrevolutionen 2011 som i sin tur kickstartade den arabiska våren. Ett övergrepp vars oväntade rättsliga utgång sågs som ett tydligt tecken på att det korrupta och odemokratiska tunisiska samhället verkligen påverkades av diktaturens fall. 

Långfilmsdebuterande  Kaou­ther Ben Hania bjuder dock inte på några hallelujaögonblick när hon återberättar händelsen. Hon låter historien om Mariams kamp för rättvisa utspela sig som ett antal kapitel i en mycket svart bok. Det unga brottsoffret och hennes följeslagare Yossef, som visar sig vara en rätt desillusionerad revolutionär, tvingas till en vidrig golgatavandring i natten.

Överallt stöter de på patrull. Den fysiskt och psykiskt sargade Mariam ifrågasätts, blir brutalt åthutad, misstänkliggjord och skandaliserad på såväl akutmottagningen som på polisstationen där hon vill göra sin anmälan. Den sexism som hon möter är av råaste slag. Den politiska och moraliska retorik som makten bemöter henne med är rent skrämmande.

Kaouther Ben Hanias gråmelerade estetik och uppskruvade tonläge skapar en semidokumentär känsla. Det är starkt att hon inte gör det enkelt för sig, utan låter tittarna verkligen känna Mariams utsatthet in på bara huden. Ben Hania och hennes starka huvudrollsinnehavare Mariam Al Ferjani lyckas skapa en känsla av allmängiltighet kring sexualbrottsoffer som spränger nations- och kulturgränser.

Men bitvis är svärtan och smärtan så skarpt formulerad att skildringen, trots att den inte innehåller något grafiskt våld, känns väl entonig och utan nyanser.

Se mer. Tre andra tunisiska filmer: ”As I open my eyes” (2015), ”Min arabiska vår” (2015), ”Halfaouine – bakom slöjan” (1990).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.