Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Filmrecension: ”Suburbicon” – mörk och förrädisk villaidyll

Filmiska drömför­orter härbärgerar ofta mardrömmar. Rasistiska Suburbicon, i George ­Clooneys nya film, är inget undantag.

2

Komedi

"Suburbicon"

Regi: George Clooney.

Manus: Joel Coen, Ethan Coen, George Clooney och Grant Heslov. I rollerna: Matt Damon, Julianne Moore, Oscar Isaak, Noah Jupe m fl. Längd: 1 tim 45 min (från 15 år).

 

Suburbicon är den perfekta förorten, 1950-tals-USA när det är som bäst. Det blir vi upplysta om i den reklamfilm som i inledningen presenterar detta idealiska boende, med brandkår, kör och allt.

Fast alla filmintresserade vet att drömförorter härbärgerar mardrömmar. När en svart familj flyttar in väller Suburbicons rasism fram. Alla i förorten tycks hjälpas åt att trappa upp trakasserierna för att driva ut de nya grannarna.

Ett gruvligt dåd i huset intill den nya familjens får knappt någon uppmärksamhet alls. En natt tränger två brottslingar – vita – in i huset. Vad som förefaller ha varit tänkt som ett enkelt inbrott slutar med att den rullstolsburna modern i familjen dör. Änklingen Gardner Lodge (Matt Damon) blir ensam kvar att ta hand om lilla sonen Nicky (Noah Jupe), men får hjälp av Nickys moster Maggie (Julianne Moore, som i en dubbelroll även gör systern).

Nicky iakttar vad som sker både hos grannarna och hemma. Vart han än vänder blicken ser han anledning till oro.

Det är två starka dramer i ”Suburbicon”. George Clooney, som regissera­t, försöker tvinga in dem i en film, men de bara trampar varandra på tårna så att det blir plågsamt att se ”Suburbicon” snubblande och långsamt ta sig framåt. Historien om den svarta familjen Mayers förlorar mest på konkurrensen, och knuffas nästan ur filmen.

Bröderna Joel och Ethan Coen, som tidigare arbetat mycket med Clooney, har varit med och skrivit manus. Det syns, och det är ett problem för ”Suburbicon”: man påminns hela tiden om hur mycket bröderna fått ut av motiv som för­orten och den kuschade amerikanska mannen. Clooney har som regissör inte deras handlag. Till exempel blir hans fascination för det amerikanska 1950-talet, demonstrerad även i ”Good night, and good luck” (2005), i långa stycken distraherande.

I filmens onödigt utdragna upptakt tycks i nästan varenda bild finnas någon 1950-talsdetalj placerad så att den skriker efter uppmärksamhet: en lampa, en telefon, en tandborsthållare. De känns bortkastade. Man önskar att de, lika väl som den fina film noir-artade deckar­historien, kommit till bruk i en bättre, mer koncentrerad film.

George Clooneys ”Suburbicon” har blivit en film uppbyggd av både bokstavliga och bildliga vintage-tandborsthållare: en rad i och för sig intressanta bilder och scener som framstår som isolerade från varandra och aldrig smälter ihop till en fängslande helhet.

Se mer. Tre andra filmer med förortsdramatik: ”Far from heaven” (2002),  ”American beauty” (1999), ”Taking off” (1971).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.