Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Filmrecension: ”Tårtgeneralen” är feel good från gnällbältet

Åsa Beckman recenserar Filip & Fredriks spelfilmsdebut ”Tårtgeneralen”.

3

Dramakomedi

”Tårtgeneralen”

Regi, manus: Filip Hammar och Fredrik Wikingsson.

I rollerna: Mikael Persbrandt, Helena Bergström Tomas von Brömssen, Agnes Lindström Bolmgren m fl. Längd: 1 tim 41 min. Språk: svenska.

 

Komikerduon Filip & Fredrik har alltid haft en speciell blick för originella människor. När de var yngre och åkte runt i Sverige och träffade udda typer kunde de vara ansträngande roliga-timmen-flabbiga. Med åren har den där blicken blivit alltmer kärleksfull. 

Ett exempel är den hyllade dokumentären ”Trevligt folk” där de följde entreprenören Patrik Andersson, i snabba ormskinnsskor, som skapade det somaliska landslaget i bandy i Borlänge. 

Läs mer: Filip Hammar: ”Det hade varit total panik om vi inte träffat rätt” 

Nu kommer Filip Hammars och Fredrik Wikingssons första egna spelfilm ”Tårtgeneralen”, som bygger på deras roman med samma namn från 2009. Som litterärt verk var det inget stordåd, men denna sanna historia om Hasse P som bestämmer sig för att baka världens längsta smörgåstårta fungerar utmärkt som underlag till en film. 

Vi befinner oss i Köping 1984. Stadens stolthet, Ikea vid E18, har precis lagt ner och flyttat till Västerås. Som om detta inte vore nog utnämner Jan Guillou Köping till Sveriges tråkigaste stad i tv:s ”Rekordmagzinet”. 

Med typiskt taskig 08-humor panorerar reportageteamet över Köpings grå industriområden samtidigt som några kruspermanentade tonårstjejer lurats att sjunga ”Köping är en vacker stad, vacker stad, vacker stad”.

Köpingsborna är förstummade. Det är då Hasse P (Mikael Persbrandt) får idén att baka en 510 meter lång smörgåstårta som ska hamna i Guinness rekordbok och sätta staden på kartan. 

Han är en visionär vars briljanta idéer brukar drunkna i Explorer-flaskan, en man som lever i ”samhällets fakturafria utkanter” och har fyra äktenskap och tolv förlovningar bakom sig. Han övertalar Åsa (Agnes Lindström Bolmgren) på Konditori Bivur att de tillsammans ska förverkliga hans dröm. 

Detta har blivit en varm film om en ”förlorare” som mot alla odds lyckas få med sig en hel stad. Det är också en självbiografisk berättelse om den då 10-årige Filip som genom sitt storögda möte med Hasse P äntligen kan sluta skämmas för sin tafatte, frankofile pappa Lars som iklädd basker aldrig kan mäta sig med fotobollspapporna i höga 80-talsjeans och prasseljackor på Köpings IP.   

Just detta far och son-förhållande är dessvärre filmens svaga punkt. Den relationen har en betydligt större potential, men förblir tyvärr för platt och känslomässigt outnyttjad.

 ”Tårtgeneralen” är en träffsäker skildring av en svensk småstad. För mig, som tillbringade mina gymnasieår i Köping, är det också ett skarpsynt porträtt av just den staden under 80-talet (jag kan gå i god för Bivurs härliga arraksbollar). 

En mellansvensk industriort på precis lagom avstånd från Stockholm för att skapa drömmar om att det kanske också här skulle gå att köpa en dokumentportfölj och följa med yuppierans stigande aktiekurs.  

”Tårtgeneralen” är inte lika fulländat berättad som ”Trevligt folk”. Men den rör sig vigt mellan scener med dråplig tajmning och episoder med plötsligt djup. Här finns också några dokumentära scener som Filip Hammar hann filma med verklighetens Hasse P, en riktig guldgruva. 

Mikael Persbrandt ger fysisk tyngd till Hasse (både till utseende och till spelstil börjar han här likna Allan Edwall) och Tomas von Brömssen gör en ljuvlig biroll som bagaren som sörjer sin döda fru och inte vill släppa ifrån sig den uppblåsbara plastgalge där hennes luft finns. Förutom de professionella skådespelarna passerar en rad Köpingsbor förbi som spelar 80-talsvarianter av sig själva. 

Med ”Tårtgeneralen” gör filmarduon en charmig hyllning till alla dem som tänker utanför tårtkartongen. Som vågar drömma stort och aldrig ger upp även om ett och annat ”träääligt” kommunalråd vill sätta käppar i hjulet. Det är riktig feel good från gnällbältet.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.