Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Filmrecension: ”Thelma” – diabolisk demoni på norska

Thelma utforskar förbjuden kärlek samtidigt som hon upptäcker mörka krafter inom sig själv. Joachim Trier har gjort årets bästa psykologiska thriller med kvinnliga förtecken.

4

Drama

”Thelma”

Regi: Joachim Trier

Manus: Eskil Vogt, Joachim Trier. I rollerna: Eili Harboe, Kaya Wilkins, Henrik Rafaelsen, Ellen Dorrit Petersen m fl. Längd: 1 tim 56 min (från 15 år). Språk: norska.

Äntligen. Den norske regissören Joachim Trier är tillbaka på mammas gata efter sin engelskspråkiga utflykt ”Louder than bombs”. Ett klaustrofobiskt familjedrama som fick internationell stjärnglans av Isabelle Huppert, Gabriel Byrne samt Jesse Eisenberg och handlar om en sorgeprocess med förhinder. Stilfullt och genomarbetat men utan att riktigt hänga ihop för mig. Det var som att se något laddat hända långt borta, på andra sidan en tjock glasruta.

Nu gör Trier film på norska, allt känns nära igen och hänger ihop på ett magiskt, mystiskt och mörkt sätt. Därmed inte sagt att han gör det lätt för åskådarna. Man skulle kunna ha ett helgseminarium om olika ”Thelma” -tolkningar.

Joachim Trier om ”Thelma”: Jag har tillåtit mig att vara skamlös

I centrum finns en ung nybliven student på en teknisk högskola som chockas av mötet med den profana världen efter en småstadsuppväxt i en strängt kristen familj. Thelma har lite i smyg en lika hög självuppfattning som hon har låg förmåga att hänga med i de sociala svängarna i skolan. Men hon har ändå en het önskan att öppna nya dörrar. Samtidigt tycks de kontrollerande föräldrarna där hemma på landet aldrig vilja lämna sin dotter i fred och ringer non stop.

När Thelma dristar sig till att ifrågasätta de bibeltrognas syn på skapelsen, utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv, möter hon stenhårt motstånd. ”Kunskap gör oss inte bättre än andra”, biter pappan hånfullt av. Det skulle han aldrig ha gjort.

Mötet med den vackra och gåtfulla kurskamraten Anja triggar i gång helt nya, och förbjudna, känslor hos Thelma. Men inte bara det, hon får märkliga och kraftiga fysiska reaktioner av de erotiskt laddade mötena. Anfall som liknar epilepsi. När läkaren kommer med resultaten av undersökningarna nystas den ena familjehemligheten efter den andra upp.

Trier älskar att bygga in gåtor i sina dramer. I den lysande kulturvärlds-debuten ”Reprise” (2006) skildrar han de mytiska gränslanden mellan kreativitet och galenskap i en berättelse om två barndomsvänner med författardrömmar. En lyckas, en fallerar, men sanningen om framgång är långt i från entydig.

I ”Thelma” återvänder han till tjugonånting-landet fast nu med kvinnligt fokus. Det gamla intresset för att utforska vanföreställningar, livsleda och psykisk ohälsa laddas med religiösa förtecken.

Jag är svag för psykologisk skräckmystik som lodar långt ner i själens och trons mörka djup. Trier gör det med perfekt doserad blandning av diaboli och diskbänksrealism.

Han plockar elegant upp M Night Shyamalans fallna mantel från tiden för den lysande melankoliska skräckisen ”Sjätte sinnet” (1999) och spinner samman ett svart drama laddat med fatala skuldkänslor, förträngda minnen, skräcken för besatthet och, ja till och med självantändningar.

Trier leker egensinnigt med klichéer som hastigt blinkande ljus, moln av kråkor, telekinetiska gåvor och visioner av kvinnor i vitt. Inledningsbildernas symbolladdade pastorala vinteridyll följs av ett lågintensivt bildflöde med mycket rymd och natur som växlar mellan höga himlar, öppna landskap och dramatiska djupdykningar.

Alla roller är flytande och maktpositionerna förskjuts ständigt när Thelmas mörka familjehemligheter rullas upp medan vetenskap och metafysik ständigt byter plats i fonden.

Men det är framför allt Triers sätt att kombinera demonin med ett vardagsinsvept och udda kvinnligt coming of age-drama som är så oemotståndlig och så fylld av överraskningar. Joachim Trier befäster sin position som inte bara en av Nordens, utan världens mest spännande auteurer.

Se mer: 

Tre andra filmer och tv-serier om tonårsflickor med övernaturliga gåvor: ”Carrie” (1976), ”Buffy vampyrdödaren” (1997–2003), ”Låt den rätte komma in” (2008).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.