Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-24 04:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-they-shall-not-grow-old-aterkallar-forsta-varldskrigets-fasor-med-teknisk-magi/

Filmrecensioner

Filmrecension: ”They shall not grow old” återkallar första världskrigets fasor med teknisk magi

Bild 1 av 2 Scen ur ”They shall not grow old”.
Foto: Folkets hus och parker
Bild 2 av 2 ”They shall not grow old”.
Foto: Folkets hus och parker

Peter Jackson ligger bakom den mäktiga, Sverigeaktuella ”They shall not grow old” baserad på autentiska bilder som varsamt restaurerats. Resultatet är lite krigsnostalgiskt men framför allt ett häpnadsväckande tekniskt mirakel som återkallar första världskrigets fasor.

Rätta artikel

”They shall not grow old” är några rader tagna ur Laurence Binyons mycket kända brittiska dikt ”For the fallen” från september 1914, när rapporterna om det stora antalet stupade i krigets inledning rapporteras i The Times – vi kallar det för det ”första världskriget”, i England har det aldrig gått under någon annan benämning än ”The great war.”

Kriget som hela Europas ungdomar, främst från England, Tyskland, Österrike och Frankrike, marscherade ut till under sång, under storvulna patriotiska förtecken – och med stor tillförsikt. Det var närmast lite festligt, en patriotisk tuppfäktning, ”vi är hemma innan jul”, var den allmänna uppfattningen.

Ett utdraget och fruktansvärt ställningskrig som utkämpades i skyttegravar, 1914-1918, under de mest vidriga förhållanden man kan tänka sig. Ett rent slaktande, slaget vid Somme (en miljon döda och sårade), slaget vid Verdun (en miljon döda och sårade) – och ett nytt slags krigande, ett kemiskt krig (senapsgasen blev den mest ökända), ett krig med flyg och tanks, eldkastare – svält, svåra fältsjukdomar, man fick hem en generation med krigspsykoser man inte trodde fanns.

Tio frågor: Peter Englunds quiz om första världskriget

10 miljoner döda, 20 miljoner sårade, 10 miljoner försvunna.

En generation raderades ut. I vilket syfte, till vilken nytta?

Andra världskriget följde som ett brev på posten.

Peter Jackson (ja, det är ”Sagan om ringen”-Jackson) har inför 100-årsjubileet av Versaillesfreden i juni 1919 gett sig på över 600 timmar film från kriget samlat på The Imperial war museum i London. 

Foto: Courtesy of Warner Bros. Pictures

Han har putsat, restaurerat, färglagt, ljudlagt och framför allt gett filmerna 24 rutor per sekund i stället för de klassiska 13 – det ser ut som bilder från våra mest moderna och ökända tv-krig, Vietnamkriget till exempel.

Peter Jackson inleder på klassiskt journalfilmmanér, ryckiga, hackiga bilder så som vi alltid sett dem, flaggviftande, glada, optimistiska britter marscherandes på båtarna till Frankrike – mot kriget, mot tysken, mot segern.

Snart expanderar bilden, snart exploderar de i färg, snart får han ett hundra år gammat material att återuppstå ur arkiven och kliva rakt ut framför våra ögon – som hade det ägt rum i går.

Det är framför allt ett slags tekniskt mirakel, gränsandes till magi (och kanske mani).

Peter Jackson har i stort sett valt bort all slentrianmässig krigsfakta, historiska förklaringar, datum, slag, statistik, döda, sårade, politiska, historiska fakta. Han låter i stället hundratals brittiska soldater (ofta inspelade från 50- och 60-talet) berätta om sina erfarenheter. Det är krigsvardag i all dess leda och upprepning.

Det är framför allt ett slags tekniskt mirakel, gränsandes till magi (och kanske mani). Peter Jackson har kallat in varenda expert på specialaffekter han någonsin kommit på namnet på, lett av VFX-legendaren Wayne Stables (som Jackson jobbade ihop med på sin ”Sagan om ringen”-trilogi, och som nu senast lett arbetet med alla specialeffekter i till exempel tv-serien ”Game of thrones”). Med hjälp av specialister på läppläsning har han också dubbat och ljudlagt vissa soldater och deras vardagsprat i skyttegravarna.

Det finns säkert renläriga invändningar mot tilltaget, men resultatet är mer än häpnadsväckande. Kanske låter han ibland krigsnostalgin och ibland nästan ”lumparminnet” få bre ut sig lite väl i soldaternas berättelser, här finns dessutom bara den brittiske soldatens perspektiv, på allt och alla, och det kan man givetvis se som en historisk brist. Bortsett det, som sagt: Ett dokumentärt mirakel.

Här är alla biografer och visningstider för den här filmen.

Se mer. Tre andra filmer om första världskriget: ”Den stora illusionen” (1937), ”Farväl till vapnen” (1957) och ”På västfronten intet nytt” (1979).