Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-tyska-never-look-away-ett-splittrat-konstnarsportratt/

Filmrecensioner

Filmrecension: Tyska ”Never look away” ett splittrat konstnärsporträtt

Bild 1 av 5 Tom Schilling spelar huvudrollen i ”Never look away”.
Foto: UIP
Bild 2 av 5 ”Never look away”.
Foto: UIP
Bild 3 av 5 ”Never look away”.
Foto: UIP
Bild 4 av 5 ”Never look away”.
Foto: UIP
Bild 5 av 5 ”Never look away”.
Foto: UIP

Oscarsnominerade ”Never look away” skildrar efterkrigstidens Tyskland ur ett konstnärsperspektiv. Filmen är löst baserad på den kände målaren Gerhardt Richter. Ett ojämnt och splittrat drama, skriver Mårten Blomkvist.

Rätta artikel

Florian Henckel von Donnersmarcks Oscarsvinnande långfilmsdebut ”De andras liv” från 2006 var en fängslande skildring av ett stjärnpar i den östtyska teatervärlden som hamnar i underrättelsetjänstens klor.

I nya, också Oscarsnominerade ”Never look away” vill Henckel von Donnersmarck åter lägga för oss en rejäl bit tysk historia. Man saknar dock den säkra hand som styrde åskådarna genom förra filmen. 

Den drygt tre timmar långa ”Never look away” är okoncentrerad. Den rymmer konsthistorik, nazismens brott och en berättelse om efterkrigstidens Östtyskland – men det känns hela tiden som att filmens olika delar aldrig riktigt sitter ihop.

Vi möter huvudpersonen Kurt som liten gosse då han 1937 är med sin unga moster på nazisternas utställning med ”urartad konst”. Guiden hånar Picasso och säger att vi måste ”tillbaka till tysk konst”.

Därefter vidtar en vindlande historia där vi följer Kurt i tre decennier. Han är snärjd i historien: den älskade mostern är schizofren och släktingarna gör misstaget att ta henne till läkare. Den nazifierade dr Seeband (Sebastian Koch från ”De andras liv”) är dock mer inriktad på att få bort dåliga gener ur den tyska arvsmassan än att bota.

Kurt är baserad på den ännu levande konstnären Gerhard Richter (som inte lär gilla filmen). Upplysningen bara ökade min förvirring.

Doktorn återkommer sedan i ynglingen Kurts (Tom Schilling) liv som far till Kurts kärlek Ellie (Paula Beer). Kurt väljer en bana som konstnär. Kraven på att konsten ska tjäna nationen kommer nu från vänster. När det blir för kvävande tar sig Kurt och Ellie till väst. 

Hela tiden flyter den aktade dr Seeband som en liten kork på tidens ström, en total cyniker som gör rollen som samhällets stöttepelare lika bra under nazismen som under socialismen. Han är biskop Vergérus i Kurt och Ellies liv. Fast så försvinner han nästan ur handlingen, när filmen i sista fjärdelen koncentrerar sig på Kurts tid i Kunstakademie Düsseldorff och på den avgudade professor van Verten (Oliver Masucci). Ett mycket tydligt porträtt av den verkliga konstnären Joseph Beuys (1921-1986), vilken plötsligt kliver in i berättelsen.

Tysk konst från öst och väst 

Kurt är nämligen baserad på den ännu levande konstnären Gerhard Richter (som inte lär gilla filmen). Upplysningen bara ökade min förvirring. Man brukar ana när ett verkligt öde ligger bakom en roll. Kurt känns i varje penseldrag som filmklichén Det Kämpande Geniet.

Dr Seeband är så mycket mer levande. En melodramatisk skapelse, men också en fängslande kappvändare. Han är ett stycke gestaltad tysk historia som man kan ta med sig från den gravt ojämna ”Never look away”. 

Se mer. Tre andra filmer om nazisters liv efter kriget ”Dr Strangelove eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben” (1964), ”Maratonmannen” (1976), ”Den tyske läkaren” (2014).

Läs fler filmrecensioner i DN