Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Filmrecension: ”Vad ska folk säga?” skildrar hedersförtryck med många nyanser

I ”Vad ska folk säga?” berättar den norskpakistanska regissören Iram Haq sin egen historia om hedersvåld. En modig, autentisk film som handlar om försoning men som aldrig sviker tonårsflickan som kidnappas av sin egen familj.

3
DRAMA
”Vad ska folk säga?”
Regi, manus: Iram Haq
I rollerna: Adil Hussain, Maria Mozhdah , Ekavali Khanna med flera. Längd: 1 timme, 46 minuter (från 15 år) Språk: norska, urdu.

Som så många andra sextonåringar befinner sig Nisha oftast i sin mobilbubbla. Vid middagsbordet balanserar hon skickligt mellan samtalet med sina föräldrar och att svara på kompisarnas textmeddelanden om kärleksbekymmer och fester. 

När hon blir påkommen ljuger hon bara och säger att hon hjälper en klasskompis med matteläxan vilket tycks blidka hennes stränge far. Så långt skiljer sig hennes tillvaro inte särskilt mycket från andra tonåringars dubbelliv men i Nishas fall är ytterligheterna något mer extrema. 

Flera gånger om dagen ömsar hon skinn från lydig dotter i konservativ pakistansk familj till utlevande norsk tonåring på nattliga eskapader. När hon till slut blir påkommen med en kille i flickrummet skickas hon som straff till Pakistan, ett land hon aldrig tidigare satt foten i. 

”Vad ska folk säga?” är baserad på regissören och manusförfattaren Iram Haqs egna erfarenheter. Som ung kvinna blev hon bortförd till Karachi där hon mot sin vilja tvingades leva i ett år.

Läs en intervju med Iram Haq som förlät sin far efter 25 år

Hon har själv sagt att hon varit tvungen att vänta med att berätta sin historia ( detta är hennes andra långfilm) eftersom hon velat närma sig minnena utan ilska. Den balansgången har hon också lyckats med. 

För trots att detta är en fullkomligt nattsvart historia lyckas hon ändå framställa karaktärerna i nyanser av grått. Relationen mellan far och dotter är både stark och kärleksfull samtidigt som hans agerande är förkastligt och våldsamt. 

Att lyckas förmedla dessa motstridigheter på ett övertygande sätt är onekligen en bedrift som framför allt skall tillskrivas huvudrollsinnehavarna, den kände indiske skådespelaren Adil Hussain (”Berättelsen om Pi”) som spelar pappan och nykomlingen Maria Mozhdah som är en fullkomlig uppenbarelse i rollen som Nisha. 

Deras fina samspel komplicerar berättelsen och räddar den från att bli allt för svartvit. Det är uppenbart att fadern lider och att alla är förlorare i det slutna system som uppstått kring den isolerade familjen i det nya landet där känslor av skam kommit att överskugga allt förnuft. 

Det är en modig ansats av Haq att undersöka de bakomliggande motiven bakom faderns agerande. Det är uppenbart att försoning varit hennes drivkraft samtidigt som det står utom allt tvivel att det är hos den utsatta Nisha som hennes verkliga lojalitet ligger. Filmen som sådan är konventionell men har en autentisk känsla som framför allt har att göra med hur den behandlar språk. Dialogen växlar sömlöst mellan norska och urdu och filmens starkaste scener utspelar sig i Pakistan där Nisha visserligen behärskar språket men saknar en kulturell vokabulär vilket bidrar till hennes känsla av alienation.

Trots att filmen är baserad på Haqs eget liv så rör sig tematiken kring social kontroll och familjehemligheter på många sätt bortom enkla förklaringsmodeller om kultur och religion. De som växt upp i slutna miljöer, dysfunktionella familjer eller bara avvikit från normen på en mindre ort kan nog känna igen sig i Nishas påtvingade dubbelliv även om konsekvenserna kanske inte blivit fullt lika våldsamma. Inte minst är frågan densamma: Vad ska folk säga?

Se mer. Tre andra filmer om hedersrelaterat förtryck: ”Mustang” (2015), ”Frihet bakom galler” (2012), "The stoning of Soraya M” (2008).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.