Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 06:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-vidunderligt-portratt-av-en-ung-freddie-mercury/

Filmrecensioner

Filmrecension: Vidunderligt porträtt av en ung Freddie Mercury

Ur filmen ”Bohamian rhapsody”.
Ur filmen ”Bohamian rhapsody”. Foto: Alex Bailey, Fox

Johan Croneman ser ett vidunderligt porträtt av en ung Freddie Mercury. Men när filmen så småningom skall ta oss till glamourens baksida blir det tyvärr väldigt förutsägbart och traditionellt. 

Johan Croneman
Rätta artikel

De första fyrtiofem minuterna är lysande, och Rami Malek (”Mr Robot”, ”The Pacific”) levererar ett vidunderligt porträtt av den unge Freddie Mercury, ett av de finaste jag sett på många år – när sedan filmen så småningom skall ta oss till glamourens baksida blir det tyvärr väldigt förutsägbart och traditionellt. Popsångare på deken går det väl snart tjugo på dussinet och inte ens den storspelande Malek lyckas förnya just den genren. Och då är han mestadels ändå helt genial.

Det är en kärlekshistoria och en kärleksfilm, hur man än vänder och vrider på saken, och hela handen pekar mot när Queen återförenas (måste man nog kalla det) på Live Aid-galan den där magiska dagen, den 13 juli 1985. Det är ofattbart mycket folk, Wembley är bokstavligt talat fyllt till bristningsgränsen, det är en ikonisk spelning, och Freddy Mercurys entré är obetalbar – det är bland det vackraste man sett på en scen, han sätter sig vid pianot och gör sin finaste version av ”Bohemian Rapsody”, någonsin.

Freddie Mercury är redan märkt av sin hiv-smitta, och texten till just ”Bohemian Rhapsody blir närmast profetisk, men när just det helvetet accelererar har Bryan Singer redan satt punkt, och han gör det där på Wembleys scen, och de sex år Freddie Mercury har kvar att leva låter han helt enkelt bli. Han slutar när festen är som bäst.

Ja, det är ett slags idolporträtt, och det är ett fint, vackert minne som Bryan Singer vill ge oss, och säkert kan det störa en och annan av er. Jag håller onekligen med om att det är väl tillrättalagt ibland, det är så kärleksfullt och så fint och när det nästan svämmar över av allt det gulliga är man närapå att liksom kasta upp – men man lallar med och sitter och ler och jag måste nog tillstå att det till slut ändå blir helt oproblematiskt att svälja allt med hull och hår.

Det är vackert, det blir sorgligt, och så blir det vackert igen. Det är sagan om Freddie Mercury.

Se mer. Tre andra musikfilmer: ”I’m not there” (2007), ”Bird” (1988), ”Tommy” (1975).