Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-10 06:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-x-y-en-sexfixerad-skrattfest-om-kon-och-makt/

Filmrecensioner

Filmrecension: ”X & Y” – en sexfixerad skrattfest om kön och makt

Anna Odell och Vera Vitali i ”X & Y”.
Anna Odell och Vera Vitali i ”X & Y”. Foto: Nadja Hallström

Efter Guldbaggebelönade mobbningsdramat ”Återträffen” är Anna Odell tillbaka med en befriande utflippad identitetslek tillsammans med Mikael Persbrandt. ”X & Y” är ett galet roligt rollspel men lyckas inte riktigt nå hela vägen.  

Helena Lindblad
Rätta artikel

”När det gäller den mediala bilden av dig kan jag känna en aggressiv kåthet”. Anna Odell, eller “Anna Odell” skräder inte orden när hon sitter i ett kalt förhörsrum mitt emot Sveriges mest (ö)kände skådiskung Mikael Persbrandt – som gått med på att spela sig själv i hennes nya film ”X & Y”.

Är den upphetsningen den nakna sanningen om, eller nyckeln till, den här filmen? Kanske det. Eller så är det ironi. ”X & Y” är som en kinesisk ask, den har så många metanivåer att man inte vet var man ska börja nysta.

Filmens regissör (i verkligheten liksom i filmen-i-filmen) deklarerar hur som helst tidigt att ingen utanför inspelningen någonsin ska få reda på vad som är sanning och vad som är fiktion. Bara det är kittlande.

Det enda man kan säga klart är att det är en metafilm om arbetet med en filminspelning som sägs vilja dekonstruera mediebilderna av film- och teatervärldens “alfahanne” Mikael Persbrandt respektive den ”galna” konstnären Anna Odell. De två spelar varianter av sig själva, förstärkta av sex andra skådespelare som gestaltar olika personlighetsdrag hos de två huvudpersonerna. Spelplatsen är i huvudsak en filmstudio där alla medverkande bor, äter, förhör varandra, har sex och får terapi (!).

Själv grundpremissen är kanske det minst intressanta, imponerande som marknadsföring men bättre och roligare som idé än som realitet. Mikael Persbrandt känns redan avväpnad, han har ju dekonstruerat sig själv ner till varenda fylla, kokainlina, jobbkaos och relationssvek i de katharsiska memoarerna “Som jag minns det” från förra året. 

Läs mer: Anna Odell om att gå i parterapi med Mikael Persbrandt

Anna Odell själv blev hett omdebatterad för sitt verk “Okänd kvinna” 2009 men är ju i stort sett en av de mest hyllade konstnärerna och filmregissörerna på 00-talet efter den lysande debuten  ”Återträffen”.

Men ”X & Y” vidgar den lite grunda frågan om mediebilder och då blir det mer spännande. Titeln, som kan syfta på könskromosomerna för människor och andra däggdjur anger en läsart, det handlar om identitet och kön i vidare bemärkelse - och sex. Mycket sex.

”Vi måste våga visa oss nakna för varandra” är ett credo för Odells rollfigur i filmen. Hon backar inte heller för att iscensätta en lång rad obekväma, bisarra och rätt läskiga sexscener som utforskar skillnader mellan kvinnlig och manlig sexualitet, om sex som maktmedel (“Om vi knullar Micke Persbrandt då får vi makten över honom” säger till exempel Odells utlevande sida som spelas av Vera Vitali), om sex och barnalstrande, om det djuriska i sexualiteten. Jag säger bara: ”vargkostymer”.

Det låter kanske inte som en skrattfest, men ”X & Y” är häpnadsväckande rolig, vass och präglad av lika absurd som vältajmad komik. Framför allt de danska skådespelarna Thure Lindhardt, Trine Dyrholm och Jens Albinus är träffsäkra till tusen. 

Albinus (som spelar Anna Odells osäkra jag) är helt underbar som förkrympt alter ego som är mest rädd för att vara ...”tråkig”. Inte för inte är han länken till den film som ”X & Y” kanske mest påminner om med sin djärva gränslöshet: Lars von Triers utlevande, genreosäkrade “Idioterna” från Dogme-tiden. 

Även Vitali lyser med sin starka närvaro och Shanti Roney står för en satirisk udd när han gestaltar Persbrandts teaterälskande persona och pretentiöst kommunicerar genom att citera till exempel Shakespeares “Trettondagsafton” (“För kvinnorna är kärleken mer som matlust….”). 

Det sackar dock betänkligt mot slutet. ”X &Y" är som ett fyrverkeri av lekfullt sprakande idéer som till sist slocknar och inte riktigt leder någonstans. Men tråkigt är det aldrig.

Se mer. Tre andra filmer med Mikael Persbrandt i sevärda roller: “Dag och natt” (2004), “Mig äger ingen” (2013), “Tårtgeneralen” (2018).