Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

För små smulor från dignande konstbord

”Man är väl ingen turist utan en hårt arbetande världsmedborgare”, säger Carl Johan De Geer i filmen om honom.
”Man är väl ingen turist utan en hårt arbetande världsmedborgare”, säger Carl Johan De Geer i filmen om honom. Foto: Folkets Bio

DN recenserar Kersti Grunditz Brennans dokumentär ”CJDG” om Carl Johan De Geer.

Dokumentär
2

”CJDG”
Regi & manus: Kersti Grunditz Brennan
Med: Carl Johan De Geer, Marianne Lindberg De Geer, Marie-Louise Ekman, Nina De Geer, Dan Josefsson, Göran Hugo Olsson, Krister Broberg m fl. Längd: 1 tim 20 min (från 15 år).

Carl Johan De Geer har sedan fyrtio år glatt och oroat en bred publik med sin konst. Eller man skulle kanske säga konster. Hans verk spänner över fotografi, film, litteratur, måleri, textilkonst, affischer, skådespeleri, scenografi, musik, ja nämn den konstart där han inte lämnat sitt högst personliga avtryck.

Det är besynnerligt att han först i år ägnades en riktigt stor utställning när Färgfabriken försökte greppa denna mångsidiga person.

Man gör det man tycker saknas säger han i dokumentären, där Kersti Grunditz Brennans följer den ständigt aktive Carl Johan med sin kamera under arbetet med utställningen och med andra utställningar i Los Angeles och New York.

Man kan säga att ”CJDG” bär till-fälligheternas prägel, angelägen om att liksom fånga en obrutet aktiv konstnär mitt i steget eller på cykel genom stan i sin blåa hjälm.

”Man är väl ingen turist utan en hårt arbetande världsmedborgare”, säger konstnären själv, när han avböjer utflykter i Los Angeles medan han väljer fotografier till utställningsväggen.

Naturligtvis ger filmen bara plats för en liten bråkdel av allt det som Carl Johan De Geer åstadkommit. De sprakande textilierna, som satte färg på bleka svenska hem med palmer, stjärnglitter och vilda katter bläddras igenom i ateljékartongerna. Utsnitt ur den klassiska tv-serien för barn ”Tårtan” och ur några av de diskbänkssurrealistiska långfilmer som kom till i Meyerateljéernas nedlagda gjuteri i Vasastan – numera ett flott kontor i blankt och vitt. Man får se de oerhört starka självbiografiska rörliga och stilla bilderna som bearbetar vad det betydde att växa upp i överklassen med en psykiskt sjuk mamma och en mormor som var nazist. Där finns också intervjuer med nuvarande hustrun Marianne Lindberg de Geer, den tidigare hustrun Marie-Louise Ekman, i samspråk med dottern Nina de Geer och några andra betydelsefulla personer kring konstnären själv.

Kersti Grunditz Brennan gapar inte efter mycket, snarare efter för lite. ”CJDG” mister inte hela stycket, utan ger en rimligt inspirerande introduktion till Carl Johan de Geers konstnärskap och godmodiga person. Men nog önskar man att han själv gjort filmen, i samma anda som han porträtterat sina konstnärskolleger Lena Svedberg och Håkan Alexandersson.

Som han säger i filmen: ”Alla bilder måste ha en personlig relation till motivet.”

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.