Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Helena Lindblad: Mörk magi med svindelkänsla i nya ”Blade Runner”

Alla gamla ”Blade runner”-fans kan dra en lättnadens suck. Denis Villeneuves mäktiga och svindlande uppföljare förädlar och fördjupar den gamla klassikerns dystopiska tematik.

4

Science fiction

"Blade runner 2049"

Regi: Denis Villeneuve

Manus: Hampton Fancher med flera. I rollerna: Ryan Gosling, Harrison Ford, Ana de Armas, Robin Wright, Sylvia Hoeks med flera. Längd: 2 tim 43 min (från 15 år). Språk: Engelska.

 

Miljömässigt må världen vara på väg åt helvete, vilket ”Blade runner 2049” slår fast med all önskvärd tydlighet.

Men vissa saker blir i alla fall bättre. För trettiofem år sedan tvingades Ridley Scott göra våld på sin science fiction-dystopi ”Blade runner”, baserad på Philip K Dicks robotdrömmar i ”Do androids dream of electric sheep”: han fick stryka scener, lägga till en tillgjord voice over och ett påklistrat happy end.

I dag kan man göra en nästan tre timmar lång, existentiell, nattsvart dödsmässa över mänsklighetens yttersta timmar – och förvänta sig att locka den stora publiken.

Lättnadens suck lär stiga från kontinent till kontinent. ”Blade runner 2049”, världens mest oönskade uppföljare, är en fenomenalt snygg och genomtänkt vidareutveckling av den ikoniska klassikern.

Den fransk-kanadensiska regissören Denis Villeneuve har förvaltat sitt kamikazeuppdrag på smartast möjliga sätt: han tar fasta på det ­operamässiga i Ridley Scotts vision, som den ter sig i de senare, förlängda versioner som kom efter premiären 1982. Men lika viktigt, han tar med sig all sin besatthet av medvetande och minne, från minnespusslet ”REW-FFDW” till kommunikationsfilosofiska ”Arrival”. Och tar de existentiella grubblerierna på djupaste allvar.

Läs mer: Harrison Ford: ”Jag tror att vi alla är mänskliga varelser”

Det charmigt teknikförälskade, myshumoristiska, film noir-flörtandet i originalfilmen – så älskansvärd och så förknippad med en avväpnande åttiotalsnaivitet – är som bortblåst. Däremot förädlar och fördjupar ”Blade runner 2049” den gamla filmens futurism: den kaotiska, reklamdränkta bilden av människans framtid som lagt sig över populärkulturen som en giftgul hinna.

”Blade runner 2049” utspelar sig trettio år efter att Harrison Fords ikoniska robotjägare Deckard checkade ut från jobbet tillsammans med sin syntetiska kärlek Rachael.

Mardrömmen om storbolagens dominans över civilsamhället har slagit över i fullskalig miljökris. Jorden är förödd, anständigt liv finns bara i rymden och nostalgin över 1900-talets kulturella artefakter slår ut i full blom. Tårarna försvinner inte längre i regn utan i atomvinterns förgiftade snöflingor.

Men det finns fortfarande replikanter av märket Nexus – organiskt framställda humanoider – som anses hota mänskligheten och ska utrotas. Skillnaden är att nu förväntas de nya robotarna ”pensionera” de äldre varianterna. Ryan Gosling spelar en av de konstgjorda tjänarna med begränsad livslängd som har samma uppdrag som sin föregångare Deckard.

Quiz: Vad kan du om Ridley Scotts ”Blade runner”?

Inte för inte bär han samma namn som Kafkas romanhjälte K i ”Processen”, han är en liten kugge i en stor, svårgenomtränglig samhällsbyråkrati som får nöja sig med att älska ett hologram. Gosling – som skådespelare har han äntligen fått en själ när han spelar maskin – skapar med djupt mänsklig hjälplöshet ett bultande hjärta mitt i den bombastiska iscensättningen.

Efter att K har genomfört en lyckad ”pensionering”, det vill säga avrättning, av en replikant på rymmen så hittar han en mystisk grav full med skelettdelar av en kvinna. Ett fynd som leder till en labyrintisk kriminalgåta med bäring på de stora frågor om skillnader mellan människa och maskin som blivit alltmer komplexa i takt med bioteknikens landvinningar.

Det tar lite väl lång tid innan Harrison Ford dyker upp i berättelsen, men när den fårade gamle replikantjägaren väl gör entré i ett Kubrickdoftande, övergivet lyxhotell i Las Vegas uppstår ett fascinerande far–son-liknande möte som spänner över tid och rum.

Demonin skramlar tomt i några av de bärande rollfigurerna, som Jared Letos företagsledare som svalt den gamla Tyrellkoncernen. Några onödiga longörer frestar lite på tålamodet. Men bildmässigt är ”Blade runner 2049” årets mäktigaste. Det är som om någon återupplivat Andrej Tarkovskij, satt en pistol mot tinningen och tvingat honom att göra en film åt Warner Bros. Mörk magi med svindelkänsla.

Se mer. 

Tre andra filmer med Ryan Gosling: ”La la land” (2016), ”The nice guys” (2016), ”Drive” (2011).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.