Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Henrik Jansson-Schweizer: ”Superswede: En film om Ronnie Peterson”

”Superswede” gränsar till det övertrevliga och lämnar många frågor om 70-talets motorcynism obesvarade, men är också ett stycke dramatisk svensk idrottshistoria.

3

”Superswede: En film
om Ronnie Peterson"

Regi: Henrik
Jansson-Schweizer.

Manus: Morgan Jensen. Medverkande: Ronnie Peterson, Nina Kennedy, Emerson Fittipaldi, Niki Lauda, Mario Andretti, Jackie Stewart m fl. Längd: 1 tim, 28 min (från 7 år).

Det är svensk idrottshistorias mest traumatiska ögonblick någonsin. Monza, 1978. Vi är drygt 3 miljoner som följer den svenska direktsändningen. Vi har knappt hunnit sätta oss ner innan det händer.

Och så fort vi hör tv-kommentatorn Fredrik af Petersen säga ”Det är Ronnies bil som brinner” vet vi att det är illa. Riktigt illa.

Läs mer: ”Ronnie Petersons död var ett svenskt trauma”

Ronnie Peterson blir i den stökiga starten påkörd av britten James Hunt som i sin tur har tvingats väja för italienaren Riccardo Patrese – kraschen blir våldsam. Ronnie Petersons fulltankade Lotus brinner snart som en fackla, James Hunt har lyckats ta sig ur sin bil och står nu mitt i eldhavet och sparkar på Ronnies ratt för att kunna få ut honom ur den minimala sittbrunnen. Dagen efter avlider Ronnie Peterson på ett sjukhus i Milano.

Henrik Jansson-Schweizers film om Ronnie undviker många obesvarade frågor om 70-talets motorcynism.

”Superswede: En film om Ronnie Peterson” är inte den slutliga berättelsen om vad som hände, inte den fullständiga berättelsen om Ronnie Peterson, inte den sanna historien om formel 1-cirkusens svarta 70-tal – det är inte heller en riktigt bra dokumentärfilm.

Det är däremot ett stycke starkt idolporträtt, mer en sevärd film om vänskap och sammanhållning mellan förare, än en film om en osedvanligt hänsynslös period i historien om formel 1.

Det är också en film om en liten flicka och hennes pappa. När Nina Kennedy för första gången besöker Monza och platsen där hennes pappa omkom för snart 40 år sedan, finns filmaren Henrik Jansson-Schweizer med strax bakom – med Ninas ögon blir det också vårt första besök sedan det inträffade.

Det kunde ha blivit hela filmens bärande grepp, men så långt mäktar man aldrig med. Nina återkommer, berättar, möter pappas gode vän Emerson Fittipaldi, men det är alltför osorterat och inkonsekvent.

Allt som görs om F1 och död, nu och i framtiden, kommer alltid att jämföras med Asif Kapadias mästerverk ”Senna” (2010), en film om den brasilianske F1-föraren Ayrton Senna, död på Imola 1994. Det blir givetvis till en osedvanligt orättvis betraktelse, men vill man inte också alltid låta sig mätas med det bästa och det största…?!

Alla har något att lära av Kapadias sätt att närma sig dokumentären.

”Superswede” landar istället i ett idolporträtt, och landar rätt bra, men får oss hela tiden dessförinnan in på mängder av lösa sidospår som inte leder någon som helst vart.

Jag bestämmer mig till slut för att ändå omsluta det där vänliga välförtjänta vänporträttet – Ronnies vänner och konkurrenter minns honom som kollega, kamrat, kär vän. Ingen enda liten skugga över Ronnie. Det är ett fint minne.

Bilderna från Ronnie i hans gokart i Sportspegeln på 60-talet, Ronnie och hans pappa, Ronnie och brorsan, Ronnie och Barbro – och lilla Nina, bara två år när döden slår till.

De vackraste bilderna är privata, långt borta från det där ekonomiskt cyniska 70-talet, och en sport där förarna mer eller mindre förväntas acceptera döden som vardag – deras kärlek till bilarna, farten och givetvis faran utnyttjas av stallägare, tv-bolag och sponsorer.

Bilderna från festerna och nojsandet med kompisarna vid swimmingpoolen, kontrasteras med olycksbilder, förare som rusar mot konkurrenternas brinnande, kraschade bilar. Förare som skadas för livet, dör – förare som nästa dag stiger in i den nyss avlidnes reservbil och kör vidare.

The show must go on.

Henrik Jansson-Schweizers film om Ronnie gränsar till det övertrevliga, och undviker många obesvarade frågor om 70-talets motorcynism, men det är dramatisk svensk idrottshistoria. Och en del om idrottens vardag också. Det får duga för den här gången.

Tre andra formel 1-filmer

John Frankenheimers ”Grand prix” (1966).

”Weekend of a champion” med Roman Polanski (1972).

Ron Howards ”Rush” (2013).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.