Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

”Himmel över Havanna”

Laurent Cantet låter ett par ungdomsvänner återförenas på en takterrass i Havanna.
Laurent Cantet låter ett par ungdomsvänner återförenas på en takterrass i Havanna. Foto: Edge Entertainment

Laddad återträff. Eva af Geijerstam har sett ett humanistiskt närporträtt av fem gamla ungdomsvänner på Kuba.

Drama
4

”Himmel över Havanna”

Regi: Laurent Cantet

Manus: Laurent Cantet, Leonardo Padura

I rollerna: Isabel Santos, Néstor Jiménez, Jorge Perugorría, Fernando Hechavarria, Pedro Julio Diaz Ferran m fl. Längd: 1 tim 35 min (från 15 år).

Det är en konst att skildra ­desillusion i alla sina former: när vänner sviker, skaparförmågan sinat, ungdomen gått förlorad eller de revolutionära idealen omintetgjorts.

Fransmannen Laurent Cantet kan, när han låter fem ungdomsvänner återförenas på en tak­terrass i Havanna. Utsikten är vid över taken och den breda strandboulevarden. Stadens ljud ackompanjerar återträffen: en gris slaktas på granntaket, någonstans hörs jublet när Industriales vinner en baseballmatch, på gatan ropar någon förgäves upp mot balkongen om att bli insläppt.

Anledningen till träffen är Amadeos hemkomst efter sexton års exil i Spanien.

En gång var han en firad författare, men har sedan han lämnat Kuba inte kunnat skriva en rad.

Amadeo spelas av den kubanske skådespelaren Néstor Jiménez. Alla i ensemblen spelas av kubaner; ögonläkaren Tania som för länge sedan förlorat kontakten med sina barn av Isabel Santos, konstnären Rafa som kämpat mot alkoholismen och inte på många år kunnat måla annat än hötorgskonst av Fernando Hechavarria, fixaren av whisky, vin och senaste mobilen Eddy av Jorge Perugorría och Aldo, den ende som behållit sin ungdomstro, av Pedro Julio Diaz Ferran.

Medan natten går mot gryning skrattar man och minns vilka man en gång var, kanske till en början en smula för högt och glättigt som man gärna gör när ungdomen kommer på tal, ställer till svars med bitterhet, dansar och sjunger Serrat, förklarar sig och når så småningom en hjälplig försoning med både varand­ra och Kuba – i synnerhet kring en äkta gryta med svarta bönor.

Laurent Cantet och skådespelarna gör det skickligt med hjälp av ett manus av den kubanske ­kriminalförfattaren Leonardo ­Padura, fyllt av undertexter och stillsamma hänvisningar till den djupa ekonomiska kris som drabbade Kuba efter Sovjetunionens fall, till myndigheternas kontroll och övervakning av misstänkta ideologiska avvikelser, till exilens svåra villkor.

Men pedagogiken får stå tillbaka. Framför allt är ”Himmel över Havanna” ett humanistiskt laddat närporträtt av fem individer, var och en med sina demoner, i ständig brottningskamp mellan längtan bort men ändå mest med sin längtan hem.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.