Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

”Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann”

Även om boken är roligare, så har Felix Herngren gjort en lyckad filmatisering av Jonas Jonassons berömda hundraåring, menar Helena Lindblad.

3

”Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann”
Regi: Felix Herngren
Manus: Felix Herngren, Hans Ingemansson. I rollerna: Robert Gustafsson, Mia Skäringer, Iwar Wiklander, David Wiberg med flera. Längd: 1 tim 52 min (från 11 år).

”Det är som det är och det blir som det blir”. Den fatalistiska livssynen har Allan Karlsson fått med sig med modersmjölken. Inte så konstigt kanske om man har en far som skjuts som agitator i Ryssland, en mor som dör i lungsot och själv hamnar på anstalt som barn.

Om någon möjligtvis missat det är Allan en riktigt gammal sörmländsk gubbe med ett fantastiskt livsöde. Han såg dagens ljus för fyra år sedan i Jonas Jonasson pyramidala boksuccé ”Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann” som sålt groteska upplagor både här och utomlands.

Även i filmatiseringen av boken är fatalism en röd tråd. Allan Karlsson, i Robert Gustafssons säkra och underhållande föränderliga tolkning, gör vad som faller honom in och låter slumpen, eller ödet, styra.

Det är en attityd som inte bara leder till en rad sevärda äventyr men också känns ganska befriande i vår kontrollfanatiska tid där allt ska schemaläggas och förplaneras och där varje död sekund kan få liv genom en snabb djupdykning ner i den smarta mobilen.

Inledningsvis går gubbens älskade katt, Molotov, ett brutalt öde till mötes. Kattnamnet ger en vink om att Allans långvariga favoritsysselsättning, att spränga grejer. En hobby som alltid satt fart på hans liv, sedan barnsben, och som fört honom till en lång rad avgörande platser i 1900-talets explosiva historia.

Efter en sista präktig sprängning tvingas Allan till ålderdomshemmet. Men snart rymmer han ut genom det numera berömda fönstret och hamnar i en lång rad äventyr som börjar i Brydinge och slutar på Bali, och som inkluderar en lång rad historiska återblickar.

Felix Herngrens filmatisering är, och ser, påkostad ut. Han och hans gäng har förvaltat den spretiga boken väl, hittat essensen snarare än att göra någon pliktskyldig redovisning.

Det finns en vanvördig ton i filmen som är lika upplivande som det kärleksfulla förhållandet till slumpen. Allan är full i Spanien och super i kapp med general Franco, han är full i USA med Harry S Truman, full i Stockholm med Tage Erlander och full i Ryssland med Josef Stalin. Full mest hela tiden, när han inte är på rymmen från Gulag i sällskap med Albert Einsteins osannolikt korkade brorsa.

På nutidsplanet super Allan också skallen i bitar, trots sina innetofflor, och har ett minst sagt vanvördigt förhållande till människoliv. Men de scenerna känns betydligt taffligare gjorda än de historiska utflykterna. Kling och Klang-poliser fajtas med värsta sortens klichégangsters i småkalsonger och så vidare.

Till och med dialogen i nutidsscenerna känns lite fattigare och alltför full av lite onödiga tillskott typ: ”Jaha, där kommer en liten gubbe till”. Jaha, vi i publiken ser det och repliken blir inte direkt fyndigare för att den levereras på patenterad Mia Skäringsk värmländska. Bra tempo är inte heller nödvändigtvis detsamma som att bad guys skriker jättehögt och hotfullt i mobiler till varandra.

En allvarlig invändning mot ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” är att man faktiskt fnissar mer åt boken och att delar av filmen präglas av en viss dramaturgisk ”Det är som det är, och det blir som det blir”-lättja som inte är riktigt sund för den totala upplevelsen.

Men helhetsintrycket är ändå positivt, framför allt tack vare de världsomspännande ”Zelig”-ögonblicken som blir filmens underfundiga höjdpunkter. De bjuder på en färgstark historielektion i sorglös humortappning som spänner över allt möjligt: från den mörka svenska epoken av rasbiologi och tvångssteriliseringar till den ännu mer destruktiva uppfinningen av atombomben. Fattas bara annat med en budget som är större än det mesta i dagens svenska film.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.