Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Mr Gaga av Tomer Heymann

Dokumentären ”Mr Gaga” skildrar den legendariska israeliska koreografen Ohad Naharin och hans Sverigeaktuella danskompani Batsheva. En både nyanserat och svindlande vackert porträtt med stor känsla för danskonstens särart.

Dokumentär
5

”Mr Gaga”

Regi, manus: Tomer Heymann

Medverkande: Ohad Naharin m fl. Längd: 1 tim 40 min)

Det är svårt att inte påminnas om Wim Wenders hyllade dokumentär ”Pina” från 2011 (om koreografen Pina Bausch) när jag ser Tomer Heymanns dokumentär ”Mr Gaga”, även om den inte är i 3D. ”Mr Gaga” är lika gediget välgjord och svindlande vacker, samtidigt som Heymann sensibelt snickrar fram ett nyanserat porträtt av Ohad Naharin, en av världens främsta koreografer. Naharin har varit konstnärlig ledare för Batsheva Dance Company sedan 1990 och satte omgående det israeliska kompaniet, baserat i Tel Aviv, på världskartan.

Regissören Tomer Heymann har följt och filmat Naharin och Batsheva under åtta år. Intervjuer med koreografen, forna kollegor, lärare och familj varvas med ett generöst urval, fantastiskt vackert filmade klipp från allehanda berömda koreografier. Dessutom inkluderas gamla oskarpa filmklipp från Naharins uppväxt, ungdom och den förskräckande värnpliktstiden som entertainer under Yom Kippur-kriget 1973.

Filmklippen från lärotiden i 1980-talets New York bär syn för sägen. Ohad Naharin var en fabulös, rörelsemässig naturbegåvning som tog sin första danslektion först vid 22 års ålder.

Nästan omedelbart blev han handplockad, först av Martha Graham, sedan Maurice Béjart. Men Naharin lämnade snart bägge ikonerna för att försöka finna sitt eget koreografiska uttryck. Vilket han gjorde med hjälp av filmtitelns Gaga, namnet på hans egna, innovativa rörelsespråk som numera praktiseras över hela världen av såväl professionella som amatörer. Naharins skötebarn ”Gaga for the people” är ett lika medmänskligt som livsbejakande statement.

Det är tio långa år sedan vi kunde se Batsheva live i Sverige, men i år händer det äntligen, dubbelt upp. I augusti gästade Batsheva i Göteborg och Vara (”Last work”), i november Stockholm och Jönköping (”Tre”).

”Mr Gaga” är enkelt raffinerat klippt. I den linjära berättelsen liksom smyger regissören in nutida kommenterar och dansklipp. Filmen har organisk balans mellan det verbala och det rörelsemässiga. Naharins lågmälda tal om sig själv och sitt skapande förstärker intrycket av ett konstnärligt geni med integritet, tankeskärpa och moraliska patos. Filmen ger även, utan stora åthävor, ett mångfasetterat porträtt av Israel där Naharin tidvis har varit synnerligen kontroversiell.

Vad som ändå gör ”Mr Gaga” till ett mindre mästerverk är Heymanns fundamentala förståelse för dansens särart. För vad som kan sägas i ord och vad som endast kan uttryckas i rörelse.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.