Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Ruben Östlund: The square

Ruben Östlund gör kaos med konstvärlden i denna gränslöst underhållande samtidsatir i världsklass. Helena Lindblad ger ”The square” högsta betyg.

5

Drama
”The square”
Regi, manus: Ruben Östlund

I rollerna: Claes Bang, Elisabeth Moss, Dominic West, Marina Schiptjenko, Terry Notary m fl. Längd: 2 tim 26 min (från 15 år). Språk: svenska, engelska, danska.

En välklädd man blir utsatt för en uppseendeväckande skickligt genomförd kupp mitt i centrala Stockholm. Han tror sig spela hjälte men upptäcker sig strax att plånboken och mobilen är puts väck. När han med självklar min och uppfordrande röst ber förbipasserande om att få låna en telefon är det ingen som stannar...

Ruben Östlund har i en text med rubriken Regivision skrivit om när Sverige fick sitt första ”gated community” för tio år sedan, och kallar det ”ett extremt exempel på hur privilegierade grupper tar avstånd från sin omgivning”.

Den eleganta, fantasieggande iscensättningen och det flotta fotot gör också sitt till

Alla som sett någon eller några av Östlunds tidigare fyra långfilmer kommer att känna igen sig i ”The square”, frågorna om kollektivet kontra individen, den svåra konsten att vara ansvarsfull och skammens drivkrafter. Men här finns också för första gången ett tydligt makt- och klassperspektiv som höjer temperaturen.

En röd tråd i filmen är just det bedrägliga i många av våra trygghetsskapande, borgerliga försvarsmekanismer - och hur lätt de kan baktända och explodera i ansiktet på oss. När vissa stänger in sig i ett reservat med vägbommar av järn, finns det några på andra sidan som provoceras av utanförskapet.

Den förhandsomsusade Guldpalmsvinnaren och färska Oscarbidraget ”The square” utspelar sig kring en påkostad institution för samtidskonst i Stockholm i dag. Eller kanske snarare i en parallell nära-framtid-verklighet där monarkin är avskaffad och Slottet blivit museum.

Det sistnämnda är mest är en ursäkt för en underhållande scen där en ryttarstaty rivs ner och kungen halshuggs (ser ut som en hälsning till mentorn/rivalen Roy Andersson) men anger samtidigt på ett elegant sätt den satiriska ton som sedan löper genom hela filmen.

I centrum finns Christian, en världsvan danskfödd museichef som gärna omger sig med exklusiv design, kör Tesla och anser sig vara en anständig, moralisk och samhällsengagerad människa. Han är sålunda mycket stolt över museets nya utställning ” The square”, som gett filmen dess titel.

”Rutan” är ett stycke handfast relationell konst som fysiskt innebär en neoninramad kvadrat på marken, en ”frizon där tillit och omsorg råder”, och där besökarna ska lockas av ett utopiskt, offentligt samhällskontrakt.

När Christian blir av med mobilen och annat på vägen till jobbet krackelerar hans nogsamt konstruerade fasad. Varken hans maktposition, hans flotta livsstil eller hans moraliska polityr visar sig vara till något större skydd när en betydligt brutalare verklighet tränger sig in i hans lyxreservat.

Just dikotomin innanför-utanför skapar intressanta spänningsfält genom hela filmen. Den manifesteras i ett pärlband av smarta, roliga, halsbrytande och störande scener. Vissa lockar till skratt, andra ger en rejäl klump i magen.

Det mesta som rör sig kring konst- och medievärlden är satir på hög nivå, med bland annat en underbart apart men tydligt formulerad utflykt in i Kulturmansdebatten. En tillrest, engelskspråkig kulturjournalist (Elisabeth Moss från ”The handmaid's tale”) går Ester Nilsson på Christians gymmade arsle efter att de tillbringat en natt tillsammans.

Men så fort Ruben Östlund ger sig utanför filmens trygga medelklasszon – till den där värld befolkad av tiggare och de som råkar bo utanför innerstansreservatet och drabbas när Kristian ska försöka hämnas rånet– ja då blir det betydligt svartare.

Den spektakulära bankettscenen där en halvnaken performancekonstnär på ett bokstavligt sätt spelar apa inför en galaklädd elit blir en brygga mellan filmens olika nivåer av humor och allvar. Det som börjar som en till synes rätt festlig provokation i gränslandet mellan natur och kultur, mellan det civiliserade och det primitivt instinktiva, slutar i en helt annan stämning.

I jämförelse med Ruben Östlunds förra film, den narrativt strama ”Turist” är ”The square” betydligt mer karnevalisk och kaotisk, en böljande parad av uppslag till idédebatt, moraliska frågeställningar och samhällsanalys.

Somliga tankar är lite mer lösa i konturerna än andra men filmen håller hela tiden ihop tack vare det helt suveräna skådespeleriet. Den internationellt lyskraftiga trion i förgrunden, Claes Bang, Elisabeth Moss och Dominic West (”The affair”), har alla en intensiv närvaro även om de två sistnämnda inte har så många scener att spela med.

Särskilt dansken Claes Bang med sin dandyaktiga ”ung-Pierce Brosnan”-look är avväpnande charmig och djupt mänsklig mitt i sin brist på ansvarstagande. Den kända galleristen Marina Schiptjenko är en av gästartisterna från den verkliga konstvärlden och gör en liten men väldigt exakt, sarkastisk roll som museets högsta boss.

Den eleganta, fantasieggande iscensättningen och det flotta fotot gör också sitt till för att rama in en gränslöst underhållande samtidsatir i världsklass.

Se mer: Tre tidigare filmer av Ruben Östlund: ”Gitarrmongot” (2004), ”De ofrivilliga” (2008), ”Play” (2011).

Film. "The square"

Drama
”The square”
Regi, manus: Ruben Östlund

I rollerna: Claes Bang, Elisabeth Moss, Dominic West, Marina Schiptjenko, Terry Notary m fl. Längd: 2 tim 26 min (från 15 år). Språk: svenska, engelska, danska.

Betyg: 5

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.