Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

”The amazing Spiderman”

Andrew Garfield i rollen som Spiderman.
Andrew Garfield i rollen som Spiderman. Foto: Sony Pictures
För att verkligen gilla ”The amazing Spiderman” måste man dunka huvudet mot en vägg, skriver Fredrik Strage.
Filmrecension
2

Titel: ”The amazing Spiderman”

Kategori: Actionäventyr.

Regi: Marc Webb.

Medverkande: Andrew Garfield, Emma Stone, Rhys Ifans m fl.

Längd: 2 tim 16 min från 11 år.

Varför nystarta ”Spiderman” i stället för att spela in en fjärde film med Toby McGuire som nätspinnare och Sam Raimi som regissör? En så kallad ”reboot” behövs när en filmserie har ballat ur fullständigt (”Casino royale” och ”Batman begins” skakade exempelvis liv i James Bond respektive Batman efter de gräsliga ”Die another day” och ”Batman & Robin”).

Men även om ”Spiderman 3” led av rörigt manus och en ofantligt löjlig dansscen så var den inte lika kass som Ben Affleck-katastrofen ”Daredevil”, för att nämna en superhjälte som förtjänar en andra chans.

Anledningen till att Spiderman rebootas så snabbt är dock inte treans bristande kvalitet. Genom att anlita en ny huvudrollsinnehavare slipper Sony Pictures betala ett gigantiskt gage till Toby McGuire. En ny regissör är också mer benägen att lyda filmbolaget – vilket Sam Raimi inte gjorde under förarbetet med ”Spiderman 4” (som havererade efter ett års manusbråk).

Titeln ”The amazing Spiderman” är även namnet på den 49 år gamla serietidningen. Likt de tidigaste äventyren utspelar sig filmen i high school och betonar att Spiderman inte är någon man utan en tonåring.

Seriepuritaner kan också glädja sig åt att hans nätskjutare precis som i serien är mekaniska – inte organiska som i Raimis filmer. Tyvärr innebär det att nätsprutandet inte längre framstår som en metafor för tonårig självbefläckelse.

Den största överraskningen är att Andrew Garfield fungerar utmärkt i huvudrollen. Hans Peter Parker är tanig, nervös, kaxig och irriterande – som en riktig tonåring. Emma Stone är också perfekt som kärestan Gwen Stacy. Det märks att regissören Marc Webb låg bakom den näpna snyftaren ”500 days of Summer”. Faktum är att han behärskar romantik bättre än action. Det blir aldrig lika spännande när Spiderman svingar sig mellan skyskrapor som när Peter och Gwen ger varandra trånande blickar.

Effekterna är snyggare än sist men fajterna mellan Spiderman och The Lizard känns tama jämfört med de klassiska duellerna mot Green Goblin och Dr Octopus. Reptilen och hans civila alias Dr Connors skulle ha varit otäckare om de spelats av den knastertorre Dylan Baker (pervopappan i ”Happiness”) som gjorde rollen i den andra och tredje filmen (utan att bli ödla). Rhys Ifans (Hugh Grants knasige rumskompis i ”Notting Hill”) ger ett harmlöst intryck trots fjäll och huggtänder.

”Fantasi är viktigare än kunskap”, säger Einstein på en affisch i Peter Parkers pojkrum. ”Pengar är viktigare än fantasi”, verkar producenterna tänka när de återberättar samma gamla historia utan att tillföra mytologin något spektakulärt. ”The amazing Spider-man” är inte dålig, men för att verkligen gilla den måste man dunka huvudet mot en vägg tills man glömt ”Spiderman” och ”Spiderman 2” – två av de bästa superhjältefilmerna någonsin.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.