Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

The man who knew infinity - Romantiserat om indiskt mattegeni

Foto: Kevin Nunes
Drama
3

”The man who knew infinit”

Regi: Matthew Brown

Manus: Matthew Brown, Robert Kanigel

I rollerna: Dev Patel, Jeremy Irons, Toby Jones, Jeremy Northam m.fl.

Längd: 1 tim 48 min (Från 11 år)

Visst är den högre matematikens tecken och uträkningar både vackra och gåtfulla för alla oss som visserligen känner till hur exempelvis relativitetsteorin en gång formulerades, men aldrig till fullo förstått dess betydelse.

”The man who knew infinity” har djärvheten att vilja både teckna ett personligt porträtt på den indiske matematikern Srinivasa Ramanujan, som kom att få en väldig betydelse, och samtidigt ge ett hum om innebörden i hans insatser.

Det raspar ofta av kritor mot svarta tavlor, på templets stengolv, eller av pennor i anteckningsböcker när hans teorem tar form.

Srinivasa Ramanujan föddes i sydindiska Kumbakonam 1887 då Indien var ”juvelen i kronan” i det brittiska imperiet. Ramanujan var ett självlärt snille, vars intuitiva uträkningar, ”under gudomligt inflytande” sa han själv, väckte berättigad uppmärksamhet hos en skara indiska matematiker. Trots att han att han aldrig fullföljde några formella studier – därtill var hans övriga skolmeriter för små - rådde de honom att resa till England och Trinity College i Cambridge. Några välfyllda brev med Ramanujans uträkningar väckte intresse hos dåtidens stora engelska matematiker verksamma i Cambridge: Godfrey Harold Hardy och hans kompanjon John Littlewood.

1914 tog den då 23-årige Ramanujan båten till England.

Det finns naturligtvis en publik uträkning i att låta Dev Patel spela den unge Ramanujan, tidigare känd som allvetaren från slummen i ”Slumdog Millionaire”.

Likaså i att sätta Jeremy Irons i rollen som en akademiskt motsträvig Hardy och Toby Jones som en jovialisk Littlewood. Och Jeremy Northam får gästspela som en oppositionell Bertrand Russell.

Ramanujan var naturligtvis inte välkommen hos alla, som indier fick han sin beskärda del av förakt och rasism, men tack vare deras beskydd och bistånd kunde han utveckla sina oändlighetsformler och föra sina viktigaste teorier i bevis.

Dem begriper man inte mycket av: Jeremy Irons blossar mest extra intensivt på sin pipa och de mer tvivlande i forskarkåren får erkänna sig besegrade medan kritorna rasslar.

Regissören Matthew Brown tar bättre vara på den uppenbara yttre dramatiken: första världskriget som kommer och går, Ramanujans sjukdom i tuberkulos och längtan efter sin vackra fru därhemma.

Men nog är hans film mer ett stabilt romantiserat drama om hur ett slags omedvetet och gudomligt inspirerat naturbarn domesticeras av brittisk vetenskap än det ger en förståelse av matematikens och oändlighetens poesi.

Se mer. Tre andra filmer om mattesnillen
  • ”Berget på månens baksida” (1983)
  • ”Good Will Hunting” (1997)
  • ”A beautiful mind” (2001)
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.