Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

The salesman av Asghar Farhadi

Rana (Taraneh Alidoosti) och Emad (Shahab Hosseini)
Rana (Taraneh Alidoosti) och Emad (Shahab Hosseini) Foto: Habib Majidi

Nyligen Oscarsbelönade Asghar Farhadi återvänder till Iran med ett tungt drama om brott och straff i den kultiverade medelklassen. En värdig vinnare, skriver Helena Lindblad.

4

Drama

”The salesman”

Regi, manus: Asghar Farhadi

I rollerna: Shahab Hosseini, Taraneh Alidoosti, Babak Karimi, Mina Sadati m fl. Längd: 2 tim 5 min (från 15 år).

När vi träffar det halvunga äkta paret Rana (Taraneh Alidoosti) och Emad (Shahab Hosseini) är det natt och de är i full färd att utrymma sin lägenhet. Deras fastighet i centrala Teheran är under akut rashot på grund av ett alltför närliggande bygge. Den påtvingade evakueringen kommer allt annat än lämpligt. Den gifta duon är centralfigurer i en teatergrupp som precis ska ha premiär på den amerikanska klassikern ”En handelsresandes död”.

En skådespelarkollega tipsar dem om en lägenhet som står tom i hans hus. Allt verkar toppen, förutom att den tidigare hyresgästen, en ensamstående mor, mystiskt nog tycks ha flytt hals över huvud och lämnat sina saker...

Den närmast osannolikt framgångsrike iranske regissören och skarpe medelklasskildraren Asghar Farhadi (två Oscarsstatyetter på en handfull långfilmer hittills) laddar sitt senaste psykologiska drama med tung symbolik. Här handlar det om sprickor i fasaden på många olika plan.

Inte för inte spelar paret huvudrollerna i Arthur Millers pjäs från 1949 som är en av scenkulturens mest slitstarka tolkningar av akut självbedrägeri och den amerikanska framgångsmyten. I samband med premiären utsätts deras privata relation för enorma påfrestningar när hustrun oväntat utsätts för ett övergrepp när hon är ensam i den nya lägenheten.

Så långt låter intrigen kanske inte helt oväntad, men den lika skickliga manuskonstruktören som personinstruktören Farhadi har effektivt försåtsminerat terrängen.

Det visar sig att kvinnan som bodde i lägenheten innan ”levde ett vilt liv”, som grannarnas omskrivningar låter, och att mannen som på något sätt – osäkert hur – förgrep sig på Rana var kund hos den förra hyresgästen. Paret fattar det rätt katastrofala beslutet att inte gå till polisen. De har ingen lust att över huvud taget förknippas med den prostituerade kvinnans liv – och det faktum att Rana gjorde ”misstaget” att släppa in förövaren i tron att det var maken som kom hem tycks lika pinsamt. Emad bestämmer sig för att ta saken i egna händer.

Så långt låter intrigen kanske inte helt oväntad, men den lika skickliga manuskonstruktören som personinstruktören Farhadi har effektivt försåtsminerat terrängen. I sitt övergivna gamla sovrum har Emad och Rana en inramad filmaffisch av Ingmar Bergmans ”Skammen”, en ledtråd till filmens dramatiska kärna. ”The salesman” hade egentligen kunnat bära samma titel som den svenska filmen från 1968 om ett musikerpar i krigets skugga.

I ”Skammen” säger Gunnar Björnstrands överste Jacobi: ”Det där att vara konstnär. Är det nu så fint? Befriar från alla förpliktelser? Men ni har fel.” Det iranska kulturparets krig mot sina egna skamkänslor får oanade konsekvenser för alla runt omkring dem, deras självbild antar helt nya och skrämmande former och snart befinner sig även de i ett slags krigszon.

Farhadi är en av de få iranska regissörer med världsrenommé som tycks kunna verka relativt fritt. Men det hindrar faktiskt inte att ”The salesman” också är ett verk som subtilt men tydligt riktar udden inåt, mot det iranska samhällets och till exempel dubbelmoralen i förhållande till prostitution. Även den iranska kulturcensuren apostroferas tydligt vid ett tillfälle när teatergruppen får veta att vissa scener i pjäsen ”måste strykas”.

När ”The salesman” belönades på den kaosartade Oscarsgalan i slutet av januari talades det mest om Farhadis demonstrativa frånvaro i protest mot president Trumps försök till inreseförbud för bland andra iranier. Men ”The salesman” är en på alla sätt värdig vinnare i egen rätt, ett tungt och laddat moraldrama med hög aktualitet. Dessutom välspelad till max. Shabab Hosseini (som sågs i Farhadis genombrottsfilm ”Nader och Simin – en separation”) belönades med det manliga skådespelarpriset på filmfestivalen i Cannes förra året.

  • Se mer:

Tre andra filmer av Asghar Farhadi:

Den psykologiska thrillern ”About Elly” (2009) handlar om en förskollärare som försvinner spårlöst under en utflykt i norra Teheran, Oscarsbelönade ”Nader och Simin – en separation” (2011) kretsar kring en skilsmässa med många konflikthärdar och det franskspråkiga relationsdramat ”Det förflutna” med Bérénice Bejo, Tahar Rahim.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.