Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-19 10:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/tv-recension-blandande-skadespel-i-vintagesnygga-the-little-drummer-girl/

Filmrecensioner

Tv-recension: Bländande skådespel i vintagesnygga ”The little drummer girl”

Alexander Skarsgård och Florence Pugh i ”The little drummer girl”.
Bild 1 av 2 Alexander Skarsgård och Florence Pugh i ”The little drummer girl”. Foto: Jonathan Olley/AMC/Ink Factory
Florence Pugh och Alexander Skarsgård i ”The little drummer girl”.
Bild 2 av 2 Florence Pugh och Alexander Skarsgård i ”The little drummer girl”. Foto: Jonathan Olley/AMC/Ink Factory

Park Chan-wooks stilfulla le Carré-filmatisering ”The little drummer girl” är en uppvisning i magiskt bra skådespeleri. Alexander Skarsgård har aldrig varit bättre än i denna roll som mystisk Mossadagent, tycker Helena Lindblad. 

Helena Lindblad
Rätta artikel

En blondin med ett hemligt leende och ljusbrun skinnresväska knackar på dörren till en vacker stadsvilla. En judisk man öppnar dörren, han är pappa till pojken som leker obekymrat på övervåningen. Flickan är vacker, lockarna flyger, han köper hennes historia om skivor som ska lämnas till husets au pair.

Boom.

Terrordådet, ett av flera i det sena sjuttiotalets Tyskland visar det sig, utlöser en febril aktivitet inom den israeliska underrättelsetjänsten. 

Den nya högprofilerade John le Carré-serien ”The little drummer girl” skildrar hur Mossadveteranen Kurtz (Michael Shannon) leder en komplicerad operation i Europa för att stoppa den palestinska terrorcell som ligger bakom dåden – och som gjort en ung svenska till dödens hantlangare.

Läs mer: Alexander Skarsgård om spionrollen i ”The little drummer girl”

Israelerna möter hotet genom att i sin tur rekrytera en brittisk, radikal aktris kallad Charlie (Florence Pugh). Hon har en knagglig karriär i en fri teatergrupp men en självsvåldig karisma utöver det vanliga. Kurtz använder sig av sin hunkiga, mystiskt romantiska kollega Becker (Alexander Skarsgård) för att snärja Charlie på en strand i Grekland. Hon låter sig falla, och överraskar sig själv genom att gå med på att infiltrera palestinierna.

John le Carrés roman, ”Den lilla trumslagarflickan”, filmatiserades som en skrikig actionthriller utan mycket till undertext redan året efter utgivningen, 1984. Diane Keaton och Klaus Kinski syntes i de bärande rollerna. 

Årets tv-serieversion är på många sätt den gamla filmens motsats. Ett lågintensivt dröjande drama med existentiella förtecken, snarare än politiska. En rimlig tolkning, bland annat för att tiden så skoningslöst sprungit förbi John le Carrés spionvärld. Just de politiska implikationerna när det gäller Mellanöstern är knappast det intressanta i ”The little drummer girl”, annat än som en historisk resonansbotten. Men det finns mycket annat att roa sig med.

Medan C Mores förra John le Carré-filmatisering ”The night manager” med Tom Hiddleston i huvudrollen var soligt sexig och förförisk är ”The little drummer girl” mörkare, gåtfullare, mer desperat. 

Motorn i serien är det ofta magiskt bra skådespeleriet. Alexander Skarsgård har aldrig varit bättre, han fyller ut varenda kontur i sin inledningsvis så tysta, oåtkomliga och magnetiska rollfigur. 

Florence Pugh, som bar upp ”Lady M” och som synts i serien ”Marcella”, är fantastiskt skicklig på att gestalta alla speglingar i rollen som Charlie, en aktris som spelar en roll som spelar en roll... Den mustascherade Michael Shannon är så mycket bättre än i ”The shape of water”, han spelar krishanteraren Kurtz med en beroendeframkallande blandning av faderlighet och explosiv brutalitet.

Den sydkoreanska ”Oldboy”-regissören Park Chan-wook har verkligen fått sätta sin personliga prägel på serien, vilket känns som ett genidrag. Det frossas i ett stiliserat vintageelegant sjuttiotal med genomkomponerade monokroma bilder. Hela berättandet präglas av de hemligheter, lögner och dubbelspel som rollfigurerna utsätter varandra för. Den precisa, välskrivna dialogen är i sin tur fylld av betydelsebärande pauseringar. 

Snyggare spiondrama är svårt att tänka sig.