Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Vackert berättat om Stieg Larssons envetna kartläggning av nazister

Stieg Larsson är aktuell med nya dramadokumentären ”Mannen som lekte med elden”.
Stieg Larsson är aktuell med nya dramadokumentären ”Mannen som lekte med elden”. Foto: Per Jarl

Stieg Larsson är mest mest känd som ”Millennium”-författare. 

Den nya dramadokumentären ”Mannen som lekte med elden” lyfter fram hans livslånga, och högaktuella, engagemang mot högerextremism och nazism.

4

”Mannen som lekte med elden”

Regi: Henrik Georgsson. 

Manus, research, klippning: Olof Berglind, Hugo Lavett, Jenny Kuttym, Kristofer Hansson, Carolina Jemsby, Kalle Lindberg, Thomas Lagerman, Patrick Austen.  

Medverkande: Emil Almén, Stieg Larsson, Eva Gabrielsson m fl.

Längd: 1 tim, 39 min. 

Språk: Svenska.

Stieg Larsson skrev ”Millenium”-trilogin men fick aldrig uppleva hur han slog världen med häpnad och sålde ofattbara 90 miljoner exemplar av sina böcker. Strax innan utgivningen dör han plötsligt i en hjärtattack, femtio år gammal.  Det här är filmen om vad han egentligen ägnade en stora delen av sitt alltför korta liv åt: Att kartlägga  nazister och den svenska extremhögern.

Genom åren har jag rent generellt utvecklat en betydande aversion gentemot dramadokumentärer, i alla dess former. Och det baseras på ett enkelt, ovedersägligt faktum: Jag har aldrig sett en lyckad dramadokumentär.

Läs mer: ”Han förutsåg redan när SD var väldigt små att de kunde växa” 

Klivet mellan det dokumentära och det dramatiserade blir nästan alltid för stort att ta, stumma, utklädda skådespelare agerar i bakgrunden medan något betydligt viktigare skall berättas - eller så utgör de en mycket enkel illustration, i de värsta fall bara ren utfyllnad.

Regissören Henrik Georgsson (tv-serien ”Bron”, sportdokumentären ”Bragden”, barnfilmen ”Lassemajas detektivbyrå” med mera) klarar sig undan med blotta förskräckelsen. I fallet Stieg Larsson är problemet att det nästan inte finns något bildmaterial från hans liv. Larsson stod sällan i debattens centrum, han levde i skuggorna av sitt arbete, han var helt enkelt en person som inte var så intresserad att befinna sig i medialt centrum.

Man undrar verkligen hur han hade anpassat sig till dagens flöden. Hur hade han funnit sig som megarik megakändis i hela världen?

Kartlägger man högerextremister och nazister under decennier blir detta med att synas eller inte synas med tiden också till en ren överlevnadsstrategi. 

Stieg Larsson, och den grupp av unga idealister som startade tidningen Expo i mitten av 90-talet, utsattes inte bara för verbala eller skriftliga hot av alla slag, flera av journalisterna som vid den här tidpunkten (80- och 90-tal) närmade sig Bevara Sverige Svenskt, Vitt ariskt motstånd, den svenska vit makt-musikrörelsen, och för den delen också Sverigedemokraterna, utsattes flera gånger rent fysiskt. 

I filmen får vi bland annat träffa (om än anonymiserade) Peter och Katarina Karlsson, som 1999, tillsammans med sin 8-årige son, mirakulöst klarade livhanken efter att en bilbomb detonerat under deras bil ute i Nacka.

Stieg Larsson var medveten om riskerna, han var både mån om sin egen och andras säkerhet, men filmen berättar också om en Stieg Larsson som hade svårt att acceptera att andra faktiskt böjde sig för hoten, som inte var beredda att sätta sina liv på spel för den stora sakens skull. Stieg Larsson själv tvekade aldrig. Han var konstruerad så. Han brann - och han brann till slut i bägge ändar. Mannen som lekte med elden.

Henrik Georgsson berättar vackert om ett smutsigt politiskt 80- och 90-tal och Stieg Larssons envetna kartläggning av högerextremister och nazister, men filmens stora förtjänster är hur han subtilt, smart och snyggt ändå landar mitt i vår egen tid, precis efter valet, hösten 2018.

Med hjälp av Stieg Larsson, som låg 20 år före sin tid i sina förutsägelser om till exempel Sverigedemokraterna, tar han oss i hand på en resa bakåt i tiden. Under resans gång blir vi på ett närmast obehagligt och skrämmande sätt påminda om hur bland annat Sverigedemokraterna formats i, och av, den svenska nazi- och extremhögerrörelsen.

Uppvaknadet efter tidsresan blir brutalt. Man vacklar ut och undrar vad som egentligen hände. Det är också ren och skär inspiration, att politiskt värna arvet efter Stieg Larsson, det vill säga: Försvara demokratin.

Se mer

Tre andra filmer på angränsande teman: ”Lasermannen -dokumentären” (2005, av Gellert Tamas, Malcolm Dixelius), tv-serien ”Lasermannen” i regi av Mikael Marcimain med David Dencik i huvudrollen (2005), ”John Hron” (om tonåringen som dödades av nynazister, 2015).

 

Dramadokumentär

”Mannen som lekte med elden”

Regi: Henrik Georgsson. 

Manus, research, klippning: Olof Berglind, Hugo Lavett, Jenny Kuttym, Kristofer Hansson , Carolina Jemsby, Kalle Lindberg, Thomas Lagerman, Patrick Austen.  

 

Medverkande: Emil Almén, Stieg Larsson, Eva Gabrielsson m fl.

Längd: 1 tim, 39 min. 

Språk: Svenska.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.