Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

”Wild”

Reese Witherspoon går och går i fula skor och buskisstor ryggsäck – ändå är det spännande.
Reese Witherspoon går och går i fula skor och buskisstor ryggsäck – ändå är det spännande. Foto: Anne Marie Fox

Botgöring i vildmarken. Unikt och vackert om kvinnlig överlevare.

Drama
4

”Wild”
Regi: Jean-Marc Vallée
Manus: Nick Hornby, Cheryl Strayed. I rollerna: Reese Witherspoon, Laura Dern, Gaby Hoffman.
Längd: 1 tim 56 min (från 11 år).

The Pacific Crest Trail är en vandringsled som sträcker sig från Mexiko till Kanada. I södern en stig genom halvöken och buskage, i norr blöta skogar och sjöar – där emellan berg. Författaren Cheryl Strayed avverkade PCT under tre långa månader 1995 som en form av botgöring.

Strayed skrev sedan boken ”Wild” om sin makalöst modiga vandring och när den kom ut 2012 toppade den raskt New York Times bästsäljarlista. Den självbiografiska berättelsen om en ung kvinnas klättring ur ett självdestruktivt svart hål upp mot självinsiktens milda ljus är som gjord för Hollywood.

Handlingen låter kanske inte så rafflande: en kvinna i fula skor går och går. Men Cheryl ­Strayeds (superbt spelad av Reese Witherspoon) resa genom vildmarken blir aldrig tråkig, framför allt tack vare många och generösa tillbakablickar på den känslomässiga uppförsbacke som huvudpersonen lämnat bakom sig.

Mamman (en strålande Laura Dern) som var central i Strayeds liv försvinner plötsligt i cancer och dottern plågas av att hon aldrig hann uttala sin beundran för sin kämpande kloka mor. Skuldkänslorna lindras med sex och sprit och mycket går åt helvete.

En skicklig klippning mellan nu och då gör filmen spännande, tragisk och upplyftande. Scenografin är därtill naturligt vacker och handlingen tämligen unik, det är inte ofta man ser en kvinnlig överlevare i ett hårt klimat. I ”All is lost” (2013), ”Into the wild” (2007) och så många andra överlevnadsfilmer är det ju ensamma män vi får följa.

Den drivna klippningen och de många spänningsmomenten är lite av ett problem. Det som Strayed upplevde ute i vildmarken, alltså lugn och ro och kontemplation, får publiken aldrig riktigt vara med om. Här finns knappt en minut för eftertanke och man längtar efter att få sitta still och glo på en jättestor tall en stund. Den klumpiga inledningen är också ett minus: Witherspoon slåss med en buskisstor ryggsäck, har för små skor. Innan man skapar en modern hjältinna behöver man väl inte först göra henne till en komplett klant – eller måste man det?

Riktigt uppfriskande är dock att Strayed sällan är rädd – bara förbannad. Hon får dessutom ångra sitt beslut att promenera i nästan varje scen – vilket gör ”Wild” riktigt mänsklig.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.