Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-18 01:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filter-ingen-illasinnad-myt-att-barn-tvingades-spela-apatiska/

Kultur

Filter: ”Ingen illasinnad myt att barn tvingades spela apatiska”

Foto: Magnus Hallgren

Ingen kan längre förneka att barn har tvingats spela apatiska av sina föräldrar. Det skriver Filters Mattias Göransson och Ola Sandstig i en replik till författaren Gellert Tamas. 

I senaste Filter vittnar två barn om det trauma det innebar att tvingas spela apatiska av sina föräldrar. Av deras berättelser framgår att de är långt ifrån ensamma om sitt öde, samtidigt som följande poängteras: ”Hur många av barnen som tvingats simulera är omöjligt att veta. Nermin, Anahit och de liknande exempel som finns i de statliga utredarnas arkiv kan utgöra avvikelser. Likväl utgör de bevis för att simulering varken är eller har varit en illasinnad myt.”

Reportaget redogör också för den enda fungerande behandlingsmetoden: att separera barnen från sina föräldrar samt behandla dem som friska. På det viset har HVB-hemmet Solsidan i Skara botat 30 apatiska flyktingbarn.

Problemet: under debatten om apatiska flyktingbarn för drygt tio år sedan misstänkliggjordes alla som reste tvivel kring symptomen. De som hårdast drev den linjen var Barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn som till politiker skrev att det var ”omöjligt” att simulera och att ”bara tanken är djupt kränkande”. Författaren Gellert Tamas svalde deras argumentation och i SVT:s ”Uppdrag Granskning” samt boken ”De apatiska” hävdade han att han trots år av letande inte hittat ett enda fall av simulering.

Inför denna retoriska övermakt vek Myndighetssverige ner sig. Barnen skulle fortsatt vårdas i hemmet av föräldrarna, vilket i realiteten konserverade deras tillstånd.

Den senaste veckan har psykiatriker, läkare och journalister i bland annat SVT, SR, TV4, Svenska Dagbladet, Dagens Samhälle och Expressen framhållit att myndigheterna svikit uppemot tusen barn. Så hur reagerar Gellert Tamas? I DN Kultur (1 och 3/9) gör han fortsatt allt för att vrida fokus från kärnfrågan. Säkert lyckas han lura några ett litet tag, men knappast alla i längden.

Likväl reser han en intressant fråga: Hur signifikanta är egentligen Nermins och Anahits berättelser?

I SR:s ”Studio Ett” och TV4:s ”Malou efter tio” menar Sven Román, barnpsykiater med mångårig erfarenhet av apatiska flyktingbarn, att antalet simulanter är ”tresiffrigt”. I Dagens Medicin bedömer Hans Bendz, pensionerad överläkare och psykiater i Lund, att ”simulering förelåg i en majoritet av fallen”.

Själva har vi hittat fler fall än Nermin och Anahit. Flera av barnen är fortfarande minderåriga och kan av etiska skäl inte kontaktas, däribland en i dag 9-årig flicka och en nu 16-årig pojke som av sina föräldrar sattes i rullstol och sondmatades. Om pojken vittnade vårdpersonal att han hade ”välutvecklad benmuskulatur” samt saknade liggsår och avföring i sina blöjor. Barnmisshandeln var uppenbar och han omhändertogs av socialtjänsten, som skriver: ”Han har gått miste om 1,5 år av sin barndom med skolgång, möjlighet till sociala kontakter med jämnåriga och social utveckling.”

Till syvende och sist handlar det alltså om barn som förvägras adekvat vård, oavsett om de tvingas simulera eller inte.

Läs mer: ”Jag har tecknat hela bilden” 

Läs fler inlägg i debatten:

”Gellert Tamas lögner drabbar barnen” 

Gellert Tamas: Förvrängda fakta om de apatiska barnen