Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Fördomsfull syn på spelande mammor

”Onlinemiljön kan vara väldigt intolerant”, säger Frances Blaxell som är spelfantast och bloggare.
”Onlinemiljön kan vara väldigt intolerant”, säger Frances Blaxell som är spelfantast och bloggare. Foto: Nicklas Thegerström
Allt fler ägnar allt mer tid åt att spela tv- och datorspel. Trots detta kvarstår många förutfattade meningar om den typiske spelaren.

Nyligen avslutades Charlotte Hagström och Jessica Enevolds treåriga forskningsprojekt om mammors roll i spelvärlden på institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet. Med fokus på jämställdhet jämförde de hur omvärldens syn förhåller sig till verkligheten för Sveriges ”gamer-mammor”.

– Det finns en stark offentlig bild av vem som spelar datorspel och vad som räknas som ett datorspel. Förut var det oftast barn och unga killar som spelade. I dag finns det inga typiska spelare, men för­domarna är kvar, säger Charlotte Hagström och fortsätter:

– Bilden av mammor i spelvärlden är alltid en person som står utanför själva spelandet. Antingen är hon en supporter, som skjutsar sina spelande barn till deras LAN, eller så är hon en oförstående polis­mamma.

Många spelande mammor pratar aldrig om sitt intresse. En av de vanligaste reaktionerna från mödrarna som deltog i studien var tacksamhet och glädje för att det äntligen var någon som uppmärksammade gruppen.

– I spelvärlden tydliggörs hur konservativ synen på mammor fortfarande är. Skandaliseringen av spelande mödrar gör att det anses skamligt för mammor att vara spelare. Vi fick ofta höra att ”Ja, jag spelar dator- och tv-spel varje dag. Men jag är ingen spelare”, berättar Jessica Enevold, som själv är en datorspelande mamma.

En myt som Hägglund och Enevold vill spräcka är att mammor generellt spelar mest enkla, lättillgängliga så kallade ”casual games” så som facebookspelet Farmville och iPhoneanpassade Wordfeud. Efter mänger av intervjuer och enkäter konstaterar foskarduon att det inte existerar något sådant spelmönster. Tvärt om är mammornas spelande väldigt varierat. Många har en lång historia med spel och väldigt ofta ändrar de spelbeteende med tiden.

Frances Blaxell är spelfantast, spelbloggare och tvåbarnsmamma. Hon har spelat så länge hon kan minnas, men det var bara tio år sedan hon kom ut ur garderoben som gamer.

– Innan dess var jag discodrottning. Eller, det var vad mina vänner trodde. Jag brukade säga att jag inte hade tid eller var förkyld, bara för att ha en ursäkt att stanna hemma på fredagskvällen och spela hela natten, berättar Frances Blaxell och skrattar.

Enligt Blaxell är inte problemet att det finns för få ”kvinnliga” eller ”mammavänliga” spel. Det som fattas är fler kvinnor inom spel­utvecklingen.

– Det finns inga specifika spel som mammor gillar. Vi gillar bra spel, punkt. Det som måste förändras är bristen på kvinnliga huvudkaraktärer, och sättet som kvinnor porträtteras i spelen. Även om det finns kvinnliga karaktärer så är det bara de manliga som syns i marknadsföringen, säger hon och suckar.

Anna Wendelin arbetar som interaktionsdesigner och producent på det svenska spelföretaget Dice. Hon tillhör de 10 procent kvinnor som arbetar på företaget, vilket enligt henne själv är den genomsnittliga könsfördelningen i branschen.

– Om fler kvinnor och mammor skulle arbeta i spelbranschen skulle spelen vara mer nyanserade, konstaterar Anna Wendelin.

Mycket är på gång inom spelutvecklingen. Spelen blir mer lättillgängliga, diversifierade och riktar sig till en bredare målgrupp.

Anledningen är enligt Wendelin att spelarna har blivit fler och äldre. De barn och ungdomar som upplevde tv- och datorspelens frammarsch på 80-talet har vuxit upp och bildat familj. Spelmönstret har ändrats och casual games har fullkomligt exploderat i popularitet.

– Framtiden ligger i interaktiva komma-och-gå-spel. Småspelen är här för att stanna och kommer att bli allt mer avancerade, förutspår Anna Wendelin.

Många dömer ut spelandet som ”hjärndött tidsfördriv”. Internetvänner anses inte jämförbara med riktiga vänner och våldsamma spel skapar alltid våldsamma människor. Detta är några av de fördomar som Frances Blaxell har mötts av under åren. Mer än en gång har hon fått frågan ”är det inte dags att du växer upp snart?”. Men det är inte bara utomstående som har fördomar mot gamer-mammor.

– Onlinemiljön kan vara väldigt intolerant. Som kvinnlig gamer döms man extra hårt, och som mamma är det ännu värre. Det är bara att läsa kommentarerna på kvinnliga respektive manliga spelbloggar, även om de skriver om samma sak blir de bemötta helt olika. Kvinnorna får fortfarande bara kommentarer om deras utseende och person. Därför kan det ibland vara skönt att hålla sig anonym, att slippa sticka ut, berättar Frances Blaxell.

Hagström, Enevold, Wendelin och Blaxell kommer alla fram till samma slutsats: det behövs fler mammor som spelar och vågar stå för det. När Blaxells femåriga dotter växer upp hoppas hon att verkligheten ser annorlunda ut.

– Jag brukar fantisera om att min dotters generation kommer att kallas ”Next Geek Generation”. Att hon kommer att våga vara en gamer, och accepteras för det.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.