Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 16:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/franska-forortsfilmaren-lajd-ly-jag-ar-besatt-av-att-vara-vittne-till-allt/

Film

Franska förortsfilmaren Ladj Ly: ”Jag är besatt av att vara vittne till allt”

Ladj Ly

Ladj Ly har iscensatt sina egna erfarenheter av polisvåld i sin parisiska förort i den explosiva långfilmsdebuten ”Les misérables”. Filmfredag har mött Frankrikes just nu mest omtalade regissör.

Han hade ingen allseende drönare att skicka upp när poliserna kom. Men han hade en kamera, och han filmade som besatt i sin utsatta Parisförort. Ett polisövergrepp hamnade på bild, lades ut på nätet och resulterade i att en polisman suspenderades, vilket väckte stor uppmärksamhet i hela Frankrike.

Tio år senare är den fransk-maliska regissören Ladj Ly återigen i händelserna centrum, fast på en helt annan arena. I långfilmsdebuten ”Les misérables” återanvänder han sin egen historia på ett så effektivt sätt att han under året som gått nått ända till Hollywood, via filmfestivalen i Cannes och flera andra prestigefulla festivaler.

– Jag fick min första videokamera när jag var sjutton och började dokumentera allt som hände runt om kring mig i kvarteren där jag bodde. Jag blev besatt av att vara ett vittne till allt; fattigdomen, våldet och polisbrutaliteten. Det är jag fortfarande, berättar Ladj Ly på telefon från en stökig bar i Paris.

Den explosiva långfilmsdebuten ”Les misérables”, Golden Globe-nominerad och Frankrikes Oscarsbidrag, delar titel med Victor Hugos magnum opus om misär och uppror i 1800-talets fattig-Frankrike. Men i övrigt inte mycket mer än att Ladj Lys hemort, den ökända, invandrartäta förorten Clichy-Montfermeil figurerar i romanen. Filmen utspelar sig i Ladj Lys eget kvarter i dagens Frankrike, med de våldsamma kravallerna 2005 som historisk fond. 

”Les misérables” Foto: Lifestyle pictures / Alamy Stock Photo, Lifestyle pictures / Alamy Stock

I tidiga tonåren mötte Ly av en slump jämnårige Romain Gavras, son till den kända regissören Costa Gavras. Båda var gravt inspirerade av Mathieu Kassovitz emblematiska förortsfilm ”Medan vi faller” (”La haine”) och startade filmarkollektivet Kourtrajmé. 2005 gjorde Ladj Ly en film om hur Parisförorterna brann, en dokumentär som ansågs för våldsam för fransk tv. 

Men steg för steg har han närmat sig de officiella kanalerna och blivit insläppt i filmens finrum. Men han har hela tiden haft samma ärende. Jag frågar hur det kom sig att just han valde att berätta ”Les misérables” ur tre polisers perspektiv? 

– Jag har levt med en polisiär närvaro i hela mitt liv, sett dem komma och gå och jag tyckte det var intressant att berätta filmen utifrån deras position. Jag tycker inte heller att man ska glömma att många poliser också kommer från samma socialgrupp som vi i förorterna. De är dåligt betalda och har väldigt riskabla jobb, säger Ladj Ly som växte upp i betongöknen kallad Les Bosquets med en far som var sopåkare – vilket betydde att familjen till skillnad från många andra grannar ändå hade det hyfsat ekonomiskt. 

Enlig dagstidningen Libération har Ly egna erfarenheter av rättsväsendet efter att 2011 ha dömts för ärekränkning av borgmästaren i Clichy-Montfermeil, en dom som medier på den extrema högerkanten på fake news-manér nyligen förvandlade till att den numera välkände regissören dömts för ”medhjälp till mord”. Ly och hans advokater har själva inlett en process mot de ryktespridande tidningarna.

Valet att gå över från dokumentärer till fiktion var självklart men knappast enkelt. 

– Det var först när min kortfilm ”Les misérables” från 2017 tog fart och började vinna priser och uppmärksamhet som jag verkligen började tro på mig själv. Det tog tid att finansiera en långfilmsversion och budgeten var verkligen minimal, säger Ladj Ly, som har autenticitet som sitt främsta ledord.

Han berättar att alla ungar i filmen kommer från hans eget kvarter. 

– Det blev en salig blandning av amatörer och professionella till sist, berättar Ladj Ly, som inkorporerat både våldsamma och svart humoristiska ögonblick från kvarterens historia. 

Till och med den stulna lejonunge (!) som spelar en avgörande roll när revoltgnistan tänds i den mångkulturella förorten visar sig ha verklighetsanknytning.

– Absolut, det var en cirkus på besök en gång, även om det kanske inte hände precis som i filmer, skrockar han.

Ly har själv flera gånger i medierna kallat filmens explosiva final för ”ett rop på hjälp”. Livet i de utsatta Parisförorterna är fortfarande på många sätt katastrofalt och miserabelt med en extrem arbetslöshet, menar han. 

På den utopiska frågan om vad franska politiker skulle kunna göra för att förbättra livsvillkoren i förorterna så svarar Ladj Ly utan att tveka:

– Kultur. Det måste finnas biografer, teatrar, konsthallar, bibliotek. Och så bra skolor förstås. 

Han har själv dragit sitt strå till stacken genom att förvandla sitt gamla filmarkollektiv till Kourtrajmé, en gratis filmutbildning för unga från samma miljöer som han själv.

”Les misérables” hade nyligen chans på en Golden globe och ligger nära en Oscarsnominering. Jag frågar vad den internationella uppmärksamheten betyder för de människor som filmen handlar om.

– Det betyder hopp, svarar Ladj Ly kort.