Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-07 13:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/fredrik-strage-de-unga-aktivisterna-borde-ocksa-se-carl-von-linnes-hoghet/

Kultur

Fredrik Strage: De unga aktivisterna borde också se Carl von Linnés höghet

Botaniker bland molnen – Carl von Linné-statyn i Humlegården i Stockholm.
Botaniker bland molnen – Carl von Linné-statyn i Humlegården i Stockholm. Foto: Maja Suslin/TT

Ett, visserligen begränsat, nätupprop kräver att Linnéstatyerna i Sverige tas bort. DN:s Fredrik Strage föreslår att de i stället bör uppdateras – med ett grönt litet löv. 

När jag var 13 fick min familj besök av amerikanska vänner. Deras barn följde med mig till skolan där den första lektionen var biologi. Vår lärare pratade om Carl von Linné och hur han gett alla växter och djur latinska namn. Han lovordade Linnés insatser och beskrev honom som den mest kända svensken någonsin. ”Mer känd än Michael Jackson?” frågade mina utländska gäster. Vår biologilärare hade inte hört talas om Michael Jackson. Men när han tog fram en av de nya 100-kronorssedlarna, som pryddes av Carl von Linné, blev amerikanerna imponerade.

34 år senare har såväl Carl von Linnés som Michael Jacksons stjärnglans falnat. En protestvåg sveper över världen efter mordet på George Floyd och många demonstranter kräver att monument över rasistiska förtryckare tas bort. Eftersom Linné även stoppade in människor i olika kategorier – och kopplade samman hudfärger med temperament: svarta var exempelvis sävliga, röda koleriska och vita kreativa – har han med rätta anklagats för rasism. Hans teorier inspirerade kolonisatörer och rasbiologer.

Ett nätupprop kräver att Carl von Linné-statyerna i Sverige tas bort. Med tanke på hur många som samtidigt manat till besinning skulle man kunna tro att betydligt fler än 2200 personer hade skrivit under namnlistan. Linné är en nationalklenod, kritik mot honom utlöser en ryggmärgsreflex hos många svenskar.

Och att granska 1700-talsmänniskor med en modern moralisk lupp är vanskligt. Man hamnar lätt i slutsatsen ”Upplysningen ledde till Auschwitz” som spridits av både vänstervridna postmodernister och religiösa fundamentalister (som hatar Darwin). Rasismen var inte heller Carl von Linnés kärnverksamhet. På så vis skiljer han sig från exempelvis Kung Leopold och Cecil Rhodes, vars statyer också debatteras.

Om Linnés dåliga sidor ska lyftas fram borde vi även kunna fokusera på de detaljer som skulle ge honom fans bland unga aktivister. Han gav namn åt cannabis sativa, en växt som haft stor betydelse för det senaste seklets frihetskamp. Kriminaliseringen i USA var ett resultat av en rasistisk vilja att tygla de mörkhyade delarna av befolkningen. Eller som Harry J Anslinger, chef för Federal Bureau of Narcotics, uttryckte det på trettiotalet: ”Rökat får svartingarna att tro att de är lika bra som vita män.” Den lagstiftning som han drev igenom blev början till den amerikanska fängelseindustrin.

Carl von Linné rökte inte själv gräs och predikar måttfullhet i avhandlingen ”Inebriantia” (Berusningsmedel) från 1761. Samtidigt var han intresserad av sinnesutvidgande substanser och tipsar i nyss nämnda bok om hur man gör kakor samt dryck av cannabis. Där finns också en trippad beskrivning av en space cake som den tyske upptäcktsresanden Engelbert Kaempfer åt ”under ett gästabud hos perserna, varigenom han uppfylldes av en oförklarlig och aldrig förr erfaren glädje med åtföljande omfamningar, skratt, skämt osv intill måltidens slut, då han bestigit en häst och kraften [av drogen] ingivit hans hjärna föreställningen att han sittande på Pegasus flugit genom molnen och den färgrika regnbågen och spisat hos gudarna”.

Utan Carl von Linné skulle Black lives matter-aktivisten Killer Mike aldrig ha kunnat rappa: ”Drinking on that Hennessey, blowing on that cannabis.” Hiphopstjärnan Canibus hade fått välja ett annat namn. Och antirasisterna Labyrint från Uppsala hade inte kunnat sammanfatta sina tonår med den odödliga raden: ”Mina grabbar var knas, vi sprang från bängen snabbt, när vi rökt Linnés plantor.” Med andra ord borde inte Linnéstatyerna rivas utan förses med ett litet marijuanalöv för att göra dem mer samtida.


Läs fler krönikor av Fredrik Strage. Och mer om protesterna i USA.


 

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt