Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Jag bryr mig inte – men tappar omdömet som en alkoholist

Depeche Mode på Stockholms stadion 2006.
Depeche Mode på Stockholms stadion 2006. Foto: Erich Stering

Mitt gnäll om Depeche Mode ska inte förväxlas med engagemang, säger jag först. Sedan står jag där inför Dave Gahan som en katolik under målningarna i Sixtinska kapellet.

Foto: Jag bryr mig inte”, tänker jag när det kommer ett mejl om Depeche Modes ”Video singles collection”, en trippel-dvd med alla deras musikvideor. ”Gäsp”, tänker jag när en vän skickar en länk till Depeche Modes Facebooksida där ett myller av modularsyntar syns under texten ”Stay tuned, more to come...”. En ny Depeche-skiva är på gång men det finns ingen tid i mitt liv för nostalgi och det där bandet från Basildon som jag älskade så mycket förr.

Dessutom vet ju alla att en videoantologi med Depeche Mode inte går att ta på allvar om den saknar ”Pimpf”, ”Halo” och ”Clean”. De låtarna var visserligen inte singlar men videorna regisserades av Anton Corbijn. Och de flesta är nog medvetna om att ett nytt Depeche-album lär bli mediokert eftersom skivorna som släppts från och med ”Ultra” 1997 följt mönstret bra – dålig – bra – dålig – bra. De behöver en producent som vågar refusera idéer och... förlåt, jag bryr mig verkligen inte. Mitt gnäll ska inte förväxlas med engagemang.

Dokumentären ”A film of faith and devotion”, om svenska Depeche-fans, fick mig att inse att det var hög tid att tänka mindre på det bandet. I en scen berättar samlaren Martin Sernestrand om sina 95 olika utgåvor av debutalbumet ”Speak & spell”. ”Skaffa dig ett liv”, tänkte jag som bara har vinylen, cd:n och deluxe-dubbeln.

Och jag bryr mig inte nämnvärt när Sernestrands bok ”Depeche Mode i Sverige 1982-2016” landar i brevlådan. Till en början bläddrar jag bara förstrött bland affischer, biljetter, låtlistor, fotografier och tidningsklipp. ”Discopubliken hade tagit över”, skrev Susanne Ljung om det första giget på Ritz i Stockholm 1982. ”Det var Hennes & Mauritz-klädernas afton, discoluggarnas och Datedeodoranterns kväll.” Frank Östergren på Expressen var mer kritisk: ”I går kväll vanhelgade Depeche Mode, fyra engelska fjollor, scenen. En grupp det borde utfärdas importförbud på.”

Efter ett par sidor kan jag inte sluta läsa. Och det är författarens öga för detaljer som gör boken omistlig. Intervjuerna med fans fångar Depeche Modes säregna blandning av oskuldsfull romantik och industriell fetischism. Sophie Nilsson, som såg Depeche Mode på Isstadion 1988, minns att hon gick dit med ”avrivna lakan kryssade kring benen, kängor, haremsbyxor, vit skjorta och kedjor inköpta i lösvikt i järnhandeln i Simrishamn”.

Martin Sernestrand (som numera äger 132 exemplar av ”Speak & spell”) har också inkluderat ett maskinskrivet arbetstillstånd, utfärdat av Arbetsmarknadsstyrelsen den 18 november 1983, till Martin Lee Gore, född 610723. Så. Ofattbart. Coolt. ”Musik blir inte bättre än så här”, tänker jag, hopplöst förälskad i en 33 år gammal blankett.

Vid det här laget har jag helt tappat omdömet och boken förklarar varför genom att citera en 15 år gammal DN-text av Karolina Ramqvist: ”Depeche Mode-fans är som alkoholister. Och har man en gång trillat dit så kan det hända igen. Det är en sjukdom. En ny skiva och vips står man där med Martin Gore-frisyr, konsertbiljetter och en Anton Corbijn-fotobok under armen.”

Som av en händelse öppnar Anton Corbijn-utställningen ”1-2-3-4” på Fotografiska den här veckan med en hel vägg full av Depeche Mode-bilder, bland annat ett porträtt av en skäggig och långhårig Dave Gahan, utslagen i Paris 1993 med sår över magen och armarna. Han har aldrig sett mer ut som Jesus och jag blir stående framför bilden, som en katolik under målningarna i Sixtinska kapellet. Inte för att jag bryr mig, alltså.

Läs mer. Krönikor av Fredrik Strage
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.