Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 09:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/fredrik-strage-jag-kan-inte-se-lazarus-utan-att-tanka-pa-alla-albinoartister-som-slagits-for-rattvisa/

Kultur

Fredrik Strage: Jag kan inte se Lazarus utan att tänka på alla albinoartister som slagits för rättvisa

Ur David Dargs och Bryn Moosers dokumentär om gatumusikern Lazarus Chigwandari i Malawi. Foto: Tribeca Film Festival

I Afrika lever albiner farligt. De riskerar att dödas eller stötas ut ur sin släkt. Den nya filmen ”Lazarus” kretsar kring en gatumusiker från Malawi. Han berättar sin historia om förtrycket – och har en magisk röst. 

Rätta artikel

Gatumusikern Lazarus Chigwandari satt utanför ett köpcentrum i Malawis huvudstad Lilongwe när en bil stannade framför honom. ”Din fattigdom är över”, sa kvinnan vid ratten. Om Lazarus följde med henne skulle hon presentera ett lukrativt affärsförslag. Hon verkade pålitlig så han klev in i bilen. De åkte till ett stort hus. Kvinnan bad honom vänta och gick in. Efter en stund smög ett hembiträde ut. ”De tänker sälja dig i Tanzania”, sa hon. ”Spring härifrån.”

Lazarus hade tur. I flera afrikanska länder mördas eller stympas människor som likt honom är albino. På landsbygden förstår många inte att albinism orsakas av en medfödd brist på färgpigment. I stället tror de att albiner är demoner eller spöken efter europeiska kolonisatörer. Barn som föds med albinism blir utstötta av sin släkt. Många misslyckas i skolan eftersom de har nedsatt syn. Dessutom drabbas de i hög utsträckning av hudcancer.

Ännu värre är att afrikanska häxdoktorer hävdar att albiner har magiska krafter som bringar tur till den som bär deras kroppsdelar som amuletter. Enligt FN:s organ för mänskliga rättigheter kan en albinokropp säljas på svarta marknaden för 75 000 dollar medan en arm eller ett ben kostar runt 2000 dollar – stora summor i fattiga länder. Albinobefolkningen i Tanzania och Malawi (som procentuellt är cirka 20 gånger större än den i Sverige) riskerar enligt FN att decimeras kraftigt på grund av attackerna.

”När jag var nyfödd tog mina föräldrar med mig till fältet för att jobba hela dagen. Jag grät och grät. Det fanns ingen solkräm och jag fick blåsor på huden. På grund av brännskadorna fick jag namnet Lazarus, den spetälske”, berättar Lazarus Chigwandari i David Darg och Bryn Moosers dokumentär ”Lazarus”, som har premiär i helgen på Tribeca Film Festival. Den skildrar hans vardag i Malawi, hur han kämpar mot fördomar och uppträder på gatan med sin hembyggda banjo.

Den malawiske sångaren Esau Mwamwaya såg Lazarus och tipsade sin bandkamrat Johan Hugo i det Londonbaserade afrojazzprojektet The Very Best. Johan Hugo, som kommer från Linköping och en gång i tiden ingick i indierapgruppen Stacs of Stamina, reste till Lilongwe för att göra en skiva med Lazarus. Singeln ”Ndife alendo” (”Vi är främlingar”) kom för ett par veckor sedan och i dag släpps ep:n ”Timponde satana” (”Stampa på djävulen”).

”Ju mer han syns, desto mer kommer folk inse att det inte är något magiskt eller konstigt med folk som är albino”, säger Johan Hugo i dokumentären. Något magiskt är det i alla fall med hans röst. Madonna, som startade hjälporganisationen Raising Malawi efter att ha adopterat barn från landet, hör till fansen och hjälpte till att producera filmen. I samband med premiären drar man igång en kickstarterkampanj för att bygga ett hus där Lazarus fru och två albinobarn kan känna sig trygga.

Det är svårt att se Lazarus utan att tänka på andra albinoartister som slagits för rättvisa, exempelvis åttiotalets jamaicanska superstjärna Yellowman som efter att ha övergivits av sina föräldrar, och mobbats för sin bleka hy, gjorde låt efter låt om att han var sexigast i världen. Eller afropopstjärnan Salif Keita från Mali som också försköts av sin familj och i höstas gav ut sitt sista album ”Un autre blanc” (”En annan vit”). 

Efter mordet på en albinoflicka i Mali bestämde sig Salif Keita för att bli aktivist på heltid. Han var känd som ”Afrikas gyllene röst”, ett epitet som i framtiden kanske kommer att övertas av stjärnskottet från Malawi.

Läs fler krönikor av Fredrik Strage