Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-19 13:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/fredrik-strage-min-topp-100-lista-over-10-talets-basta-latar-ar-snart-klar/

Kultur

Fredrik Strage: Min topp 100-lista över 10-talets bästa låtar är snart klar

Lana Del Rey uppträdde i somras på Lollapalooza i Stockholm. Foto: Beatrice Lundborg

Jag vet inte om de här låtarna kommer att hålla lika länge som diamanter. Popmusik är flyktig till sitt väsen. Men de artister jag lyssnat mest på under 10-talet är Lana Del Rey, Kanye West och Kite. 

Förra veckan meddelade Jocke Berg, tidigare sångare Kent, att han inlett en helt ny karriär som smyckesdesigner. I samarbete med Efva Attling har han skapat sin första kollektion som bland annat innehåller armband och halssmycken. Till Damernas värld säger Jocke Berg att han gillar att arbeta med smycken eftersom de har ett värde som är på väg att gå förlorat inom popvärlden: 

”Musik har tappat sitt värde. Den är så tillgänglig i dag, den bara flyter runt överallt. Det finns hookar hos sjukt många moderna världsartister som slängts ihop på, jag lovar, max tio minuter och som inte är speciellt bra – men som ändå funkar kommersiellt.” Ett smycke är däremot ingen slit-och-släng-vara utan något ”som inte sällan ska finnas där hela livet, de ska gå i arv”.

Illustration: Monkey Puzzle Records, Universal, Sonnet Sound Limited, Sony Music, Universal, Record Makers

När musiktidningen Gaffa frågade sina läsare om de höll med Jocke Berg om musikens minskade betydelse blev många kommentarer negativa: ”Det var det dummaste jag hört”, ”Tragiskt att se puckot sjunka ner i senilitet”, ”[Musiken] blir bara bättre och bättre sen Kent la ner verksamheten”. 

Jag förstår Jocke Berg. Dels för att jag nog känt likadant själv om jag tillbringat lika mycket tid som han gjort med hitmakare vars enda mål är att skriva listettor. Dels för att ingen verkar bry sig om det som alla borde debattera just nu: vilka som egentligen är 2010-talets bästa låtar. Det är mindre än fyra månader kvar av decenniet och jag har fortfarande inte sett ett enda gräl om huruvida Adeles ”Hello” är bättre än Sias ”Chandelier” eller om någon gjort en mer extatisk remix än Benny Benassis justering av Florence + the Machines ”Shake it out”.

För tio år sedan var det annorlunda. Då ordnade den nu nedlagda tidningen Novell en omröstning om nollnolltalets 100 bästa låtar, vilket ledde till intensiva diskussioner i radio, tv, press och bloggar. Etta blev The Knifes ”Heartbeats” som inte mist sin suggestiva kraft. Tvåan ”Hey ya!” med Outkast var däremot sönderspelad redan när den fick silvret. Till min förvåning upptäckte jag att samma sak hänt med Robyns ”Dancing on my own” när jag började sammanställa min topp 100 för tiotalet. Svartsjuketexten var fortfarande hjärtknipande men melodin kändes som ett överanvänt tuggummi.

Hur som helst borde Gaffa eller någon annan musiktidning slå ett slag för musikens betydelse genom att göra en egen lista eller låta folk rösta. Min topp 100 är snart klar. Jag kan inte bestämma mig för om Kavinskys neondunkande ”Nightcall”, Susanne Sundførs nerviga ”Delirious” eller K Flays explosivt bittra ”Blood in the cut” ska ligga etta. För att undvika att listan helt domineras av Lana Del Rey, Kanye West och Kite– de namn som jag lyssnat mest på under tiotalet – har jag bara tagit med en låt per artist (i deras fall ”Young and beautiful”, ”Ultralight beam” respektive ”Dance again”). 

Bild 1 av 2 Susanne Sundfør på Popaganda, 2016.
Foto: Mattias Hansson/TT
Bild 2 av 2 K FLAY.
Foto: TT

På listan finns spår som får mig att vilja omfamna världen (BTS & Halseys ”Boy with luv”), spår som får mig att vilja skära upp handlederna (Phosphorescents ”Song for Zula”) och spår som får mig att vilja omfamna världen med uppskurna handleder (Turbonegros ”Hot for Nietzsche”).

Jag vet inte om de här låtarna kommer att hålla lika länge som diamanter. Jag vet inte ens om jag vill det. Popmusiken är flyktig till sitt väsen. Och även om dess betydelse som identitetsmarkör har minskat, även om den inte diskuteras lika friskt som förr, eller värderas lika högt, även om musikindustrin blivit ännu mer industrialiserad, finns det inget som ger oss lika mycket kaos, längtan, skratt och tårar – de dyrbaraste smycken du har, som någon uttryckte det.

Här nedan kan du lyssna på Fredrik Strages val av de 100 bästa låtarna: