Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-08 15:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/geraldine-schwarz-medloparnas-stora-skuld-i-krigstid-gloms-ofta-bort/

Böcker

Géraldine Schwarz: ”Medlöparnas stora skuld i krigstid glöms ofta bort”

”Vi delar ofta in medborgarnas roll under ett krig eller i en diktatur i hjältar, offer och förövare”, säger Géraldine Schwarz.
”Vi delar ofta in medborgarnas roll under ett krig eller i en diktatur i hjältar, offer och förövare”, säger Géraldine Schwarz. Foto: Paul Hansen

Géraldine Schwarz farfar och morfar drog båda nytta av nazisterna under andra ­världskriget. ”Med små handlingar av feghet gjorde de stora brott möjliga”, säger den bokaktuella fransktyska författaren.

Senvinterdag i Sverige. Vi sätter oss kring kaffebordet i förlagshuset. River raskt av kallpratet för tiden är knapp.

Géraldine Schwarz är fransktysk journalist och författare. Hennes ”Medlöparna” är en sådan där sällsynt bok som på samma gång lyckas vara historiskt omruskande och akut aktuell.

Allt börjar i staden Mannheim. Med ett dokumentfynd i källaren till huset där hennes tyska släktgren hållit till.

– Jag visste att min farfar Karl var medlem i nazistpartiet, men inte att han hade köpt ett judiskt företag i oljebranschen till ett mycket lågt pris. Och att han därmed drog fördel av nöden som judarna befann sig i. Det var min källarupptäckt, säger Géraldine Schwarz.

”Farfar var inte någon övertygad nationalsocialist”, men utnyttjade alltså ariseringen. Som innebar att den judiska befolkningen hindrades att utöva sina yrken och att deras tillgångar beslagtogs. Tvingade människor att i panik avyttra det de hade för att kunna fly.

Det är tidpunkten för Karls uppköp av firman Siegmund Löbmann & Co vi ska notera: ”augusti 1938, året för de tyska judarnas obönhörliga nedstigande i helvetet”. I boken spårar hon ägarfamiljernas öde. Barnen som gasades i Auschwitz. Julius Löbmann som försökte starta om i USA.

Farfaderns agerande blir ”en illustration” av titelns medlöpare.

– Vi delar ofta in medborgarnas roll under ett krig eller i en diktatur i hjältar, offer och förövare. Men glömmer kategorin som är viktigast, eftersom den rör majoriteten: Medlöparna. Morotsföljarna. En universell figur som utför små handlingar utifrån feghet och opportunism som tillsammans gör stora brott möjliga.

Till bokens hemlighetsavtäckande hör också möblemanget som fanns i den tyska släktens lägenhet.  

Géraldine Schwarz är författare och journalist. Hon har bland annat varit korrespondent för nyhetsbyrån AFP i Tyskland.
Géraldine Schwarz är författare och journalist. Hon har bland annat varit korrespondent för nyhetsbyrån AFP i Tyskland. Foto: Paul Hansen

– Detta att gå in i nyligen deporterade judiska familjers lägenheter och köpa deras möblemang på auktion... Ägodelar från människor som kan ha varit deras grannar... En av huvudursäkterna till att krigsbrotten kunde ske var: Vi visste inget! Men detta anskaffande som skedde i flera länder pekar på att människor tänkte: De kommer inte tillbaka.

– Detta är det tyska folkets kollektiva skuld: att de lät sig bli förförda av Tredje riket och bli fullbordare av en kriminell regim, så fort de insett att de kunde profitera på den.

En fasansfull mekanik...

– Ja, som kan repeteras i dag, i vilket land och vid vilken tidpunkt som helst. 

”Medlöparna” tar också upp hennes franska arv. Géraldine Schwarz morfar var gendarm under tyskarnas ockupation. Kan han ha medverkat i gripandet av landets judar, och därmed haft del i nazisternas deportationer av 76.000 människor? Inga bevis hittas men skillnaden i ländernas sätt att minnas andra världskrigets förbrytelser tecknas.

Generaliserat blir slutsatsen: Tysklands brott var så stora att de tvingades hantera sin historia och dra lärdomar som länge vaccinerat demokratin mot diktatoriska och populistiska hot. Medan Frankrike dröjde med att ta itu med sin skuld med följden att det blivit enklare för högerkrafter att etablera sig.

Tendenser likt de franska i flera andra europeiska länder undersöks i ”Medlöparna”. Men Géraldine Schwarz skriver inget om Sverige, så jag vill passa på att fråga: vad vill du säga till de svenska läsarna? Till landet vars största parti, enligt opinionsundersökningarna, är ett med rötter i nazismen och en ledare som mitt under den syriska flyktingtragedin reser till den turkisk-grekiska gränsen och delar ut flygblad med budskapet ”Kom inte till oss”, undertecknat Svenska folket, Sverigedemokraterna.

Hon drar kort efter andan. Ger sitt svar. 

”Vi måste lära oss att identifiera dessa manipulationsstrategier, som är gamla och därmed ganska lätta att upptäcka”, säger Géraldine Schwarz.
”Vi måste lära oss att identifiera dessa manipulationsstrategier, som är gamla och därmed ganska lätta att upptäcka”, säger Géraldine Schwarz. Foto: Paul Hansen

– Tredje rikets historia är användbar som lärdom för alla. Därför att populistpartierna i dag använder samma metoder. Först sprider man skräck, målar upp katastrofscenarier: att hela Europa kommer att invaderas av araber. Att nationen är stadd i förfall, värdena, kulturen. Sedan presenterar de sig själva som räddarna och gör gällande att de har monopol över representationen av folket.

– För det första är detta en skymf mot folket, därför att ”folket” är utrustat med olika åsikter. För det andra när ett parti börjar hävda sådant här så påminner det förstås om ledarna på 1930-talet, som Hitler, som också han trodde att han var Folket. Och om makten innehas av ett parti som säger: ”Vi är folket” så behöver de inte längre fråga folket. Sådana partier är alltså per definition antidemokratiska.

– Den andra metoden är att skapa förvirring genom utsuddandet mellan falskt och sant som i dag kallas fake news, det är en otrolig tydlig historisk parallell. Goebbels var en mästare på detta. Vi måste lära oss att identifiera dessa manipulationsstrategier, som är gamla och därmed ganska lätta att upptäcka.

Känner du skuld för vad krigsgenerationen i din släkt gjorde eller inte gjorde?

– Nej, men ansvar. En förpliktelse inför arbetet som gjorts efter kriget för att etablera fred, demokrati och frihet i Europa. Förpliktelse inför alla som förlorade sina liv i kampen för dessa värden. Och jag anser att det är allas vår plikt att skydda detta arv åt nästa generation.

Läs mer:

Författare, förläggare och bokhandlare går samman för att stötta läsandet

Recension: Annika Norlins debutbok är drastisk och briljant