Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Ghosts frontman Tobias Forge: Det här är min överlevnadsskiva

Pest, medeltid, råttor och en gudsfruktan är ämnen som hårdrockbandet Ghost avhandlar på nya albumet. Undergångsvibbar. Tobias Forge, frontmannen, kallar det en överlevnadsskiva. 

Ghosts fanskara växer. Bandet toppar albumlistorna i Sverige, Norge och Finland och ligger på amerikanska Billboardlistans tredjeplats. ”Prequelle” sålde 125.000 exemplar  under första veckan.

Med det nysläppta albumet ersätter Cardinal Copia den förre frontmannen Papa III och har nu den grånande Papa Nil som mentor. Successionen kräver att den yngre kardinalen lyssnar och lär av påven för att förtjäna hans titel – och dödskallemålning.

– Det finns en cirkulation i det där som jag är både nyfiken på att förstå och få folk medvetna om. Vi är ju bara en del av ett sammanhang som ska cirkulera, påpekar Tobias Forge. 

Han sitter osminkad och utan liturgisk huvudbonad i en skivstudio vid Nytorget och försöker sammanfatta ”Prequelle”, Ghosts fjärde och kritikerapplåderade album.

– Den låter stort och levande, som ett band som spelar i … Globen. För mig är det en överlevnadsskiva, en necessitet för att jag skulle kunna ta mig framåt både artistiskt och som individ. Jag tror att den kommer att avgöra vart Ghost ska gå nu.

Han syftar delvis på den pågående rättstvist som följde efter att Tobias Forge hösten 2016 sparkade fyra tidigare musiker. Hans ståndpunkt är att Ghost är hans eget projekt och att de fyra aldrig varit bandmedlemmar. 

– Min existens som artist och individ har blivit ifrågasatt. Jag ska nu rättfärdiga min egen skapelse och måste hävda den som min … jag är i ett läge där jag måste bevisa mig och ta min musik vidare. 

Texterna på ”Prequelle” handlar inte oväntat om överlevnad, men har flera närbesläktade teman.

– Det som sker i dag med det annalkande hotet om kärnvapen, krig och miljökatastrofer har likheter med de pre-apokalyptiska stämningarna under medeltiden och pesten. Det är väldigt mycket av en sådan känsla i dag. Men texterna har också med åldrande och just succession att göra, att vara dödlig. Jag fattar att jag fajtas med mer än gravitation, men att man samtidigt inte blir äldre än man gör sig.

Tobias Forge tog det avgörande steget mot ett yrkesliv som artist först vid 27. Han hade då flickvän, två barn och jobb ”utan någon som helst framtid” som teknisk support i ett callcenter för en telefontillverkare. 

Du är nu en 37-årig tvåbarnsfarsa. Hur har det påverkat din Ghostvision och syn på din egen succession?

– Jag fick inte ett skit gjort innan jag fick barn. Jag saknade utbildning, vanliga karriärmål och gick på komvux – jag var helt icke-godkänd på gymnasiet, över tjugo IG. Jag var inte skolastiskt lagd. Fast jag hade ett tydligt mål med att Ghost verkligen skulle hända, sammanfattar Forge.

I dag tror han att begränsningar kan vara en tillgång för den som vill bli musiker. 

– Historiskt är det ju så att en fin bakgrund med mycket pengar och många möjligheter generellt är väldigt oförenligt med en rockkarriär. Det är därför det är så svårt att jobba med människor och bilda band i Sverige – så fort folk har fyllt 22 så blir det en massa vuxenpoäng och så börjas allt splittras.

Samtidigt har han sett många musikerkollegor med massor av talang och förutsättningar som inte haft tur eller varit på rätt plats vid rätt tid. 

– Jag försöker komma ihåg det där hela tiden. Under många år var det verkligen inte så här, säger han och gör en svepande rörelse mot mixerbordet. Jag har gjort massor av spelningar när det inte kommit en jävla käft. Släppt skivor som bara var ... tillgängliggjorda egentligen, men inte hade någon recipient.

Ghost är i hög grad ett visuellt band. En scenupplevelse från en planet långt bortom den trånga-t-shirt-och-jeans-indiens. Numera skrider Ghost ut på scen i kläder och mitra-liknande hattar signerade Bea Åkerlund. De många lånen genom åren från den katolska kyrkans estetik är resultatet av att Tobias Forges mamma då och då tog honom som barn till den pampiga domkyrkan i hemstaden Linköping.

– Den påverkade starkt min bild av den fysiska kristendomen. Jag har fått väldigt mycket inspiration från kyrkan som ett stort orubbligt ting som häver sig över den lilla människan. 

Att hans texter bara skulle vara avhandla religion avvisar Tobias Forge dock som en ”vanföreställning”. Forge skriver om människan och människans relation till de olika tingen och varandra, understryker han. För att förmedla upplevelsen i en ekande arena i London eller Brooklyn söker han sig till ett anslående symbolspråk. Sådant som den katolska kyrkan är avsevärt bättre på än den protestantiska, menar han.

– Protestantismen är ju väldigt trist tycker jag, som att ta på sig en blöt kofta. Inte minst manérmässigt och modemässigt är det ju väldigt mycket roligare att titta på säg ”Gudfadern” än ”Utvandrarna”. 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.