Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-22 09:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/gilbert-george-vi-vill-frigora-oss/

Kultur

Gilbert & George: ”Vi vill frigöra oss”

Bild 1 av 2 Konstnärsparet George Passmore och Gilbert Prousch, t.h., har i fem decennier gisslat och provocerat. Nu intar dessa excentriker Moderna museet med högljudda jättebilder på teman som sex, död, pengar och religion.
Foto: Adam Daver
Bild 2 av 2 Gilbert & George blev ett par och konstnärsduo redan 1967 under studieåren på St Martin's school of art i London. I dag visas deras högljudda verk över hela världen och säljs för miljonbelopp.
Foto: Adam Daver

Gilbert & George klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat på samma turkiska restaurang och tittar aldrig på tv eller film. Den provokativa konstnärsduon vill vara annorlunda, men begriplig för alla. Nu intar de Moderna museet i Stockholm.

Georg Cederskog
Rätta artikel

De gör rakt-i-ditt-ansikte-konst. Volymstark och färgrik. Gärna på teman som kroppsliga utsöndringar, jättefula ord, ilska och provokation. Utmanande bilder från ett motstridigt Storbritannien. 

Konsten skapar Gilbert & George hemma i Londons East End. Numera med datorer utifrån uppblåsta bilder som handkoloreras, printas på plexiskivor och sedan fogas samman i väldiga ramverk. De säljs för miljoner.   

”Konst för alla” var från början ert stridsrop, men är alla intresserade av konst?

– Allt fler är det definitivt. När vi var i babystadiet som konstnärer så hade folk på Londons gator enbart svarat Leonardo da Vinci om man bett dem nämna en konstnär. De hade däremot känt till mördare, politiker och fotbollspelare. Nu vet alla namn på olika konstnärer, det är något vi bidragit till, säger George. 

Han och Gilbert fattade tidigt att hemligheten är att göra konst som inte är ”uppenbart komplex, men ändå är det”. 

– Vår konst rymmer dessutom alla mänskliga tillstånd – döden, livet, sex, pengar, kärlek, droger, ras, religion, skit, allt. Livets komplexitet, sådant som alla i hela världen fattar till slut. 

När de skapade ”The dirty words pictures” 1977 (tjugosju graffitiinspirerade bilder krönta av aggressiva svordomar och lortiga ord som de hämtade från murar i hemkvarteren) så tyckte till och med fansen att de hade gått för långt. Att de var barnsliga. 

– Men när vi visade de där bilderna tjugofem år senare så kom samma människor fram och pratade om hur marvellous de var och hur de alltid älskat dem. Vad betyder det? Jo, att bilderna förblir desamma men världen förändras och till slut har plats för dem.

Gilbert på stolen intill i Moderna museets visningssal på fjärde plan återkommer till begriplighet som ett viktigt mål från början.

– Vi ville tala till alla som ett slags … galna kyrkoherdar och var tvungna att uppfinna ett eget språk. Men det fanns bara tre konstgallerier i hela London då och alla vägrade visa våra verk, säger han om den verklighet som de steg ut i 1967 efter att ha blivit ett par på konstskolan St Martin's college of art. 

Duons robotlika performanceverk ”Singing sculpture”, framfört redan 1969, blev en vändpunkt. Galleristerna fann det åtminstone intressant i en tid när deras gamla klasskamrater skapade vad George beskriver som ”medvetet obskyra” verk.

– Ju färre som förstod deras konst desto mer sofistikerade och framgångsrika kände de sig. Så de skapade verk som uteslöt nittio procent av världens befolkning, vilket ju är rejält korkat.

För att undvika sådana dumheter har Gilbert & George i över femtio år levt efter mottot att maximera utrymmet i skallen för fria tankar genom att minimera all yttre stimuli. Därför klär de sig i samma kläder. De tittar aldrig på tv eller film (senast de var på bio var 1978, ”The deer hunter”) äter varje dag exakt samma rätter på samma turkiska krog och undviker noga folkliga nöjen.

– Vi vill frigöra oss, inte bli kontaminerade utan hålla hjärnorna fria. 

Ni talade tidigt om vikten av att vara annorlunda. 

– Jo, det är därför vi alltid tackar nej till middagar hos bekanta. Vi vill inte bli en del av den där ordinära verksamheten där man inte kan vara sig själv. Vi vill hålla våra huvuden tomma på sådant – och har därför många hektar av yta för konst i skallarna.

Hållningen har haft ett pris. De möter fortfarande ”medlemmar i den fnysande klassen, intoleranta liberaler, förklädda hycklare”. Men i allt högre grad förståelse. 

– Nu för tiden köper både unga och gamla besökare våra utställningsaffischer, oftare de med text än vackra tryck. De gillar helt enkelt budskap som befriar dem från kedjorna de har hängande på sina axlar, tror George.

Vi växte båda upp på landet och var krigsbarn med en enda slogan hemifrån ”allting kommer att bli bättre” – och så blev det.

Duons jättebilder har numera, fem decennier efter att de lämnade St Martin's, hängt på de flesta av planetens prestigegallerier, också det brittiska nationalmuseet Tate Modern.    

– Allt är annorlunda nu, allt är förändrat till, och med vad en person är och vad klass är för något. Vi växte båda upp på landet och var krigsbarn med en enda slogan hemifrån ”allting kommer att bli bättre” – och så blev det. Moster fick en tv, farbror fick en bil och farfar fick en ... vibrator och plötsligt kunde vi äta mat från hela världen. 

Vad inspirerar er mest i ert skapande i dag?

– Medvetenheten om att världen är mer framgångsrik än någonsin. Det är en enorm triumf. Västvärldens alla böcker, operor, musik, balettuppsättningar och poesi är en succé, en kultur som ger oss frihet och trygghet. Men i andra delar av världen råder galenskap, understryker George.

Men också delar av Europa är osäker mark. Borgmästaren Pawel Adamowicz i Gdansk, en vän till dem, knivmördades den 13 januari i år efter att länge levt under hot för bland annat sitt stöd för hbtq-aktivister. 

Gilbert skulle vilja förbjuda all religion och avkriminalisera samkönad sex. 

– Sådana som vi kan i dag bara vara trygga i kanske tjugo procent av världens länder av sexuella skäl. I resten pågår fasansfulla saker. Vi skyller religionen för detta. 

Klimatfrågan?

– Vi har redan gjort en banderoll för den: ”Fuck the planet”, svarar han, men ler lite för brett för att hans slagord ska riktigt övertyga. 

George hävdar ändå att överlevnad är överskattat.

– Alla våra unga vänner äter yoghurt och hoppas på eviga liv. Jag brukar säga till dem: "Varför inte uträtta något viktigt i stället?". Det är bättre än att leva länge, säger han – fast verkar snabbt ångra sitt krassa budskap.

Han vill nå andra människor, inte stöta bort någon enda.

– Vår definition av konst är att den är ”vänskapen som bildas mellan betraktaren och bilden”.

Det var en vacker sammanfattning.

– Ja, men just så fungerar konsten. Vi ser det faktiskt gång på gång.