Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

”Google och Facebook hatar verkligen konkurrens”

I boken "De ansvarslösa"  attackerar kultur- och medieveteranen Jonathan Taplin Google, Facebook och Amazon – men också den politiska makten som gjort det möjligt för snudd på monopolistiska strukturer att växa fram. 

Det finns mycket jag vill prata med Jonathan Taplin om under hans besök i Stockholm. För det första: hans bakgrund i musikbranschen, där han var turnéledare åt både Bob Dylan och The Band i slutet av 60-talet. Han var med bakom kulisserna när den elektriske Dylan först chockade folkmusikpubliken i Newport och han var en av mycket få i den innersta kretsen som var på plats i  Woodstock både när Dylan och The Band jammade fram "The Basement tapes"  och när The Bands egna, klassiska första album växte fram.

Läs mer: Jonas Thente: Dags att dödförklara utopin om internet

För det andra: hans många år i filmbranschen, där han började med att producera Martin Scorseses debutfilm "Dödspolarna"  och sedan jobbade igen med honom för "The last waltz", ofta hyllad som världens bästa musikfilm, där hans roll som exekutiv producent i praktiken mest handlade om att hemlighålla alla medverkande – och alla deras droger – för medierna och få alla att vara på plats på scen vid rätt ögonblick.

För det tredje, eftersom det blivit högaktuellt igen: reda ut vad som egentligen hände den där gången på Sundancefestivalen 1996, då Taplin ska ha attackerats av en rasande Harvey Weinstein.

Men vi återkommer till det, eftersom huvudsyftet med Taplins Sverigebesök, är att föreläsa om immaterialrätt och att prata om sin hyllade bok "De ansvarslösa". Sedan han lämnade filmbranschen har Taplin varit verksam som professor på journalistutbildningen på USC Annenberg i Kalifornien och bland annat grundat deras innovationslab, som är ett av branschens mest inflytelserika.

Vilka som är "de ansvarslösa" är lätt att ana utifrån bokens ursprungstitel, "Move fast and break things", som är ett välkänt Mark Zuckerberg-citat. Boken är en svidande uppgörelse med de multinationella teknikjättarna (Google, Facebook, Amazon, PayPal) och finansiärerna bakom dem.

– Det här är bolag som verkligen hatar konkurrens och som använder sin styrka för att skapa extremt förmånliga villkor för sig själva och även driva en ideologisk, politisk linje som vi för bara några decennier sedan viftade bort som nyliberala stollerier. I dag lever vi alla under dem och låter dem dessutom bygga upp ett övervakningssamhälle som vi inte ens kunnat föreställa oss.

Delar av den kritik som Taplin för fram är välbekant för alla som följt fajterna mellan "internetevangelister", "teknikdeterminister" och "internetskeptiker" de senaste tio åren. Det handlar bland annat om vad den nya, teknikdrivna marknadsdominansen får för effekter på möjligheterna att göra och nå ut med kvalificerat innehåll – och om vad som händer med det mänskliga beteendet, i en alltmer rastlös filterbubbletillvaro, styrd av de här bolagen, men utan att de tar ansvar för att kontrollera eller begränsa falska nyheter, propaganda och näthat.

Läs mer: Facebook pressat efter USA-valet

Diskussionen fick ny fart efter USA-valet och har de senaste månaderna nått stormstyrka. Synen på Facebook och Google som hot mot demokratin har varit i fokus för en lång rad granskande reportage de senaste månaderna i bland annat Atlantic, Economist och New York Times. Senast i förra veckan skrev Nick Bilton, författare till ”Hatching Twitter”, i Vanity Fair att han nu lämnar alla sociala medier i protest, under rubriken ”The end of the social era can't come soon enough”. 

– Jag märker av en väldigt tydlig skillnad i synen på de här bolagen, även inom teknikbranschen. Jag var häromveckan på en konferens med ett 60-tal tunga teknikpersoner hos (teknikentreprenören) Tim O'Reilly  där diskussionen handlade om vad man bör göra åt situationen.  Nästan alla i rummet lutade åt åtgärder som förbud mot fler företagsköp, hårdare reglering eller till och med förstatligande. Många har fått nog av bolagens maktfullkomlighet.

Taplin följde förstås också noga kongressförhören med Twitter, Facebook, Google och andra om kopplingar till Ryssland och trollkonton i valrörelsen.

– Där fanns ändå en viss vilja hos en del av bolagen att vidta åtgärder. Utom hos Google, som bara fortsatte att skylla ifrån sig och peka på andra aktörer. 

Det som gör Taplin särskilt intressant i den här diskussionen är just hans rötter i musik- och filmbranschen. För honom handlar kritiken mot exempelvis strömningstjänster och Youtube (som tillsammans med PayPal-miljardären Peter Thiel är hans särskilda röda skynke) inte om teknokratiska resonemang, utan om människor av kött och blod.

– Väldigt få artister kan leva på musiken i dag. För mig var det tragiskt att se personer som Levon Helm i The Band, som länge fick ganska bra inkomster av försäljningen av skivor, men som plötsligt fick se alla intäkter bara försvinna – och inte kunde betala sina sjukhusräkningar. Youtube har allt innehåll gratis, oavsett om det bryter mot alla rättigheter, och Spotify är fortfarande inte i närheten av det de lovat när det gäller fördelningen av intäkter. Konst har inte längre något värde, konstaterar Taplin.

Han vill inte beskriva sig som nostalgiker eller som någon som romantiserar den kreativa musik- och filmepok han verkat inom: snarare har han jobbat mer med teknikfrågor än med innehåll de senaste 20 åren. Men han är djupt oroad över utvecklingen, inte minst när det gäller kvaliteten på det som skapas.

– På den tiden var det de bästa skivorna och filmerna som också sålde bäst. Det gick att bygga karriärer på konstnärliga ambitioner. Inte för alla, men för fler. I dag står 1 procent av innehållet för 80 procent av intäkterna. Det är en närmast omöjlig ekvation att verka inom.

Så hur var det då med det där slagsmålet med Weinstein, på Sundancefestivalen? Taplin skrattar högt, bekräftar att allt som ryktats är sant och plockar fram en bild i mobilen ur branschtidningen Hollywood Reporter med en teckning av hur Weinstein tar strypgrepp på Taplin. Bakgrunden var att "Shine" gjorde publiksuccé på Sundancefestivalen och att Taplins bolag där bestämde sig för att sälja den till ett annat bolag än Weinsteins Miramax.

– Harvey var inte ens på plats när vi visade filmen och vi hade inte lovat dem någonting. Men när han fattade vilken succé den blev flög han in och krävde att vi skulle ge honom rättigheterna. När vi berättade att vi sålt till ett annat bolag blev han vansinnig, skrek grova saker och tog mig om halsen och släpade ut mig ur restaurangen för att göra upp. Dagen därpå hade alla branschtidningar storyn, i olika versioner.

Hur mycket visste du om Weinsteins trakasserier?

– Det var inte direkt en överraskning. Jag visste inte hur illa han behandlade kvinnor, men vi visste att han behandlade alla illa. Han är en värsta sortens översittare, helt utan spärrar. 

 

Jonathan Taplin

Ålder: 70

Aktuell: med boken "De ansvarslösa" (Volante)

Bakgrund: Startade som springpojke/roddare åt managern Albert Grossman i början av 60-talet. Turnémanager åt Bob Dylan och The Band. Filmproducent, bland annat för Martin Scorsese och verksam i filmbranschen som producent, distributör och entreprenör i fyra decennier. Professor emeritus vid University of SC Annenberg.  Har tidigare skrivit e-boken "Outlaw blues". Arbetar nu på en ny bok om 60- och 70-talets kultur, med kopplingar till motsvarigheter idag.

Taplin om Svenska Akademien och turerna kring Bob Dylans Nobelpris: "Få förtjänar priset mer än Dylan. Men jag tycker faktiskt att Bob var lite oartig i sitt sätt att hantera det. Men det är hans sätt. Han är en väldig, väldigt privat person, han gör saker på sitt sätt utan att bry sig om vad andra tycker. Så har han alltid varit."

 

 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.