Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Gösta Ekman är död

01:23. En av Sveriges mest älskade nöjes- och kulturpersonligheter har gått bort. Skådespelaren och regissören Gösta Ekman är död.

Gösta Ekman har avlidit, bekräftar Dramaten. Den folkkäre skådespelaren skulle ha fyllt 78 år i sommar.

– Gösta Ekman har haft en väldig betydelse inom svensk teater, film och kultur och beskedet om hans bortgång är tungt att ta emot. Nu sörjer vi honom, och känner samtidigt glädje över att han under en följd av år kom att stå Dramaten nära – både som regissör och som vän, med nyfikenhet och öppet sinne för teaterns hantverk och för scenens och skådespelandets innersta hemlighetsfulla liv, säger Dramatenchefen Eirik Stubø i ett pressmeddelande.

Ekman föddes in i kulturlivet den 28 juli 1939, vilket han skämtsamt formulerat som att han ”var känd redan som spermie”. Farfar var Gösta Ekman den äldre och pappa var Hasse Ekman, bägge giganter inom scen- och filmkonsten.

Jönssonligan, Papphammar och de många samarbetena med Hasseåtage gjorde honom till storstjärna, men vid sidan av komedi på film har Gösta Ekman också ägnat sig åt hyllad drama på teaterscenen. En viss blandning av detta märktes i den egna regidebuten, den svarta komedin ”Morrhår och ärtor” (1986).

Han blev också populär i rollen som Martin Beck i sex Sjöwall/Wahlöö-filmer. ”Asta Nilssons sällskap” (2005), som han regisserade tillsammans med sin hustru Marie-Louise Ekman, blev hans formella farväl till skådespelaryrket, men sedan dess har han fortsatt en del med scenkonst, både som lärare och som regisserör för bland annat Dramaten.

– Det är väldigt sorgligt att han har gått bort. Jag visste att han var dålig men det kom ändå oväntat, säger skådespelaren och regissören Peter Dalle.

– Jag växte upp med honom, han var en barndomsidol; Gösta och Hasseåtage var det roligaste man visste. Sedan har vi jobbat ihop och blev vänner. Han var en otroligt varm människa i allt det han gjorde. Jag har alltid sagt att om Gösta hade varit anglosaxisk skulle han ha varit världsberömd. Han var så oerhört skicklig i allt han gjorde.

Gösta Ekman spelade karaktären Pompe i filmen ”Skenbart” i regi av Peter Dalle. 

– Det var väldigt roligt, men han sade efteråt att det fick vara nog, säger Dalle.

Skådespelaren Birgitta Ulfsson och Gösta Ekman blev goda vänner redan i slutet av 1950-talet och hon minns honom som en mycket intelligent person.

– Det finns intelligenser av olika slag, men denna variation av djup humor och udda synsätt... En så intressant personlighet, denna kombination av egenskaper som var Gösta Ekman. Han hade det inte lätt i början, och det tror jag inte var så dumt. Han var ju uppvuxen i en klan med allt vad det innebär, och att till och med heta som sin berömda farfar..., säger Birgitta Ulfsson som för allmänheten kopplas samman med honom för deras medverkan i Mumintrollen.

– Tove Jansson hade skrivit manus och vi hade varit på gästspel i Sverige flera gånger, men när SVT vaknade till skulle de göra sin första färg-tv-produktion. ”Vi måste nog ha in något som gör att detta kan förstås lokalt i Sverige”, sade SVT, och det var så Tove Jansson skrev in kungen som Gösta Ekman fick spela. Det hängde på sätt ochvis inte ihop, men vi hade väldigt roligt under inspelningen.

Skådespelaren Ellen Jelinek regisserades av Gösta Ekman i föreställningen ”Den girige” spelades på Dramaten.

– Han var en fantastisk människa, regissör och skådespelare. Jag kommer att sakna honom så mycket. Hela Dramaten kommer att sakna honom. Jag är ärad och glad över att jag fick lära känna honom och jobba med honom så pass mycket. Just nu tänker jag på (hans hustru) Marie-Louise (Ekman), säger hon.

Jelinek beskriver honom som rolig, men också noggrann och ofta allvarig och eftertänksam. Han var en bra ledare, och duktig på att stötta skådespelarna, enligt henne.

– Jag tyckte att han var seende och lugn. Han kunde också vara bestämd med vad han ville. Jag kände mig sedd, han stod upp för oss. Jag hade önskat att jag också hade spelat mot honom. Men jag fick lära känna honom som kompis och regissör.

Många förknippar honom med roliga skojiga i Papphammar och Jönssonligan, men Jelinik betonar att han var en djup, tänkande person med ett stort allvar.

– Han är en legend, han kommer för alltid att finnas kvar, säger hon.

Gösta Ekmans plats i kulturhistorien är central konstaterar författaren, kulturskribenten och nöjeshistorikern Kalle Lind.

– Han sa det själv att han varit känd redan som spermie. Hans farfar (Gösta reds anm) var sin tids största skådespelare, hans far (Hasse reds anm) var sin tids nästbästa regissör efter Bergman och själv var han sin tids absolut största komiska skådespelare, men också en av de största seriösa.

Gösta Ekman var en allkonstnär, fullkomligt fördomsfri. Kunde lika gärna spela svår teater med Johan Bergenstråhle på Stockholms stadsteater och samtidigt sätta på sig en basker och göra en ny pilsnerfilm med Jönssonligan, menar Kalle Lind.

Efter Gösta Ekmans bortgång kommer det finnas ett stort tomrum i svenskt kulturliv under lång tid tror Kalle Lind.

– Min barndom är officiellt död, säger Kalle Lind.

Komikern Henrik Schyffert framhåller också Gösta Ekmans mångsidighet i yrket, och hur han tog underhållningen till en ny nivå:

– Vårt lilla konstiga yrke har alltid setts som en enklare form av underhållning, och han var den första som lyckades lyfta upp det här skrået. Han var en Mozart. Det fanns en sådan naturkraft i det han gjorde att han inte gick att ignorera - han var för bra, helt enkelt.

– Hans storhet var att han lyckades göra allt. Allvarligt, ledset, trasigt och litet - och sedan jättebarnsligt, snuskigt, ramligt och pruttigt, på en och samma gång! Dessutom var han ett sådant stort, rött, bultande hjärta av humanism och brydde sig på riktigt om det ingen annan gjorde.

Vad har han betytt för hur dagens komiker-Sverige ser ut?

– Han har varit jätteviktigt. Ingen har lyckats efterapa honom, men han gick före och visade vägen. Han bröt ned alla de där väggarna som fanns: antingen är du buskis, eller så är du Dramatenskådis. Han bara - skit i det, jag är både och. Det är lika fint att gå omkring i ett sädesfält utan brallor som att spela på Dramaten. Det var han först med.

Har du något personligt minne av honom?

- Jag träffade honom flera gånger. Sista gången var på Grotescos avslutningsshow på Cirkus, då var hela Jönssonligan där. Han hade som ett skydd, att när han blev obekväm började han skämta. Lyfte på strykjärnet och svarade i telefon, sådana saker. Det var så fint, och jag känner igen mig så mycket i det. Man hamnar i jobbiga sociala situationer och flyr in i komiken. Och han charmade brallorna av alla, säger Henrik Schyffert.

Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra säger att Gösta Ekmans minne kommer att leva kvar länge.

– Alla har många minnen av Gösta Ekman och han var en av våra största skådespelare som underhöll generationer, säger hon.

Många, såväl kända som okända, visar även sin sorg över Gösta Ekmans bortgång på sociala medier:

Komikern Özz Nujen skriver: ”Tack för ditt stöd till oss kurder när vi förföljdes som mest.”, på Twitter.

”Som att barndomen bleknar bort, ett steg i taget. Tack för allt fint, Gösta Ekman!” skriver kulturskribenten Kristina Lindquist. 

”Få behärskar spannet från komik till tragik - och vet att de hör ihop. Sörjer Gösta Ekman, minns hans tv-historia”, skriver SVT:s vd Hanna Stjärne.

Morgan Alling sörjer en fantastisk komiker:

 

Fakta: Gösta Ekman

• Född 1939, död 2017. Son till regissören, manusförfattaren och skådespelaren Hasse Ekman. Sonson till den berömda skådespelaren Gösta Ekman den äldre.

• Fick sitt första teaterjobb på Skansens friluftsteater 1955 och filmdebuterade året därpå i ”Swing it, fröken!”. Arbetade som regiassistent till Ingmar Bergman och för sin far under ett par år, innan han 1960 började arbeta på Stockholms Stadsteater.

• Medverkade i många av Hasseåtages revyer och i flera av deras filmer, bland annat ”Att angöra en brygga” (1965), ”Äppelkriget” (1971), ”Mannen som slutade röka” (1978), ”Ägget är löst” (1975) och ”Picassos äventyr” (1978).

• Under 1980-talet fick han stora publikframgångar som ”Sickan” i Jönssonligan-filmerna och Ekman spelade senare rollen som Martin Beck i sex filmatiseringar av Sjöwall–Wahlöös kriminalromaner.

• Långfilmsdebuterade som regissör med filmen ”Morrhår och ärtor” (1986).

• Medverkade i flera av hustrun Marie-Louise Ekmans filmer, bland annat ”Nu är pappa trött igen” (1996), ”Puder” (2001) och ”Asta Nilssons sällskap” (2005). Spelade huvudrollerna i TV-serierna ”Soldater i månsken” (2000) och ”En fot i graven”(2001).

Källor: Myggans Nöjeslexikon, Nationalencyklopedin.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.