Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Tindersatiren faller tidstypiskt platt i ”Black mirror”

”Hang the DJ”, ”Black mirror”.
”Hang the DJ”, ”Black mirror”. Other: Jonathan Prime/Netflix

Det måste vara möjligt att göra spännande, komplex, trovärdig kultur om Tinder. Så varför blir det alltid, som i ”Black mirror”-avsnittet ”Hang the DJ”, så enerverande klumpigt?

Få saker är mer deprimerande än Tinder, men om något är det måste det väl ändå vara kultur som handlar om Tinder.

Säg en, satirisk eller diskbänksrealistisk, skildring av den vid det här laget närmast mytologiska dejtingappen som inte har fått en att längta desperat efter vilken annan sorts kärlekshistoria som helst – snälla, en stelbent viktoriansk äktenskapsroman eller ännu en film om sjuttiotalets utsvängda byxbens sexuella potential, bara den inte innehåller ordet ”swipea”! 

Charlie Brooker: ”’Black mirror’ blir mer och mer långsökt och bisarr” 

Det är kanske att Tinderkulturen – tro det eller ej – ännu är i sin linda som gör att skildringarna ofta blir så övertydligt dystra. Någonstans där lägger sig också ”Hang the DJ”, ett av de sex fristående avsnitten i den teknikskeptiska science fiction-serien ”Black mirrors” nya Netflixsäsong. Ett ungt par möts på en restaurang, ihopfixade av en AI-app som – efter en prövoperiod där man tvingas in i relationer av varierande längd med människor man mer eller mindre avskyr – hittar ens livs kärlek.

De får bara tolv timmar på sig innan de måste skiljas åt. Sedan tänker de på varandra, genom en rad glädjelösa, snabbspolade ligg (i scener som, för extra tydlighet, liksom ”swipeas” förbi), tills appen fixar ihop dem igen.

Så långt är det faktiskt ett ganska bra avsnitt, om än lite genretypiskt klumpigt genomfört. Men efter en rad förvecklingar, och en smygande föraning om att världen de befinner sig i verkar märkligt konstruerad, lyckas paret fly. Världen löser upp sig omkring dem, och de med den. Hela avsnittet har utspelat sig i en simulering, designad av en verklig app – som efter allt som skett bedömer de verkliga unga tu, mittemot varandra i en bar med näsan i telefonerna, kompatibla.

Jodie Foster: ”Tekniken har inte gjort mitt liv ett dugg bättre” 

Allt var bara en Tinderdröm. Och, som en sådan, en besvikelse.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.