Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Ulf Kristersson har inte ens lärt sig Kents mest pappavänliga rader

Hur kan en moderat ha så bra kultursmak som Ulf Kristersson? Ingmar Bergman, Agneta Pleijel, David Bowie... Men den kanske är som hans påstådda kärlek till Kent – kraftigt överdriven. 

Jag önskar att jag kunde förstå vad det är som just nu pågår i svensk politik. Regeringsbildningen har pågått så länge att jag helt tappat greppet om den politiska verkligheten. Jag försöker läsa intervjuer och analyser och debattartiklar men kan aldrig förmå mig att ta mig hela vägen till slutet, jag börjar tänka på annat, och nästan alltid är ”annat” frågan om varför journalisterna aldrig ställer mannen som fått i uppdrag att sondera möjligheten att bilda regering mot väggen – läste han, Ulf Kristersson, någonsin Wera von Essens ”En debutants dagbok”?

I somras sade Moderaternas partiledare nämligen, i DN Kulturs utfrågning om partiledarnas kulturvanor, att den fanns i hans att läsa-hög. Ju längre jag läste i enkäten, desto mer förbryllad blev jag – hur kan en moderat ha så bra kultursmak? Det var ”Brideshead revisited”, det var Popsicle, det var Ingmar Bergman, Agneta Pleijel, David Bowie… Och så Wera von Essens debutroman, som fast den gavs ut i februari fortfarande är det bästa jag läst i år. (Att han, på frågan om vad som får honom att skratta, svarade David Batra, ”Public service” i P1:s ”Godmorgon världen” och Henrik Dorsin lugnar mig dock en smula. Humor har moderater alltså fortfarande inte.)

Läs här om partiledarnas kulturval 2018 

Så slår det mig plötsligt att hans goda kultursmak kanske är som hans påstådda kärlek till Kent – kraftigt överdriven. Det börjar närma sig två år sedan Sveriges bästa rockband lade ner och min egen kärlek har börjat falna. Jag kan inte minnas senast jag lyssnade på dem. Men tanken på Ulf Kristerssons pappa-appropriering av ett band som bara tonårstjejer förstår gör mig nyförälskad – och rasande – igen.

För Ulf Kristersson må vara ett Kentfan, men han är inget äkta Kentfan. I P1:s ”Söndagsintervjun” fick han i somras välja en Kentlåt att spela, och valde ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)”. ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)”! Visst, det är en bra låt, men Kent har avslutat sina konserter med den sedan 2005, det är som att utge sig för att vara Springsteenfantast och ha ”Born in the USA” som favoritlåt. Och det är ju jättelätt att, som han självbelåtet fnissar fram i ”Söndagsintervjun”, ha varit på fler Kentkonserter än man kan minnas om man var 30 år när Kent i juni 1994 fick sitt första skivkontrakt. Jag var inte ens född när de fick skivkontrakt och har ändå varit på fler Kentkonserter än jag kan minnas.

Vad värre är – han är inte ens bra på att spela Kentpopulist. I SVT:s statsministerduell mellan Ulf Kristersson och Stefan Löfven, som sändes den 31 augusti i år, fick moderatledaren frågan om från vilken låt textraden ”Min släkt är full av hjältar, decennier av slit / Brustna hjärtan, trötta leder, deras stolthet bar mig hit”, som Stefan Löfven citerat i ett tal, kom ifrån. Ulf Kristersson svarade: ”Jag kan tyvärr inte säga låtens namn, jag är hemskt ledsen”. Rätt svar var ”Elite”.

”Elite”! Från den i särklass mest pappavänliga Kentskivan av dem alla, ”Vapen & ammunition”! Om han inte ens har orkat lyssna tillräckligt noga på den för att lära sig några simpla rader, hur ska vi då kunna lita på att han kan orkar bilda regering? 

Oundvikligen går tankarna till när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor stod i Aktuellts partiledarutfrågning för snart ett år sedan och inte kunde svara på vilka svenska författare som skrivit ”Gösta Berlings saga”, ”Giftas” och ”Gentlemen”. Det blev ramaskri. Men ska det bli ramaskri för att en av allt att döma inte överdrivet litteraturintresserad partiledare inte kan hålla koll på den megalomana landsflyktingen August Strindbergs alla novellsamlingar, då ska det banne mig bli ramaskri när Ulf Kristersson inte lyckas memorera den svenska folksjälens själva glåmiga hjärta. 

Inte förrän han, i ett framtida tal, reciterar fritt ur ”En debutants dagbok” kan jag möjligen tänka mig att förlåta.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.