Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Uselt sex hör också hemma i #metoo

Aziz Ansari.
Aziz Ansari. Other: Jordan Strauss/Invision/AP

Samtalet om sex kan inte sluta vid samtycke. Anklagelserna mot Aziz Ansari är ett naturligt steg i #metoo-rörelsen, skriver DN:s Greta Thurfjell.

När komikern Aziz Ansari häromdagen anklagades för sexuellt utnyttjande, av en anonym kvinna i nätmagasinet Babe, var det kanske inledningen på en ny fas av #metoo.

Eller åtminstone ett återaktualiserande av en fråga som präglat hösten – vad räknas egentligen som ett sexuellt övergrepp? Vad får en kvinna känna sig förnedrad av? Eller, som ett antal människor frågat sig efter anklagelserna mot Aziz Ansari: har #metoo gått för långt?

Läs mer: Aziz Ansari tillbakavisar anklagelser om övergrepp 

Hans påstådda handlingar är nämligen av en sort som så många kvinnor varit med om att vi lärt oss att det är närmast normalt – oförmågan att ta ett nej, obryddheten inför tydliga signaler, och den totala oförståelsen vid en konfrontation i efterhand. Om så gott som alla kvinnor har varit med om det, resonerar kritiker av Babe-texten, kan det inte vara övergrepp.

Incidenten, som Aziz Ansari medger har hänt men menar att han uppfattade annorlunda, har fått många att dra paralleller till den uppmärksammade The New Yorker-novellen ”Cat person”, där en ung kvinna har dåligt, känslolöst, porrskadat sex med en äldre man. 

Även den novellen upplevdes av många kvinnor vara direkt tagen ur deras egna liv. Inte för att den skildrade ett regelrätt övergrepp utan för att den skildrade dåligt sex, sex man hellre skulle vara utan, sex som fick en att må dåligt trots att man gick med på det. 

Greta Thurfjell: Vem äger egentligen en ung kvinnas sexualitet? 

Bortom samtalet om samtycke – ofta outgrundligt snävt definierat som ”ja” eller ”nej” – finns ett samtal om alla dessa usla uppgivna ligg, och vad män och kvinnor, men mest män, kan göra för att de ska bli färre.

Syftet är inte, som allsköns mansrättsaktivister och mediala viktigpettrar verkar tro, att ”män inte ens ska våga titta på en kvinna” (även om det, gud hjälpe mig, då och då skulle kännas som en lättnad), utan att män kanske skulle kunna tänka sig att tänka en gång till i en sexuell situation. Att vi kan lära oss, lära varandra, någonting.

Samtycke är inte det yttersta målet utan ett minimikrav. Och det är bara början.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.