Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Hakkors på ett examensverk har lett till konflikt på Konstfack

På Konstfacks vårutställning är ett av examensverken undangömt i en källarskrubb. Det får bara visas om konstnären själv kan närvara och föreläsa om skulpturens antirasistiska budskap.

I ett avsnitt av podden Lilla drevet för ett par månader sedan berättar konstnären Liv Strömquist att hon har tre nära vänner som har sökt och kommit in på Konstfack med olika varianter av hakkors: ”Det är världens vanligaste idé”, sa hon apropå en debatt i mars om en planerad hakkorsskulptur utanför Sjöfartsmuseet i Göteborg.

Nu kan en avgångselev på Konstfack emellertid vittna om svårigheter att bli utexaminerad med ett hakkors. Förra veckan öppnade Konstfacks vårutställning. Men ett av verken är inlåst i en källarskrubb under en trappa och visas enbart upp om konstnären själv kan närvara för att hålla en föreläsning om skulpturens antirastiska budskap.

Det rör sig om ett porträtt av skräckpionjären H P Lovecraft, vars baksida visar en svastika.

– Jag tar upp problemet när förebilder visar sig ha ganska otäcka åsikter. Lovecraft var en författare som hade antisemitiska åsikter och skrev väldigt rasistiska texter, men också en uppskattad författare som många gillar, säger upphovsmannen Joen Bager.

Läs mer: ”Konstfacks vårutställning den bästa på många år”.

Konstnären berättar att han under opponeringen på sitt examensarbete den 6 april fick mycket positiva reaktioner från sina professorer samt från en ditrest, brittisk examinator. Att skulpturen också visade ett hakkors diskuterades knappt, enligt Joen Bager.

Men två veckor senare fick han ett skriftligt besked om att han var underkänd. Betygskommentaren kritiserar Joen Bagers ”bristande förståelse” för bruket av hakkorset: ”En symbol med en oerhörd innebörd och som här inte är konstnärligt motiverad i sin användning. I sin nuvarande utformning kan gestaltningen strida mot svensk lagstiftning och kan därför eventuellt inte visas i vårutställningen.”

– Kommentaren var väldigt märklig eftersom det var helt annorlunda än vad som sagts under opponeringen. Plötsligt ville alla professorer prata med mig om varför jag borde ta bort svastikan, samma personer som varit närvarande under opponeringen. Nu skulle skulpturen inte få visas över huvud taget, säger Joen Bager.

Under tiden har Konstfack anlitat en advokatfirma, som gör en juridisk utredning. Enligt juristernas bedömning är det ”troligen inte olagligt att ställa ut konstverket med svastikan (torde ej uttrycka tillräcklig grad av missaktning för att utgöra hets mot folkgrupp när svastikan ses i sitt sammanhang)”.

Men under ett personligt möte med Konstfacks rektor får Joen Bager ändå höra att verket inte kan ställas ut i sin nuvarande version, eftersom det skulle vara svårt för en oinvigd att avgöra syftet.

– Förslaget från skolan var att de kunde ställa ut skulpturen om jag först slog sönder den. Det som gjorde mig riktigt upprörd efteråt var att skolan sa att de ville skydda mig från att begå konstnärligt självmord. Jag tycker inte att det är deras ansvar att försöka skydda mig mot det.

Joen Bager berättar att han gick med på att slipa ner hakkorset så att det skulle bli mindre tydligt. För att också få visa sitt verk i examensutställningen föreslog han att ställa ut det i ett avskilt rum med personliga visningar. Det var en idé som föll i god jord hos Konstfacks rektor Maria Lantz:

– Tillsammans med kuratorn hittade han en plats där hans performance får en bra inramning. Jag pratade med honom vid öppningen och han var jättenöjd med utrymmet, så jag är förvånad över kritiken. Verket i sig är verkligen fantastiskt, och han presenterar det med stor humor. Han har ett starkt konstnärskap och bara de här delarna faller på plats kommer han att gå långt.

Vad var problemet med hans verk?

– Att de symboler han använder både är en hyllning och en kritik i samma verk och om ett sådant verk ställs ut utan en kontext kring hur han har tänkt så är det väldigt stor risk att det misstolkas. Ett okommenterat hakkors kan väldigt lätt kränka och uppfattas som en hyllning till nazismen.

Föreslog du att han skulle slå sönder skulpturen?

– Nej, i diskussionerna med honom har jag lyft fram möjligheten att utnyttja romantikens fascination för fragmentet och ruinen och göra svastikan till en skadad, fragmenterad symbol. Som om den brunnit, trampats på eller raserats. Men det var inte en uppmaning och absolut inget krav, säger Maria Lantz.

Skulpturens titel är ”Pickman’s model”, efter en novell av H P Lovecraft. Novellen handlar om en konstnär som kastas ut från konstskolan för att han gör för provocerande och otäck konst.

Det är inte så att du och Konstfack iscensatt hela den här konflikten som en performance?

– Nej, absolut inte, jag hade aldrig pratat med rektorn innan vi träffades på det här mötet, säger Joen Bager.

Andra hakkors i svensk konst.

Dick Bengtsson (1936–89) smög in små svastikor i sina målningar. Han berättade aldrig om bakgrunden men på Modernas sajt skriver Mårten Castenfors: ”Han leder våra blickar till sprickorna i det moderna projektet och det rationella samhällets ideologiska baksidor.”

En planerad skulptur föreställande ett hakkors utanför Sjöfartsmuseet i Göteborg väckte debatt för två månader sedan. Konstnären Emil Carlsiö menade att museet ägnade sig åt censur när det försökt dölja ett hakkors på en tysk örlogsflagga från andra världskriget.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.