Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-13 08:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/han-fangar-motsagelsefullheten-hos-olle-adolphson/

Bokrecensioner

Han fångar motsägelsefullheten hos Olle Adolphson

Bild 1 av 3 Trubaduren och visdiktaren Olle Adolphson sitter i en trappa på Södermalm i Stockholm.
Foto: Hans Jakobsson / TT
Bild 2 av 3 Jan Malmborg.
Foto: Fredrik Hjerling
Bild 3 av 3

I sin biografi över vissångaren Olle Adolphson vänder Jan Malmborg på varenda sten och talar med alla som stod diktaren nära. Martin Nyström gläds inte minst åt de förälskade skildringarna av bohemernas 50-tal.

Mitt starkaste minne från när jag följde Sven-Bertil Taubes arbete med albumet ”Hommage” 2014 är en dag i juni, hemma hos arrangören och kompositören Peter Nordahl i Gamla stan. Då Taube först lite tvekande, ja nästan famlande, prövar sig fram i Olle Adolphsons ”Nu har jag fått den jag vill ha” innan han hittar den fulla klangen i den svärtade slutfrasen: ”Tystnad. När slutade vi älska varandra. Hon är det vackraste jag vet.” 

Och jag anar en tolkning av denna visa som går utöver alla andra som gjorts. Men Taube är inte lika säker. Han och ungdomsvännen Olle Adolphson hade gått skilda vägar redan i början av 60-talet. Dennes visor kom egentligen inte att finnas på hans repertoar – förrän nu, 2014. 

Taube skall ta visan en gång till men avbryter sig och säger: ”Här finns en sorgsenhet hos Olle som jag nog måste fundera vidare kring. Jag vet ju inte så mycket om hans sorger. Mer än att han gömde dem väl bakom sitt goda humör och sin sprallighet.”

Den här motsättningen har Jan Malmborg haft som en ledtråd i sin slösande rika biografi ”Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson” som kommit ut i dagarna. I sitt sökande har han vänt på varenda sten, anlitat forskningen och talat med alla. Inte minst med de som stod Adolphson närmast – hans sex barn, hustrur och flickvänner. 

Inte ens sina minnen litade han på, vilket Malmborg uppmärksammar gång på gång

Från mina samtal med Sven-Bertil Taube minns jag också ett tillfälle då han med sin hand illustrerade hur Olle kände sig – att allt av betydelse i livet liksom rann mellan fingrarna för honom. Inte ens sina minnen litade han på, vilket Malmborg uppmärksammar gång på gång. Bland annat i samband med Adolphsons omskrivna ”första minne” där han som liten: ”...kryper över kalkstenarna över gräset in under en buske. Jag tar ett sött krusbär och blir stungen av en humla. Någon ropar mitt namn och det är ljust med dansande blå skuggor och det är varmt och sött.” 

En beskrivning som kommit att betyda mycket för de som tolkat Adolphson genom åren – för sin poetiska exakthet med vilken den fångar essensen i hans motsägelsefullhet. Men det är också en beskrivning som han själv avlivade som ett rent påhitt i ett av alla sin ”Sommar”-program. Det är i detta ständiga tvivel kring vad som är verkligt och vad som är uppdiktat som Malmborg med rätta spårar ett av de djupaste uttrycken för den förtvivlan som Olle Adolphson bar inom sig – men också den viktigaste orsaken till hans storhet som berättare.

Olle Adolphson.
Olle Adolphson. Foto: Leif Domnérus

Till det mest roande i denna biografi hör Malmborgs förälskade skildring av det sena 50-tal som var Adolphsons artistiska mylla, och till vilken Sven-Bertil Taubes ”Hommage” är en hyllning. Stamstället var Teatergrillen där Adolphson hängde med Beppe Wolgers, Lars Forssell, Ulla Sjöblom, Pär Rådström, Slas, Anita Björk, Carl Fredrik Reutersvärd, Lars och Lola Ekborg, Yngve Gamlin och Sven-Bertil Taube. 

Adolphson var med sina dryga tjugo år yngst i kretsen och ett kvartssekel senare beskriven av Lars Forssell i Expressen som en ung ”sagoprins”

Här samlades det drömmande, det satiriska och det kontinentala i vad Malmborg kallar ett ”avantgarde för den nya tidens lössläppthet”. Han citerar Adolphson själv: ”Det började hända en väldig massa saker i Sverige. En fördröjd effekt efter andra världskriget. Det rådde en slags andlig syrebrist. Då började folk komma hem till Sverige som varit utresta och berättade vad folk höll på med utomlands. Det skapade en allt större öppenhet för intryck. Som om folk knäppte upp kragarna och öppnade fönster och så.” 

Adolphson var med sina dryga tjugo år yngst i kretsen och ett kvartssekel senare beskriven av Lars Forssell i Expressen som en ung ”sagoprins” i vilken man kunde ”ana en vresighet, ett egensinne, en uppkäftighet och ståndaktighet i åsikterna som våldsamt motsade hans milda och förföriska yttre.”

Till det sorgligaste i denna biografi hör det som handlar om fadern, den store skådespelaren Edvin Adolphson. En man som var allt annat än att lita på. Och som troligen låg bakom sin sons livslånga känsla av misstro. En ständig beredskap på att allt kan gå förlorat som Malmborg mycket fint förklarar med att: ”Tidigt i livet fick han lära sig att efter varje lekfull sommar kommer en höst då – då allt kan tas ifrån en.”           

Men denna brist gjorde att Adolphson tidigt knöt sig till en annan fadersgestalt – sin bäste väns pappa Evert Taube. En förebild som betydde så gränslöst mycket att han ibland nästan förväxlade sig med honom. Som när han på 70-talet provocerade sin proggiga samtid med att under ett och samma år ge ut tre dubbelalbum med Taubevisor. Eller när han inför sin förbluffade syster Kristina plötsligt fick ny kraft på sin dödsbädd och reciterade Taubes alla sjutton verser i den lyckligt surrealistiska ”Möte i monsunen”.

Läs fler artiklar av Martin Nyström. 

Ämnen i artikeln

Musik

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt