Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-20 14:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/han-kang-sprak-ar-inte-bara-en-karlek-det-kan-ocksa-asamka-dig-smarta/

Kultur

Han Kang: ”Språk är inte bara en kärlek, det kan också åsamka dig smärta”

Han Kang Foto: Tomas Ohlsson

Han Kang har gjort internationell succé med ”Vegetarianen”. I ”Den vita boken” ger hon liv åt sin storasyster, som dog strax efter att hon föddes. DN:s Torbjörn Ivarsson mötte den sydkoreanska författaren i ett knäpptyst konferensrum under Bokmässan.

Det var på våren 2014 som två bilder kom till Han Kang och blev starten för arbetet med ”Den vita boken”; ett spädbarns skjorta och lindor som ett spädbarn viras in i.

Känslan av vithet i de två orden fick författaren att göra en lista på vita saker: salt, snö, is, måne, ris, vågor, Yulanmagnolior… På något sätt handlade det om det basala i livet, insåg hon, men vad syftet med orden var förstod hon inte hur mycket hon än försökte.  

– Jag har återkommande bilder inför alla de böcker jag vill skriva. Sedan skriver jag för att ge kropp åt bilderna jag har. Om jag omvandlar en bild till skrift ger den i sin tur upphov till en ny bild och det fortsätter igen och igen. Så jag måste hela tiden lägga till nya projekt till dem jag redan har. Frågan är vad jag ska göra när jag dör.

Foto: Tomas Ohlsson

”Vad jag ska göra när jag dör?” Ja, för den som har läst Han Kangs böcker är det inte svårt att föreställa sig en författare som fortsätter skriva efter sin död. Huvudpersonerna i hennes böcker är i flytande övergångar mellan olika tillstånd, metamorfoser.

Tre böcker är översatta till svenska. I ”Levande och döda”, som kom på svenska 2016, skildrar Han Kang en massaker som 1980 ägde rum i hennes födelsestad Kwangju. Medan liken av protesterande studenter som dödats av militären ligger och ruttnar i värmen i en gymnastiksal samlas deras själar utanför kropparna och talar till läsaren. I ”Vegetarianen”, som blev Han Kangs internationella genombrott när den fick det internationella Man Booker-priset, förvandlas en kvinna, äcklad av köttätande, steg för steg till en växt. 

I september kom så ”Den vita boken” ut på svenska. I den låter Han Kang en syster som hennes mamma födde före henne, och som bara levde ett par timmar, inta författarens egen kropp.

Läs mer

Recension av ”Den vita boken”

Att det var mot detta sorgliga ögonblick som listan med vita saker pekade mot anade Han Kang inte när hon hösten 2014 blev inbjuden att som residensförfattare bo i Warszawa några månader, inbjuden av sin polska översättare.

I boken, som har kallats en sekulär sorgebok, vandrar hon som en främling genom en stad höljd i vit dimma.

– Jag förstod inte språket och jag mötte min översättare för lektioner i polska en gång i veckan, men jag hade väldigt mycket tid till annat. Ju mer jag tänkte på listan, desto mer medveten blev jag om att detta var basala saker i livet. Efter att ha vant mig vid staden de första två månaderna skrev jag de första två kapitlen om lindor och spädbarnsskjorta. Då förstod jag till min förvåning att detta skulle bli en bok om min syster som dog just efter att hon föddes.

Vi sitter fem personer i ett knäpptyst konferensrum. På bandinspelningen hörs visserligen ett lätt brus från Bokmässan som pågår utanför dörren, men Han Kang talar viskande och raspet av tolkens penna förstärker tystnaden. Fotografen Tomas drar i en dragkedja för att ta fram ett objektiv, men Han Kangs assistent är knäpptyst genom hela intervjun. Min röst är också dämpad. Kanske är det något som Han Kang gör med sin omgivning.

Foto: Tomas Ohlsson

Hade du tänkt mycket på din döda syster tidigare?

– Det var först efter att jag varit i Warszawa en månad som jag förstod…

Jag hör att hon missförstått min fråga och avbryter för att förtydliga. Precis som Han Kang hade mina föräldrar en son – min bror – som dog innan jag föddes. Det har alltid känts märkligt att de hade ett barn som de älskade lika mycket som mig, men som för mig är en berättelse mer än en människa.

Efter att ha hört min historia berättar Han Kang att hon alltid hade fått höra att systern föddes för tidigt när mamman var ensam i en avlägsen by. Flickebarnet som dog i hennes mors famn hade ett runt ansikte, näpet och vitt som en månformad riskaka.

– Det måste ha varit en oförglömlig upplevelse för min mor. När jag växte upp sa hon ofta: ”Du kommer aldrig att kunna förstå hur vackert barnet var. När hon öppnade sina ögon strax efter att hon fötts var hennes ögon fantastiska, och det var bara jag som såg det.” Jag lyssnade på historien och blev fascinerad av min döda systers ögon. Jag hade känslan av att jag hade fötts i hennes ställe.

Han Kang släpper mig inte med blicken när hon talar. Det är en märklig känsla att med sådan intensitet, nästan viskande, bli tilltalad på ett språk jag inte förstår ett ord av. När hon tystnar tittar vi båda på tolken.

Hur reagerade din mor på att du skrev om detta?

– Mamma har läst alla mina böcker, men den här höll hon sig borta från i sex månader. Min pappa läste den genast och messade mig och sa tack. Jag fick senare höra av min far att hon hade läst den. Men hon har fortfarande inte kommenterat den. 

Men hon tycker om den?

– Hon tycker om den, men talar inte om den. Jag känner att hon tycker om den.

”Den vita boken” är koncentrerad och prosapoetiskt sparsmakad i språket. 

– Jag vill förmedla starka känslor med begränsade meningar och hoppas att det ska skapa en spänning i texten.

Foto: Tomas Ohlsson

Tar det lång tid för dig att skriva?

– Det är nästan som att skriva poesi, det tar tid att kondensera alla de här känslorna till ett knappt språk. Det är ett språk som är typiskt för författare som började skriva poesi först, som är fallet med mig. 

– Språk är mitt verktyg, så jag älskar koreanskan. Språk är inte bara en kärlek och passion, det kan också åsamka dig smärta. Jag älskar verkligen de fina nyanser som det koreanska språket har.

Hennes förra bok på svenska, ”Vegetarianen” var långt mer våldsam och fylld av vrede, men det koncentrerade, sparsmakade sättet att skriva känns igen. Redan 1997 skrev Han Kang en novell om en kvinna som bokstavligen förvandlas till en växt, mannen vattnar henne och pysslar om henne, det slutar med att plantan dör och maken undrar om hon kommer att få liv igen när våren kommer. 

– Senare ville jag skriva en ny berättelse om en kvinna som förvandlades till en växt och det blev ”Vegetarianen”, som på många sätt var annorlunda än novellen. Det blev en våldsammare och mörkare berättelse.

Att vara vegetarian i Sydkorea i dag är inte lika kontroversiellt som det har varit. Landet har varit konformistiskt, berättar Han Kang, men är inne i en tid av intensiv omdaning där gamla värderingar vädras ut.

– Om du förr var vegetarian skulle du troligen ha suttit tyst bredvid köttätarna och knaprat på grönsakerna utan att säga något. Allt är inte strålande, men det är en positiv förändring på gång i Sydkorea. Människor har börjat tala mer om frihet, till exempel sexuell identitet, sexuella minoriteter har gjort sina röster hörda i stället för att leva i det tysta, det är en positiv förändring.

Vad är ditt nästa projekt?

– Det är en bok som jag länge har velat avsluta, sedan vintern 2015, jag har kommit långt, men det tar alltid lång tid och min plan är att vara helt klar vid årsskiftet. Det är en triptyk, med två kortare berättelser och en så lång att den skulle kunna vara en roman i sin egen rätt. Jag vill helst inte berätta vad den handlar om, jag har gjort det förr och då har det tagit längre tid att skriva.

Intervjun är klar och bilderna är tagna på gatan utanför hotellet. Det är dags att ta adjö. Då gör Han Kang det jag minst av allt väntat mig. Den tystlåtna och reserverade författaren tar några steg fram och kramar om mig:

– Tack för att du berättade din historia för mig.

Läs fler artiklar av Torbjörn Ivarsson, till exempel intervjun med Lotte Möller om binas kulturhistoria.