Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Han tar publiken på känsloresa från obehag till eufori

Den interaktiva föreställningen “The Waldorf project” kommer till Stockholm över helgen. I samband med premiären under torsdagen invigs också en ny, annorlunda kulturscen i Slakthusområdet. 

– Besökarna i Stockholm kommer att uppleva en intensiv och traumatisk resa som följs av ett ännu mer euforiskt slut, säger regissören Sean Rogg.

Efter flera år av slutsålda föreställningar i London ger sig ”The Waldorf project” ut i världen och den första anhalten blir Stockholm. Föreställningen beskrivs som ett interaktivt och teatraliskt koncept där publikens olika sinnen stimuleras genom smak, doft, känsel, rörelse, ljud och miljö.

– Inom konstvärlden ska man inte utgå från sin publik när man skapar något nytt, då är man ingen riktig konstnär. För mig är det tvärtom. Jag vill anpassa min konst efter vad publiken behöver, så att den får ut så mycket om möjligt av föreställningen, säger regissören Sean Rogg. 

Sean Roggs flytt till Barcelona under 2007 blev startskottet för ”The Waldorf project”. Vid den här tidpunkten hade den experimentella och molekylära gastronomin blommat upp i staden och flera kockar hade börjat betraktas som konstnärer. Den katalanska restaurangen El Bulli var på allas läppar och Sean Rogg drogs med i entusiasmen. Under fyra år försökte han få ett bord i den nyskapande matsalen, innan han till slut lyckades. 

– Den långa väntetiden var det bästa som kunde ha hänt mig. Under dessa år fantiserade jag mycket om restaurangen och byggde upp höga förväntningar. När jag väl fick ett bord blev jag väldigt besviken, det var inte den spektakulära upplevelse som jag hade sett framför mig. Jag tänkte att det här kan jag göra bättre själv, säger han. 

Där och då föddes idén till ”The Waldorf project”. Under de sex år som projektet varit i gång har det utvecklats i fyra olika kapitel. Föreställningen har gått från att vara en interaktiv middagsunderhållning i kapitel 1, till ett emotionellt historieberättande i kapitel två. Under kapitel 3 var syftet med föreställningarna att få besökarna att konsumera energi.

– Finalen av kapitel tre var en tjugo kvadratmeter stor säng som besökarna låg i. Runt omkring dem rörde sig dansare i starkt självlysande klänningar. Dansarna närmade sig besökarna, en i taget, för att placera deras händer på magen på den som låg bredvid. Utan förvarning brast flera personer i lokalen ut i gråt, energin i rummet var väldigt kraftfull. När de kom tillbaka från upplevelsen hade ett emotionellt band skapats mellan personerna som vidrört varandra. Under 7-8 minuter var det ingen i rummet som brydde sig om var deras vän eller partner satt, de såg bara personerna intill, säger Sean Rogg.

Sean Rogg berättar att han till slut insåg att han kommit åt den empatiska ådran hos besökarna. Stämningen under slutscenen i kapitel tre fick honom att börja fundera över hur han kunde ta empatikonceptet ett steg längre. 

Det fjärde kapitlet, som har inofficiell premiär i Stockholm under torsdagen, har fått namnet ”Barzakh”, det arabiska ordet för barriär. Enligt en gren av islamisk eskatologi anses al-Barzakh vara gränsen mellan den fysiska och andliga världen. Under föreställningens två och en halv timme utsätts besökaren för olika kombinationer av smak, ljus, ljud, koreografi, kallt och varmt för att nå in i sig själva och komma närmare varandra.

– Besökarna i Stockholm kommer att uppleva en intensiv och traumatisk resa som följs av ett ännu mer euforiskt slut, säger regissören Sean Rogg.

Föreställningarna i Stockholm spelas mellan den 17 och 20 maj och är så kallade ERL (experimentella forskningslaboratorier), alltså ett slags testgenomgång av det fjärde kapitlet, som har sin officiella premiär i London senare i år. Dessa förhandsvisningar är ett sätt för Sean Rogg att prova sina nya koncept på en levande publik.  

– Jag testar mina idéer genom ERL för att kunna finputsa dem. Förhandsvisningarna blir ofta en intensivare upplevelse än de slutliga föreställningarna, säger han.

Varför blev just Sverige det första stoppet?

– Jag bodde i Sverige under en period för tio år sedan och den svenska mentaliteten har alltid fascinerat mig. Jag upplever inte att det finns ett lika tydligt auktoritärt ledarskap här som i Storbritannien. Den svenska befolkningen har ett mer socialistiskt synsätt och det ska bli spännande att se hur det påverkar gruppdynamiken.

 

Slakhusområdets nya kulturscen

Föreställningen ”The Waldorf project” inviger en ny kulturplats i Slakthusområdet i Stockholm. Från och med juni håller ”Kvarteret” öppet från onsdag till söndag hela sommaren med kapacitet för över 2.200 gäster. 

 

Tanken är att besökaren ska festa, äta, dricka och uppleva kultur på nya sätt. Den nya interaktiva klubben ”Fristaden” öppnar och på kulturscenen Ksju visas utställningar, uppsättningar och seminarier med tyngd på konstformer som upplever sig som försummade eller diskriminerade av det kulturella etablissemanget.

 

– Vi vill att varje besökare ska få sin unika upplevelse. När du kliver in i området vet du aldrig riktigt vad som ska hända. Kanske kommer någon fram och vill mata dig till exempel, säger Linda Badla Nilsson, en av arrangörerna bakom satsningen.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.