Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 04:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/haninges-jordpuls-forstarks-av-konstnarsduo/

Konstrecensioner

Haninges jordpuls förstärks av konstnärsduo

Bild 1 av 2 Stillbild ”Jordpuls”
Foto: Haninge konsthall
Bild 2 av 2 Stillbild ”Jordpuls”
Foto: Haningen konsthall

Cecilia Edefalk och Ulrika Sparre har spårat energistråk i Haninge, som de vill förstärka i en offentlig gestaltning. Milou Allerholm gillar deras mångtydiga angreppssätt i utställningen på Haninge konsthall.

Vad gör ett konstverk? Tolkningar av konst har ofta fokuserat på vad den ”avbildar” eller hur väl den är utförd, men samtidigt har det i alla tider funnits fokus på vad ett konstverk kan uträtta. Som medeltida kyrkomålningar, vars uppgift var att göra bibelns berättelser begripliga, eller det tidiga 1900-talets avantgardistiska experiment som skulle vara med och forma nya världar.

Jag tänker på detta när jag ser Cecilia Edefalks och Ulrika Sparres utställning ”Jordpuls” på Haninge konsthall. Det videoverk och de två stora diabasblock som visas är del av en kommande offentlig gestaltning som konstnärerna ska göra på Haningeterassen, platsen utanför kulturhuset.

Diabasblocken, som har titlarna ”Helande punkt” och ”Kosmisk energi”, ska placeras ut längs med särskilda leylinjer, energistråk som konstnärerna har upptäckt går just genom centrala Handen. På så sätt ska de förstärka leylinjernas positiva energier i området.

Människor har använt stenar på liknande sätt i urminnes tider, men i dag anses det kanske som lite suspekt. Det ska bli roligt att höra reaktionerna på utsmyckningen. Jag föreställer mig – fast det kan ju vara fel – att många blir provocerade av att konstnärerna aktiverar något som inte är vetenskapligt bevisat.

Inget är väl mer framträdande i konsten i dag än intresset för människans förhållande till det som brukade sammanfattas med begreppet ”natur”. Jag gillar Edefalks och Sparre angreppssätt här, konkret och spekulativt på en gång. De påminner om konstens förmåga att påstå något som kan läsas som sanning, öppet förslag eller fiktion.

I videon ”Jordpuls” zoomar konstnärerna in träd, växter och stenar med nästan påträngande skärpa, medan årstiderna växlar. Den som vill öva upp sin känslighet i att förstå vad stenen säger kan också lyssna på Cecilia Edefalks mediering, tillgänglig som ljudfil i utställningen. ”Helande punkt” låter hälsa att den visserligen inte riktigt vet om den är glad eller inte, men att den i alla fall vill att det ska vara fest och fanfarer när den placeras ut på torget. Det borde väl kunna ordnas?