Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 13:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/hanna-fahl-australiens-hemliga-vapen-var-en-jattelang-pinne/

Kultur

Hanna Fahl: Australiens hemliga vapen var en jättelång pinne

Kate Miller-Heidke som tävlade för Australien med ”Zero gravity” och tog sig till final. Foto: Jack Guez/AFP

Svenske artisten Victor Crone tog sig till final för Estlands räkning – och Australien briljerade med en fantastisk scenshow. Hanna Fahl sammanfattar kvällens semifinal i Eurovision song contest.

Rätta artikel

En scenshow kan verkligen lyfta eller sänka en Eurovisionlåt. Det händer till och med att det visuella blir viktigare än själva låtmaterialet. I kvällens semifinal blev det tydligare än någonsin.

Ta Australiens bidrag. Kate Miller-Heidkes låt ”Zero gravity” är sannerligen inte mycket att hänga i julgranen, som låt betraktad. En flortunn, kitschig operaschlager som låter som en pastsich; ungefär som soundtracket i en billig komedifilm om Eurovision skulle låta. Men så kommer vi till den visuella inramningen, som är rent ut sagt bländande. Kate Miller-Heidke på en jättelång pinne, omgiven av två dansare på egna pinnar, högt upp i luften i en hypnotiskt vajande koreografi som inte går att slita blicken från. Jag skulle inte bli förvånad om Australien faktiskt fick flest tittarröster av alla i den här semifinalen – eller om de placerar sig riktigt bra i finalen på lördag, dålig låt till trots.

Så har vi Belgien, å andra sidan. Eliots ”Wake up” är en snygg ballad som hade kunnat segla till final, om det inte varit för den helt obegripliga scenshowen som bland annat inkluderade tre jättetrummor, slappa scenkläder och oharmoniska färger. (Det, och ett visst mått av falsksång då, något som för övrigt präglade en grabbnäve av kvällens framträdanden.)

Sverige tävlade inte i den här semifinalen – men svenske Victor Crone representerade Estland och tog sig till final med ”Storm”. Islands uppfriskande bidrag, Hatari med ”Hatrið mun sigra”, gick glädjande nog till final – det är inte varje dag hat-industrisynt kombineras med klatschig falsettrefräng och tonartshöjning, och sådant ska belönas.

I övrigt utmärkte sig även Grekland med Katerine Duskas Florence & The Machine-doftande ”Better love” och Tjeckiens Lake Malawi, som med enkla medel skapade ett tydligt och eget litet rum på scenen och (trots något enerverande krystad fejkbrittisk dialekt) gick till final med funkpopdängan ”Friend of a friend”.

Så, kan någon av kvällens tio finalister vara med och slåss om slutsegern på lördag? Möjligen Australien, även om det borde krävas en bättre låt för de absoluta topplaceringarna; i övrigt är det tveksamt. I stället har oproportionerligt många förhandsfavoriter samlats i det betydligt hårdare startfältet nästa semifinal, där Sverige och John Lundvik får slåss mot topptippade Nederländerna, Ryssland och Azerbajdzjan.

Läs mer: Vi behöver Eurovision mer än någonsin, skriver Hanna Fahl 

Läs mer: Edward af Sillén och Charlotte Perrelli leder oss genom tävlingen