Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Därför bråkar alla om Ebba Grön

1981. Ebba Grön, punkbandet från Rågsved. Fr. v. Joakim Thåström, Gunnar ”Gurra” Ljungstedt och Lennart ”Fjodor” Eriksson.
1981. Ebba Grön, punkbandet från Rågsved. Fr. v. Joakim Thåström, Gunnar ”Gurra” Ljungstedt och Lennart ”Fjodor” Eriksson. Foto: Per Kagrell/EXP/TT

Punkbandet Ebba Gröns gamla låt ”Beväpna er” har – återigen – blivit aktuell, och kontroversiell. Men varför skapar en 38 år gammal låt så starka känslor? Och vad handlar bråket om? DN:s Hanna Fahl reder ut.

Det började med ett twitterinlägg den 1 maj 2015. Ung vänsters nya ordförande Henrik Malmrot citerade den gamla punkklassikern ”Beväpna er” av Ebba Grön: ”Ja jag, jag hatar hela borgerligheten! Jag hatar hela kungahuset. Ja vi, vi ska beväpna oss”.

Detta upptäckte moderate riksdagsledamoten Hanif Bali den 27 maj i år, alltså två år senare, och twittrade ut det till sina följare.

Några timmar senare fördjupade sig skribenten (och tidigare ”slöseriombudsman” för Skattebetalarnas förening som verkar för lägre skatter) Lars Wilderäng i ärendet i omilda ordalag i sin blogg:

”Kort sagt hyllar hen våldsbejakande extremism. Man får hoppas att Säpo har koll på detta och redan är på bollen. Och vad säger den nationella samordnaren mot (för?) våldsbejakande extremism?”

Sedan var bråket i full gång. Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt tog tillfället i akt att hylla Ebba Grön.

Centerpartister kom ut som Ebba Grön-supporters.

Och popstjärnan Niklas Strömstedt uttryckte sin oro över vad man egentligen får säga i det här jävla landet.

Man kan tycka att steget från en citerad punklåt från 1979 till att som Lars Wilderäng vilja kalla in Säpo är långt, men det är inte första gången just den här låten orsakar rabalder. Sommaren 2014 när poeten Athena Farrokhzad sommarpratade spelade hon en version av samma låt – något som ledde till den sommarens mest förbryllande kulturdebatt. Det kom in mängder av anmälningar till Granskningsnämnden, moderaten Gunnar Axén slängde i ren ilska ut tv:n och slutade betala licens, Nina Lekander mindes sin röda ungdom och Farrokhzad och musikerna bakom covern motanmälde ett annat sommarprat för hets mot skatt.

Men har Ebba Grön alltid varit så här kontroversiella? Nej, faktiskt inte. Bandet, som bildades 1977 i Rågsved av Joakim Thåström, Gunnar Ljungstedt och Lennart Eriksson (med de pilsnerfilmdoftande smeknamnen Pimme, Gurra respektive Fjodor) döpte sig efter polisens kodord för att gripa terroristen Kröcher som planerade kidnappa Anna-Greta Leijon. De hade låttitlar som ”Die Mauer” och ”Häng gud”, och var svensk punks absoluta storheter. Men under 1980-talet var det i princip oproblematiskt att ha allsång till ”Staten och kapitalet” eller ”Beväpna er” i skolbussarna på utflykterna, och när DN skrev om bandet i början av 1980-talet var det i termer som: ”Ebba är i dag en institution” (DN, 14 mars 1982). Faktum är att Ebba Grön till och med tog sig in på den folkligaste av alla folkliga topplistor – ”Svensktoppen”.

Så sent som 2009 sade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt att ”Om det inte dansas till 'Staten och kapitalet' är det ju inte en riktig fest”. Och 2009 gick själva symbolen för högborgerligheten kronprinsessan Victoria och hennes blivande make Daniel Westling på Thåströmkonsert. Som Expressen rapporterade:

”Under hela konserten satt Victoria och Daniel och sjöng med.

– De verkar kunna hans musik, berättar en person som var på plats.

När Thåström körde sin gamla Imperiet-låt ”Du ska va president” klappade både Daniel och Victoria med i refrängen.”

Förfasandet över Ebba Grön verkar alltså vara något nytt. Hur ska man förklara det? Kanske handlar det om problemet med Twitter, och den generella trenden av ogina bokstavstolkningar – samma mekanism som exempelvis när Annika Strandhäll skämtade om mäns rösträtt och det gav upphov till ett drev. Eller kanske är det en del i den nyuppkomna trenden att recensera och debattera kultur man i själva verket inte sett eller läst, att ignorera deras funktion som konstnärliga verk och i stället se dem som bokstavliga debattinlägg?

I vilket fall bör Ebba Grön och Joakim Thåström vara glada. Eller som DN:s Kristina Lindquist uttrycker det:

 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.