Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 15:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/hanna-fahl-en-dag-blir-det-var-tur-vi-med-charmen-hos-en-bit-wellpapp/

Kultur

Hanna Fahl: En dag blir det vår tur, vi med charmen hos en bit wellpapp

Superstjärnan Katy Perry med uppmärksammad haj 2015.
Bild 1 av 2 Superstjärnan Katy Perry med uppmärksammad haj 2015.
Foto: Ronin 47/Splash News
Bild 2 av 2
Foto: NASA Image Collection / Alamy

Vissa människor har förmågan att stjäla showen. Som den okända tjejen med vattenbrickan på Golden globe-galan, eller killen med tuppkammen under Marslandningen. Men för att lyckas krävs hårdvaluta: karisma.

Hanna Fahl
Rätta artikel

I början av augusti 2012 följde jag direktsändningen när Nasas rover Curiosity, ett fordon som tröskade runt på Mars under ett par år och utförde uppdrag, skulle landa på planeten. I Nasas kontrollrum satt ett stort antal människor, alla i ljusblå pikéskjortor med Curiositylogga maskinbroderad på bröstet, och utförde mer eller mindre obskyra arbetsuppgifter. En av dem fångade mitt intresse. Han var ingen särskild, samma skjorta som alla andra, bara en kugge i maskineriet men med en ganska festlig tuppkam. Det var inte bara min blick som omärkligt sögs ditåt – Nasa Mohawk Guy, som internet snabbt döpte honom till, blev ett omedelbart fenomen. Det tillverkades blixtsnabbt målade porträtt av honom, det skapades Reddittrådar till hans ära, en bild där de infärgade små gula stjärnorna i hans sidosnagg syntes tydligt blev ett ikoniskt mem.

Läs mer: Nasas briljanta sociala medier-strategi gör Marslandningen bättre än OS 

Sex och ett halvt år senare följer jag fortfarande Bobak Ferdowsi, som han egentligen heter, på Twitter. Hans internetkändisskap gjorde honom till inofficiell, och ibland även officiell, talesperson för Nasa.

Jag kom att tänka på Nasa Mohawk Guy när jag såg uppståndelsen kring Fiji Water Girl. Fiji Water Girl är en okänd tjej som delade ut gratis spons-vatten under Golden globegalan förra helgen och lyckades fastna i bakgrunden på ett stort antal rödamattanbilder. Något med hennes ogenerat kamerafästa blick, något med hennes beslöjade Mona Lisaleende som gränsar till det milt maniska, gör att hon tar fokus från filmstjärnorna. Internet älskade henne lika mycket som det älskade mohawkkillen.

https://twitter.com/etnow/status/1082092023962730496

Vattentjejen, som egentligen heter Kelleth Cuthbert, var självklart avlönad för att stå just där och försöka placera sig lämpligt i mingelbilderna. Det här specifika vattenföretaget har, skrev senare Business Insider, i minst tio års tid jobbat på exakt samma sätt: prisgalor, modeveckor, överallt har man kunnat se vackra kvinnor i blåa klänningar med vattenflaskor i bakgrunden på bilderna. Men inte förrän just den här specifika vattentjejen, med sin specifika förmåga att suga åt sig blickar, fick jobbet lyckades man uppnå den virala effekten man suktat efter.

Att befinna sig i periferin men ändå stå ut i relief kräver något alldeles speciellt. Ett vackert yttre hjälper sannerligen, men är inte hela förklaringen till ett framgångsrikt bakgrundsfenomen. Vattentjejen konkurrerade med några av världens tjusigaste filmstjärnor. Och 2015 lyckades en dansare i gigantisk hajdräkt och med tveksam taktkänsla stjäla showen under superstjärnan Katy Perrys Superbowlframträdande. Left Shark, hajen till vänster, blev så omhuldad av internet att den fortfarande är en del av Katy Perrys konserter.

Bakgrundsfenomenen är så dramaturgiskt perfekta, det är därför vi älskar dem: de är Den fula ankungen, fast kanske snarare Den karismatiska ankungen, sagan om en värld där utstrålning öppnar alla dörrar och gör att den vanligaste av människor kan överglänsa både Marslandningar och filmstjärnor. Man kan väl möjligen se det som demokratiserande: även en ingen kan stjäla rampljuset från en någon.

Om man inte är en av oss utstrålningsmässigt utmanade, vill säga, vi som knappt syns på bild ens med hjälp av precisionsriktade spotlights. För oss är karriärvägen bakgrundsfenomen alltjämt stängd. Fucking karismasamhället, som den provocerande karismatiska poeten Elis Burrau döpte sin diktsamling till. En dag ska det bli vår tur att skina, vi med den minnesvärda charmen hos en bit wellpapp. Cardbord Face Woman, kan ni kalla mig för.

Läs fler texter av Hanna Fahl , till exempel om trädens eviga symbolik