Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Språkspretigheten är tillbaka i schlagern

02:06. Fahl på festival berättar om Melodifestivalens tre snackisar: Samir och Viktors hemliga vapen, Ida Redigs glamourösa Star Trek-kläder och Margarets glittriga och obegripliga toalettstol.

Hanna Fahl om deltävling 2 i Göteborg.

Det är sex år sedan det hände senast: fler än hälften av bidragen i en Melodifestivaldeltävling är på svenska. I lördagens show sjunger Jonas Gardell om att det finns en annan väg, Stiko Per Larsson om att flyga, Ida Redig om gårdagskvällens snack och Samir & Viktor om att dansa in i gryningen – fyra av sju låtar. Totalt i år är tolv bidrag på svenska, något fler än de senaste åren. Kanske inte direkt någon dramatisk språkboom, men en liten försiktig trend.

Språk och schlager har alltid haft en intressant relation. När Eurovision song contest startade 1956 var det självklart att varje lands bidrag sjöngs på det inhemska språket – en underförstådd regel som inte bröts förrän 1965, när Ingvar Wixell plötsligt framförde den svenska vinnarlåten ”Annorstädes vals” på engelska med nya titeln ”Absent friends”. På hemmaplan blev det tittarstorm: skämdes Wixell möjligen över det svenska språket? Och i Eurovision formaliserades snabbt språkregeln; det blev obligatoriskt att sjunga på landets eget (eller egna) språk, en regel som blev kvar fram till 1998 (med undantag för några år i mitten av 1970-talet).

Läs mer: Betyg på alla låtarna i deltävling 2 

Regeln var inte populär hos alla. Engelskspråkiga länder fick, kunde man argumentera för, en orättvis fördel eftersom fler förstod texterna. 1978 planerade Björn Skifs en kupp – han hade översatt ”Det blir alltid värre framåt natten” till engelska och tvekade in i det sista, att köra låten på engelska skulle innebära diskningsrisk, och han ångrade sig. Det var det som ledde fram till hans famösa felsjungning: ”Dagarna och kvällarna, då lever jag, ragmlöpäls, hurdirriglö, putilli som på kvällen.”

Men 1999 blev det ändring. Från och med då blev det tillåtet att sjunga på vilket språk som helst i Eurovision. I Melodifestivalen hängde svenskans språkdominans kvar i ytterligare ett par år, men de bidrag på svenska som vann översattes raskt till engelska – ”Tusen och en natt” blev ”Take me to your heaven”, ”När vindarna viskar mitt namn” blev ”When spirits are calling my name”. Förutom några rader på franska i Malena Ernmans ”La voix” har alla svenska bidrag i Eurovision varit på engelska de senaste 19 åren. Och så har det sett ut i de flesta länder – nästan alla Eurovisionvinnare har sjungits på engelska.

Fram tills nu, vill säga. 2016 vann triphoppiga deporteringsballaden ”1944” med refräng på krimtatarernas språk. Och i fjol vann portugisiska visan ”Amar pelos dois”. Språkspretighetn har tagit sig in i tävlingen igen, av egen kraft. Och tendensen syns inte bara i schlagersammanhang. I höstas låg två icke-engelskspråkiga låtar på amerikanska Billboardlistan samtidigt för första gången någonsin, Luis Fonsi och Daddy Yankees ”Despacito” och J Balvin och Willy Williams ”Mi gente”.

Man skulle kunna fundera över om Eurovisiontrenden med inhemska språk hänger ihop med den avgrundsdjupt skrämmande våg av nationalism som samtidigt sveper över Europa. Men jag väljer att se det tvärtom: de nationella uttagningarna må premiera den egna musik- och språktraditionen, men de europeiska tv-tittarnas beredvillighet att rösta på låtar med djupa rötter i andra kulturer än den egna visar öppensinnighet och global schlagergemenskap.

Så, kommer vi att få se en Melodifestivalsegrare på svenska i år? Svaret är ett bestämt: nej. Samir & Viktor kommer inte att stå på scenen i Portugal och kämpa med dansstegen, Jonas Gardell kommer inte att predika inför de europeiska massorna. Inte i år. Men kanske något år, snart.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.