Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 05:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/har-drar-karleksskildringen-det-korta-straet/

Bokrecensioner

Här drar kärleksskildringen det korta strået

Bild 1 av 2 Helena Granström förmedlar en besatthet av att verkligen vilja veta hur det förhåller sig.
Foto: Viktor Gårdsäter
Bild 2 av 2

Helena Granström lyckas alltför sällan förbinda kärleken och fysiken i sin essäistiska roman ”Betydelsen av kärlek”, skriver Malin Ullgren.

 

Att den ena kan vara stormande förälskad och den andra inte är en hisnande insikt, när i livet insikten än slår till.

Känslan av närhet är ju så överväldigande för den förälskade – hur är det möjligt att upplevelsen av två själar i förbund är en isolerad känsla?

Kring den frågan kretsar Helena Granströms roman ”Betydelsen av kärlek”.

Eller, ”kretsar kring” är fel uttryck. Den finns där snarare som det mest berörande antagandet i berättelsen. En större del av romanen handlar om fysikern Hugh Everett och innebörden av hans flervärldstolkning av kvantmekaniken.

Det är helt utan självförtroende jag ger mig på en sammanfattning; men enkelt uttryckt handlar Everetts modell (och doktorsavhandling från 1957) om möjligheten av flera, parallella världar, där allt som finns i ”vår” värld också finns, men förgrenas och varieras.

Många av oss mindre insatta hanterar den sortens existentiellt upprivande perspektiv genom att fortsätta vara okunniga. I ”Betydelsen av kärlek” dyker en kvinnlig läsare upp, som med ökande kunskap om vad ”multiversum” skulle kunna innebära, inte kan hålla emot ångesten. 

Kvinnan har läst den namnlösa jagberättarens understreckare i SvD om de möjliga, många verkligheterna. Nu mejlar hon och vill veta om det innebär att det kan finnas en annan värld i vilken hon till exempel misshandlar det lilla barn hon just fått.

För berättaren väcker mejlet frågan om vad det innebär att tro på en teori – hur känns det när antagandet inte längre är intellektuell stimulans, utan innebär att hela ens jagförståelse går sönder? Mejlet väcker också frågan om det kan existera något möte i kärleken. Kanske är kärleken det fenomen som tydligast gestaltar idén om parallella universum.

Helena Granström, själv magister i teoretisk fysik och författare till just understreckare om Everett, lät fysiken och de mänskliga relationerna samsas om romanutrymmet också i ”Standardmodellen” från 2018.

Begår en kvinna som kysser en man efter avklarat one night stand ett övergrepp?

Berättaren i ”Betydelsen av kärlek” lever sitt liv som en sorts undersökning. Hon har regelbundet och sakligt, rått sex med en gift småbarnspappa (”han gav mina redan röda skinkor ett par sista, hårda slag innan han drog sig ur”). Samtidigt dyrkar hon en annan, sexuellt otillgänglig man. Relationen begränsar sig till samtal, men de är å andra sidan så innerliga att känslan när de möts är större än allt hon tidigare upplevt. Fler män dyker upp i berättelsen; män som på liknande sätt förkroppsligar grundfrågan om kärlekens åtskilda verkligheter.

I denna essäistiska roman om många världar-teorier och hur de sammanfaller med svårigheterna för människor att mötas drar kärleksskildringarna hela tiden det kortaste strået. Den spekulativa fysiken tar över, med de renodlade utläggningarna om kvantmekanikens yttersta betydelse, på bekostnad av scenerna ur berättarens liv.

Jag hade önskat den motsatta viktningen. Båda storheterna kunde kanske ha funnit sin plats i romanen, men Granström lyckas alltför sällan förbinda kärleken och fysiken i texten, annat än som en premiss, som en utskriven tanke om hur det ena kan förstås genom det andra.

Samtidigt som romanen oavsiktligt faller isär i två delar, i två genrer som inte förmår ge liv åt varandra, dras jag till Granströms granskningar av erotiska relationer. De är inte direkt lustfyllda eller ens lite sinnliga, men blir intressanta som Houellebecqska och Lena Anderssonska transaktioner: Vem ger, vem får? Inuti vem fanns den sexuella lusten? Begår en kvinna som kysser en man efter avklarat one night stand ett övergrepp?

Helena Granström förmedlar en besatthet av att verkligen vilja veta hur det förhåller sig, och den besattheten är ganska stimulerande.

 

Läs fler texter av Malin Ullgren