Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-10 05:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/havet-ar-en-ny-varld-for-den-som-vagar/

Kultur

Havet är en ny värld för den som vågar

Hunden Korven i Julia Hanssons ”Billie, Korven och Havet” älskar stranden. Det gör inte Billie.
Hunden Korven i Julia Hanssons ”Billie, Korven och Havet” älskar stranden. Det gör inte Billie. Illustration: Julia Hansson

Havet är stort och farligt men lockande i barnböckerna. Alexandra Sundqvist har läst nyutkomna och äldre böcker om ämnet.

Det är hisnande att tänka på havet och att havet fanns före landet, innan länderna blev som länder är. 

Stort och blått, vått och vidöppet ligger det där. Krusar sig när vågor möter vind och så vågar man sig i, trots allt. Havet både förenar och separerar. Den enas seglats är ibland den andras strandkant. En sandig linje svår att korsa för den som inte kan simma eller som på andra sätt är mindre bemedlad i den här världen.

I barnlitteraturen symboliserar havet ofta frihet, oberoende eller längtan efter detsamma som i Tove Janssons många skildringar av mumintrollen (1945-1970) och i Eva Erikssons och Ulf Nilssons ”När Lilla syster Kanin badade i det stora havet” (1987), där gränsen mellan förtjusning och otrygghet stundtals är hårfin.

För många barn är själva simningen ett eldprov

Ofta är det stora djupet en symbol för rädsla och rädslan ett hinder som måste övervinnas för att uppnå verklig frihet eller åtminstone växa med uppgiften och stärka den egna självkänslan. Simma är något som barn förväntas att lära sig, ju tidigare desto bättre eftersom simkunnighet i vissa fall utgör skillnaden mellan liv och död.

För många barn är själva simningen ett eldprov.

Katten i Loka Kanarps ”Katten & Ekorren på Sommarön” sitter till en början hellre under parasollet och tecknar fiskar, än att gå i vattnet.
Katten i Loka Kanarps ”Katten & Ekorren på Sommarön” sitter till en början hellre under parasollet och tecknar fiskar, än att gå i vattnet. Illustration: Rabén & Sjögren

I exempelvis serietecknaren Loka Kanarps charmiga ”Katten & Ekorren på Sommarön” (2015), ett solblekt semestervykort i bjärta färger, är Katten skräckslagen inför den azurblå svalkan. Simma kan hon inte så i stället sitter hon i tryggheten under parasollet och tecknar fiskar. Visst vore det väl fantastiskt att snorkla!

Om man var modig.

Inledningsvis gör blotta tanken på att kasta sig i vattnet Katten alldeles stel i solstolen. 

Den våghalsiga Ekorren är Kattens motsats. Extrovert, orädd, rör sig som ett vattendjur och gör inte annat än att bada. Ekorren blir, om inte den mest pedagogiska läraren, så den mest perfekta för Katten. En dynamisk vänskap växer fram där duon kompletterar och berikar varandra både på stranden och så småningom i stan.

I Chris Haughtons ”Var inte rädd, lilla Krabban” trodde lilla Krabban inte att havet skulle vara så... stort.
I Chris Haughtons ”Var inte rädd, lilla Krabban” trodde lilla Krabban inte att havet skulle vara så... stort. Illustration: Lilla Piratförlaget

En liknande skräck finns hos Lilla krabban i Chris Haughtons bilderbok ”Var inte rädd Lilla krabban” (2019). Bilderboken är ett grafiskt mästerverk, stilen omisskännlig. Genom sina renodlade illustrationer lyckas Haughton skapa stor dramatik i denna saltvattenshistoria om att lämna sin comfort zone. Efter att ha genomfört strapatsen genom det slemmiga, slippriga sjögräset med mimiken hos ett förväntansfullt förskolebarn inför dagens utflyktsmål blir Lilla krabban alldeles mållös vid klippkanten. 

Gränsen mellan det kända och det okända sluttar illavarslande medan vågorna rullar in. 

När rädslan slutligen släpper gör en ny, varmare färgskala entré

”Jag tycker att det räcker med havet nu”, säger Lilla krabban till Jättestora krabban. 

”Bara en liten bit till” trugar Jättestora krabban. ”Du kommer att gilla det.”

Lilla krabban tar ett steg och sedan ett till. Sveps så småningom i av en stor våg. Och när rädslan slutligen släpper gör en ny, varmare färgskala entré; röda koraller, lila fiskar, en gul bläckfisk! Belöningen accentueras av de varma färgerna.

Illustration: Julia Hansson och Natur & Kultur

Samma grepp och intrikata användning av färg i bildberättandet finns i Julia Hanssons nyutkomna bilderboksdebut ”Billie, Korven och Havet”. 

Stranden är sömnigt beige. Lugn, loj och trygg. Filten, juicepaketet och kylväskan signalerar alla någonting vilsamt och förväntat; vardag och vana, trygghet frammanad med hjälp av dova färgpennor och en flytande pastell. 

Stranden är en naturlig plats för avkoppling och lek utan anspänning. Likt bilderböckerna ”Vi hittar Smulbert” (2009) av Emma Adbåge och ”Strandstaden” (2014) av Karin Cyrén sjunger också Julia Hanssons illustrationer de loja stranddagarnas lov.

Havet glänser som en skatt i kvällssolen när Billie åter vandrar hemåt med handen i mammas

Havet är däremot mörkt lila och hotfullt. Motgångarna brännande, rent bokstavligt. Men huvudkaraktären Billie låter sig inte hejdas för evigt. Genom cyklopet får hon syn på ”en skog där alla bor” bland det purpurfärgade sjögräset. Och det är någonting med valet av ordet skog som får det att öppnas i hjärttrakten och samtidigt befäster känslan av att Hansson mejslat fram en välgjord debut med ett uppriktigt barnperspektiv.

Havet glänser som en skatt i kvällssolen när Billie åter vandrar hemåt med handen i mammas. 

Läs mer om barnböcker

Ämnen i artikeln

Barn
Barnböcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt